BLOODS CREEK
Redan i början av filmen får man känslan av att det kommer bli en krystad film, något man kanske inte har sett tidigare men som är väldigt förutsägbart. Det hela börjar svartvitt, andra världskriget. Antagligen valde manusförfattaren denna händelse bara för att få tittarna intresserade, eftersom att just den händelsen får folk att öppna ögonen och bli intresserade. Men tyvärr inser man på en gång när filmen övergår till färg att det inte håller. Den korta svartvita delen var alltså bara en tillbakablick till något som känns helt oväsentligt när man kommit in en bit i filmen.
Vi slussas fram flera decennier och får möta två bröder som har i syfte att hämnas. Hämnden i fråga är väldigt luddig till en början, och det är svårt att förstå vad som egentligen har orsakat denna kämparglöd hos bröderna. En sak förstår man ändå, och det är att den ena brodern, Victor har varit försvunnen en längre tid och återvänder mycket anonymt utan att visa sig för resten av familjen. Han tar istället med Evan, bror nummer två på ett äventyr som börjar med skottlåssning, misshandel, inlåsning och allt man kan tänka sig på en gång. Då har vi tittat ungefär 20 minuter av filmen och börjar fundera, ”Vad har detta med den svartvita början att göra?” Och då har man för den delen redan glömt bort vad början handlade om. Någon arg tysk var det visst…
Smutsiga män med gevär fortsätter att springa runt ett gammalt hus som ser ut att vara direktimporterad från en filmstudio. Fortfarande utan vetskap om vad bröderna gör där. Men vad gör det? Gillar man lättsmält action utan handling är det ju helt perfekt. Nu när vi har en film utan handling går det bara att krydda den med en sak: Zombies naturligtvis. Och visst får vi se mycket av det när filmen når sitt klimax.
Som en osammanhängande dröm under en djup sömn där man springer över åkrar, rider på flammande hästar, träffar människor från ett annat årtionde och slåss med odödliga. Försök fånga det på film, lansera den och döp den till det klyschigaste namnet du kan komma på. Då får man något som skulle kunna jämföras med Bloods Creek.
Manuela Bjelke:
eftersom att just den händelsen
Jag tycker det blir snyggare om du stryker att:et.
Manuela Bjelke:
Och då har man för den delen redan glömt bort vad början handlade om.
Hmm... Borde det inte stå "Och då har man för det första..." eller? Äsch jag vet inte, funderade bara på det...
Bra jobbat! Jag gillar verkligen hur du får med den första scenen lite som en röd tråd genom texten. Sen kommer nästa sista stycket och är så underbart små aggressivt att jag bara ler. Och jag bara älskar sista stycket. Så himla bra! ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
haha tack, den var så fruktansvärt dålig hahah så jag var bara tvungen att få ut mina aggressioner en gnutta...
jo. du har rätt med att:et, ska kolla igenom texten lite till.. Kom på att jag faktiskt inte har läst igenom den själv! ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Manuela Bjelke:
skottlåssning
skottlossning
Var det jag hittade just nu.. Snyggt jobbat Manuela! 🙂
hahaha, klant-jag. märkte det också. Snart kommer rättad version!
Manuela Bjelke:
Antagligen valde manusförfattaren denna händelse bara för att få tittarna intresserade, eftersom att just den händelsen får folk att öppna ögonen och bli intresserade.
Repetition av intresserade.
Manuela Bjelke:
Hämnden i fråga är väldigt luddig till en början, och det är svårt att förstå vad som egentligen har orsakat denna kämparglöd hos bröderna.
Ta bort kommatecknet.
Manuela Bjelke:
En sak förstår man ändå, och det är att den ena brodern, Victor har varit försvunnen en längre tid och återvänder mycket anonymt utan att visa sig för resten av familjen.
En sak förstår man ändå, och det är att den ena brodern, Victor, har varit försvunnen
Manuela Bjelke:
Han tar istället med Evan, bror nummer två på ett äventyr som börjar med skottlåssning, misshandel, inlåsning och allt man kan tänka sig på en gång.
Han tar istället med Evan, bror nummer två, på ett äventyr som börjar med skottlåssning, misshandel, inlåsning och allt man kan tänka sig på en gång.
Manuela Bjelke:
Någon arg tysk var det visst…
Mellanrum mellan punkterna och "visst": Någon arg tysk var det visst …
Manuela Bjelke:
Smutsiga män med gevär fortsätter att springa runt ett gammalt hus som ser ut att vara direktimporterad från en filmstudio. Fortfarande utan vetskap om vad bröderna gör där.
Slå ihop meningarna.
RÄTTAD OCH KLAR.. hoppas jag
Redan i början av filmen får man känslan av att det kommer bli en krystad film, något man kanske inte har sett tidigare men som är väldigt förutsägbart. Det hela börjar svartvitt, andra världskriget. Antagligen valde manusförfattaren denna händelse bara för att få tittarna intresserade, eftersom just den händelsen får folk att spärra upp ögonen. Men tyvärr inser man på en gång när filmen övergår till färg att det inte håller. Den korta svartvita delen var alltså bara en tillbakablick till något som känns helt oväsentligt när man kommit in en bit i filmen.
Vi slussas fram flera decennier och får möta två bröder som har i syfte att hämnas. Hämnden i fråga är väldigt luddig till en början och det är svårt att förstå vad som egentligen har orsakat denna kämparglöd hos bröderna. En sak förstår man ändå, och det är att den ena brodern, Victor, har varit försvunnen en längre tid och återvänder mycket anonymt utan att visa sig för resten av familjen. Han tar istället med Evan, bror nummer två, på ett äventyr som börjar med skottlossning, misshandel, inlåsning och allt man kan tänka sig på en gång. Då har vi tittat ungefär 20 minuter av filmen och börjar fundera, ”Vad har detta med den svartvita början att göra?” Och då har man för det första redan glömt bort vad början handlade om. Någon arg tysk var det visst …
Smutsiga män med gevär fortsätter att springa runt ett gammalt hus som ser ut att vara direktimporterad från en filmstudio, fortfarande utan vetskap om vad bröderna gör där. Men vad gör det? Gillar man lättsmält action utan handling är det ju helt perfekt. Nu när vi har en film utan handling går det bara att krydda den med en sak: Zombies naturligtvis. Och visst får vi se mycket av det när filmen når sitt klimax.
Som en osammanhängande dröm under en djup sömn där man springer över åkrar, rider på flammande hästar, träffar människor från ett annat årtionde och slåss med odödliga. Försök fånga det på film, lansera den och döp den till det klyschigaste namnet du kan komma på. Då får man något som skulle kunna jämföras med BLOODS CREEK.
Nu råkade "bloods creek" i sista meningen bli med stora bokstäver. Det får ni ta bort om ni vill 🙂
Uppe!
Tråden låst
