Jag är inte säker på hur den här recensionen ska börja. Jag är inte heller säker på hur den ska sluta eller vad som ska finnas där emellan. Precis som att jag inte var säker på vad jag skulle tänka i början av filmen, om jag skulle skratta eller gråta i mitten och om jag ville se den igen när jag hade sett klart den.
När fodralet berättat för mig om ”två starka kvinnor i armarna på den legendariske poeten Dylan Thomas. Den ene var hans ungdomskärlek, den andre är hans fru. Under andra världskrigets bombningar av London skapas ett så starkt band mellan dessa tre personer att inga bomber kan bryta det. Men kärleken kanske kan?” är jag helt övertygad om att få se ännu en rulle där ungdomsförälskelsen tillsist vinner och allt blir så där underbart fint och gulligt. Så blir det inte. Och det är en stor del av vad som gör den till det den är. Ett starkt drama med lika väl spelade roller som snygga och välavvägda filmeffekter.
I skuggan av andra världskriget får vi se poeten Dylan Thomas återse sin ungdomskärlek Vera som blir, vad man på mellanstadiet kallade bästis, med hans fru. Vilket ger en lite absurd känsla som sätter en skön stämning. I takt med att vänskapen växer sig starkare ökar också krigets påverkan på livet. Så småningom börjar Vera intressera sig för officeren William som snart måste ute i kriget. Och ja, sedan följer en tid av vänskap, saknad, otrohet, oro, musik, avund, krig och poesi.
När mitt poesiälskande hjärta insåg att detta är en film med mängder av poesi intryckt lite varstans slog det några extra slag och det var inte med lite förväntan jag betraktade the edge of love. I efterhand kan jag konstatera att just poesidelen inte riktigt räckte ända fram, den känns faktiskt inte alls lika genomtänkt som resten av paketet med musik, stämning, dialog och känsla, som just känns.
Tillsist, ett Dylan Thomas citat som säger nästan allt om hur han gestaltas i filmen. ”När jag blivit rik, har fått en egen cykel och har råd att dricka öl till frukost - då tänker jag sluta skriva poesi och rätt och slätt vara motbjudande.” När jag skrivit klart den här recensionen tänker jag sluta analysera filmen och rätt och slätt se om den.
Betyg: 3
Amy Karlsson:
I skuggan av andra världskriget får vi se poeten Dylan Thomas återse sin ungdomskärlek Vera som blir, vad man på mellanstadiet kallade bästis, med hans fru.
med sin fru, blir det väl?
Amy Karlsson:
Vilket ger en lite absurd känsla som sätter en skön stämning.
Det här är en bisats som ska vara i meningen innan, se dock till att den inte blir för lång.
Amy Karlsson:
inte med lite förväntan jag betraktade the edge of love.
Stor bokstav i titeln dårå.
Amy Karlsson:
Tillsist, ett Dylan Thomas citat som säger nästan allt
Till sist, ett Dylan Thomas-citat
Jag tycker att du bör nämna att Keira Knightley och Sienna Miller är med.
Just det, du kanske även ska nämna att regissören tidigare har gjort The Jacket.
Erik Nahlén:
med sin fru, blir det väl?
Funderade på detta och jag tyckte båda kändes fel. Men sin får det bli då.
Amy Karlsson:
Funderade på detta och jag tyckte båda kändes fel. Men sin får det bli då.
![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Lägger du in den i adminsystemet så kan vi köra den imorgon?
Erik Nahlén:
Lägger du in den i adminsystemet så kan vi köra den imorgon?
Jomenvisst. Finjusterar den nu, sen lägger jag in den.
Amy Karlsson:
”två starka
Två
Amy Karlsson:
ungdomsförälskelsen tillsist vinner
till sist
Erik Nahlén:
med sin fru, blir det väl?
Icket! Trots eventuell svininfluensa är jag tämligen säker.
Amy Karlsson:
Funderade på detta och jag tyckte båda kändes fel. Men sin får det bli då.
Nej, ändra tillbaka.
Amy Karlsson:
the edge of love
The Edge of Love
Amy Karlsson:
gestaltas i filmen.
kommatecken istället för punkt
Amy Karlsson:
När jag skrivit klart den här recensionen tänker jag sluta analysera filmen och rätt och slätt se om den.
Gillar inte riktigt den här avslutningen. Känns konstigt att du skriver i "dåtid" liksom. Hmm..
Fint annars ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
André Vifot Haas:
Icket! Trots eventuell svininfluensa är jag tämligen säker.
Jaha, men är det inte samma sak som att skriva typ "Han är starkare än mig" när det ska vara "Han är starkare än jag"?
Erik Nahlén:
Jaha, men är det inte samma sak som att skriva typ "Han är starkare än mig" när det ska vara "Han är starkare än jag"?
Nej. Använder man "sin" här så blir det som att åsyfta Veras fru. "Vera blir bästis med sin fru" istället för med Dylan Thomas (hans) fru.
André Vifot Haas:
Nej, ändra tillbaka.
Ni två kan aldrig tycka likadant va ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Ajja, ja skriver väl han då.
André Vifot Haas:
Hmm..
Hmm....
André Vifot Haas:
Nej. Använder man "sin" här så blir det som att åsyfta Veras fru. "Vera blir bästis med sin fru" istället för med Dylan Thomas (hans) fru.
Ja just ja, tänkte att det var ett tillbakasyftande pronomen för Vera, så du har heeeelt rätt.
Erik Nahlén:
du har heeeelt rätt.
![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Uppe
Tråden låst
