En lurvig kille som har svårt att hålla känslorna inom sig eller en iskall snobb som varit 17 år ungefär 90 år för länge? I film två i den omåttligt populära Twilight-serien ställs Bella inför en hel del svåra val.

Vampyrsagan tar sin fortsättning natten till Bellas 18-års dag. Högst upp på önskelistan är att bli omvandlad till vampyr, så hon kan leva för evigt tillsammans med sin vampyrpojkvän Edward Cullen. Men istället inser han att vampyrfamiljen utgör en fara för Bella bara genom sin blotta närvaro, så han gör slut med sin flickvän för att ge henne en chans till ett normalt liv. Det som följer är månader av mörker och mardrömmar för Bella och man behöver inte ha blivit dumpad av en vampyr för att känna igen sig i den bottenlösa sorg hon upplever.

Den som till slut lyckas dra henne ur depressionen är hennes barndomsvän Jacob som även han bär på en hemlighet. När det uppdagas att han är en varulv så inser Bella att hon förr eller senare kommer tvingas välja sida. Eftersom hon inte längre värdesätter sitt liv på samma sätt som när Edward fanns i det börjar hon, både tillsammans med Jacob och på egen hand, att utmana ödet mer och mer. Till en början i ganska liten skala men när Edwards syster Alice, som har gåvan att kunna se framtiden, får en vision av att Bella hoppar från en klippa i vad som verkar vara ett överlagt självmord så får det ödesdigra följder.

Självmordsmetoderna för en vampyr är väldigt begränsade, så när Edward beslutat att han inte kan leva i en värld där Bella inte finns, ger han sig av till det soliga Italien. Där finns en vampyrklan vid namn Volturi som kan beskrivas som vampyrvärldens egna kungligheter och upprätthållare av de få lagar och regler vampyrerna har att följa. Regel nummer ett: man talar inte om att man är en vampyr. Regel nummer två: man talar inte om att man är en vampyr. Genom att ställa till ett spektakel i Volturis hemtrakter som involverar att han avslöjar sin sanna identitet för människorna där tror sig Edward ha köpt en enkelbiljett till livet efter detta.

Catherine Hardwicke, som regisserade den första delen i Twilight-sagan raka vägen till de svulstiga tonårsfilmernas ”Hall of fame” har lämnat över facklan till Chris Weitz som om möjligt lyckas bre på ännu mer. Men det går inte att skylla allt på regissören eftersom även boken som filmen baseras på är segare än tuggummi och mest känns som en transportsträcka. I rollerna ser vi flickfavoriten Robert Pattinson som vampyren med det gyllene håret och Kristin Stewart i rollen som Bella. Taylor Lautner gestaltar återigen Jacob Black – men nu i ny deffad version. Vem av pojkarna som bjuder på den mest välpolerade tvättbrädan låter jag ligga i den enskilde betraktarens ögon.

Filmen handlar egentligen inte om vampyrer och varulvar. Utan den är i första hand bara en romantisk tonårsrulle om en osäker tonårstjej som fallit pladask för den uppenbara skönhet och svårtåtkomlighet som just en vampyr utstrålar. Såhär i 2010-talet så skulle lite mer girl-power vara på sin plats, men Bella forstätter vara mer förvirrad och i behov av räddning än någonsin tidigare. Men nu ska vi inte gråta över spilld mjölk utan låt oss istället vara glada att vi tagit oss förbi den tråkigaste och grundaste delen i Twilight-sagan och kan sätta fokus på den tredje delen Eclipse, som har premiär i slutet av denna månad. Förhoppningsvis är den lite saftigare att sätta tänderna i.