Kenny Begins

Wollie Bollie, Starfighter är tillbaka, efter 12 år, och det finns inte så mycket att säga. Han är lika korkad, ser lika mycket ut som Runar, springer fortfarande omkring med en hårfön och ser sig förvirrat omkring. Den enda skillnaden är att denna Kenny fortfarande går i skolan och försöker bli en galaxhjälte, Kenny Begins är en prequel till TV-serien som gick på SVT ´97 för alla de som missat det faktumet.

Vi får träffa Kennys familj, mamma Jenny, pappa Benny och brorsan Lenny (spelad av Björn Gustafsson) i deras frisörsalong. Den salong som är Kennys öde om han en gång till misslyckas med att ta examen från Galahjälteakademin. I ett försök att samla poäng till sin examen ger sig Kenny ut och jagar fortkörare. När han råkar snubbla över en efterlyst brottsling som skulle kunna ge honom examen i en liten ask så sätter Kenny efter honom, krashlandar på planeten jorden och träffar på Pontus, tonåringen som över natten fått supersyn, superstyrka och massa annat som börjar med super, genom att röra vid en kraftkristall. Men självklart har galaxens största superskurk riktat in sig på pojken och det blir inte många lugna stunder i denna film.

Jag tänker inte säga så mycket mer om filmen, mer än – se den! ”Saru?”, ja, för även om den forna glansen är lite skadad i kanten hör det ändå till ens barndom och borde hedras.

Betyget blir 4 U:n

17 Again

Har vi inte sett upplägget till denna film allt för många gånger innan? Kanske inte exakt men i nästan identiska fasoner. Mike är en 37-årig medelålders man (Matthew Perry) som önskar att han fick återuppleva sin ungdom igen efter att ha sumpat sina chanser genom att stanna med sin gravida High School-flickvän, hamnat på ett dåligt jobb där han aldrig får en befordran och i ett liv där hans barn vägrar spendera tid med honom. Och självklart får han som han vill, med hjälp av en vaktmästare med magiska krafter, och sen är det bara konstighet på konstighet; helt plötsligt är han 17 igen, spelas av Zac Efron och det är lasersvärds-fighter hit, raggande på sin nyblivna väns mamma/sin egen på-väg-att-bli-exfru dit, och en svårbalanserad gräns mellan jämnårig vän och uppmanade pappa till sina barn mittemellan.

Mike försöker lära känna sina barn, rädda sitt äktenskap, få ett basket-stipendium till collage och uppmana tonåringar till att inte dricka alkohol, vänta med sex till efter de gift sig och att behandla skolkamrater med respekt – men tyvärr går inte allt att kombinera. Det blir moraliserande sådär som barnfamiljer älskar men de lite äldre tonåringarna bara ser som nedvärderande och de i medelåldern tråkigt.

En knepig film som många gånger bara känns fel, Efron som den unga Mike spelar i princip en exakt likadan roll som i High School-musikalerna vilket får mig att undra om han ens kan spela något annat än en förvirrad tonårskille som inte riktigt vet vart han vill med sitt liv.

+ Thomas Lennon, som spelar den nördiga sidekickern Ned. Det är Star Wars, Sagan om ringen, serietidningar och nördigheter för hela slanten. Och jag älskar det.

Betyget blir 2 U:n

Dumpa honom (He's Just Not That Into You)

Oj, oj, oj – här har vi hittat en film som lyckas knöka in det mesta som en semi-romantisk komedi behöver innehålla. Vi har tonvis med A-kändisar, vi har svek, vi har ny kärlek, vi har dejter som misslyckas, dejter som lyckas, vi har en kille som inte vill gifta sig, och en tillhörande flickvän som vill det, vi har en älskarinna i garderoben och en fru på skrivbordet, vi har tjejen som väntar otåligt vid telefonen efter att lämnat ut sitt nummer på krogen och vi har killen som ligger runt med alla av kvinnligt kön som kommer nära.

Vi har mycket som resulterar i en komplicerad film där vi får lära oss om hur killar egentligen fungerar. Vad betyder det egentligen att en kille inte ringer inom tre dagar? Om han säger sig behöva gå upp tidigt nästa morgon, har han verkligen ett tidigt möte eller vill han bara bli av med ett one-night-stand? De och många andra frågor får vi ”svar” på i denna komedi.

Filmen spelar stort på igenkänningsfaktorn och jag tvivlar på att någon kan titta på filmen utan att minst ett par gånger dra efter andan och tänka ”fan, där har ju jag varit – var han verkligen inte intresserad?”

Betyget blir 3 U:n