Ett magplask i Midgårds djupa källor.

Filmen utspelar sig i England på 1500-talet bland häxor och magi. Det är det första vi får veta för att sedan helt tappa betydelse för resten av filmen. Härnäst erbjuds 15 minuter effektfyllda strider utan någon egentlig presentation om karaktärer eller varför det köttas fram och tillbaka. Till slut får vi veta vem Solomon Kane är, och att han är ond. Man vet dock inte varför och ännu mindre varför han vid ett möte med någon demon plötsligt blir god. Det är här filmen tar vida efter den alltför långa och obegripliga inledningen.

Filmen saknar nästan allting en bra film kan sakna, förutom möjligtvis några riktigt bra skådisar, bland annat Max Von Sydow. Ytterliggare några riktigt bra syns till men det räddar inte det faktum att filmen magplaskar rakt ner i en underjordisk källa under Dimmiga bergen i Midgård. Referenserna till Sagan om ringen är nästan oroväckande många, det är till och med så att filmens show down innehåller en nästan exakt kopia av ett kreatur från just Midgård. Hade man inte sett texten i början om att filmen utspelar sig i England hade man nog kunnat tro att filmen var en fan-made film om Vidstige innan Sagan om ringen fast med lite modernare vapen.

Jag förstod aldrig Solomons vilja i filmen. Han bara är och gör. Anledningarna till hans olika objektiv känns som tagna ur luften och helt irrelevanta. Jag förstår aldrig varför han ska ge sig ut på långa resor att rädda någon ung flicka han inte känner eller varför han är eftersökt av ondska som ständigt kommer ikapp honom. Och några svar får vi väl egentligen aldrig heller.

I sin helhet så har filmen två positiva sidor... det är bra skådespelare som varit bra i tidigare filmer, dock inte här. Den andra är att den i alla fall bitvis har en del snygga bilder och miljöer. Utöver det så nej... bara ett stort fett nej.

-Isak Ensjö