Ni känner ju mig, så det finns säkerligen 711 stavfel och sånt. Men här är varjefall en liten recension av en film jag såg för säkert 4 månader sedan...
________

Något som utan tvekan ligger i tiden är filmer om det övernaturliga. Är det inte superhjältar så är det vampyrer, trollkarlar eller rymdvarelser. För att det ska bli riktigt bra krävs något som sticker ut ur mängden och tyvärr finns inget sådant i ”Push – a new generation of superheroes” .

Människor runt om i världen föds med olika typer av superkrafter. En del kan se framtiden, andra kan flytta föremål med tankkraft eller läsa dina tankar. Divisionen, en topphemlig instutition jobbar världen över med att rensa bort dessa supermänniskor från gatorna och förvandla dem till vapen som de kan styra och ställa med hur de själva behagar. Nick (Chris Evans) och Cassie (Dakota Fanning) är två av dessa supermänniskor. Tillsammans letar de i vartenda skrymsle av Hong Kong, där filmen utspelar sig, efter en kvinna som Cassie förutspått har något i sin ägo som kan stoppa Divisionens framfart. Tyvärr finns det mer än en makthavare som vill ha supermänniskorna på sin sida, så när en asiatisk kriminell liga också sätter efter dem får våra huvudpersoner det hett om öronen.

Så här långt skulle det lika gärna kunna vara X-men eller kanske ännu hellre Heroes som jag beskriver. Dock tycker jag det är en skymf att jämställa Push med X-men och Heroes som båda är mästerverk i mina ögon. Det känns däremot mer okej att dra paralleller mellan Push och Jumper. Där den sistnämnda rullen snubblar på höga förväntningar och överdriven hype så lyckas "Push" aningen bättre genom att slå underifrån och överraska lite mer.

Miss Dakota Fanning, som lätt hamnar i ”barnskådis som hade tur”-facket och Chris Evans, som för mig tidigare bara var manlig fjortis i ”Not another teen movie”, bjuder båda på mycket väl godkänt skådespeleri. Bitvis är det spännande och fascinerande men tyvärr hjälper det inte med vackert foto och duktiga skådespelare för att väga upp ett halvdåligt manus. Det börjar trist, blir bättre, mycket bättre, för att sedan dala igen. Den ojämna kvalitén på filmen får mig att känna mig osäker på betyget jag ger den, men i ”Push” finns det helt enkelt några fallgropar och ologiska luckor för mycket. Kanske hade en extra månad vid skrivbordet ”pushat” upp den här superhjälterullen till en fyrapoängare.

UUU