Korra skiten ur den här...

Varje del av Librarian-serien har alltid levererats med en solid, djup guilty pleasure-stämpel. Varje gång en av filmerna rullar så anmärker jag på mängden trams, den pastischartade dialogen och den ständigt tunna handlingen. The Librarian III: Curse of the Judas Chalice är verkligen inget undantag, men likväl en skön rulle för lite extra regniga dagar.

För de som inte är bekanta med handlingen och upplägget bakom denna trilogi av ostiga ”made for tv”-äventyr, så kommer här en snabb summering; Flynn Carsen, en vanlig, men löjligt akademisk, ungkarl får jobb som bibliotekarie på Metropolic Public Library i New York, men inte som en vanlig bibliotekarie. Den här bibblan sysslar nämligen med insamlingen av forntida, historiska, legendariska och magiska föremål, något som pågått under hundratals år. Objekt måste hittas, räddas, skaffas, fixas och allt sånt. Grymt upplagt för lite fartfyllt äventyr á la Indiana Jones och National Treasure, fast med betydligt mindre budget och med Dr. Carter från Cityakuten i huvudrollen.

Inte nog med att The Curse of the Judas Chalice bjuder på en glimt av Noas Ark, De Vises Sten och svärdet Excalibur, för att leka runt med historien lite extra, men den introducerar även vampyrer som den centrala handlingen. Det är tramsigt, ja, men det är även medvetet stereotypt och fånigt när bibliotekarie Flynn Carsen hamnar i trubbel med de huggtandade halskyssarna. Carsen är på semesterresa i New Orleans efter ett nervöst sammanbrott orsakat av jobbet, men istället för vila och rekreation så blir det just vampyrer, konspirationer och svindlande äventyr. Och just ja, Dracula är med på ett hörn, så klart. Inga konstigheter alls. Jakten på Judas Iscariots berömda bägare kan börja.

The Librarian: Curse of the Judas Chalice har en handling som är omöjlig att ta på allvar, och ett manus som ofta är så lövtunt att man vill placera ansiktet i händerna och skrika. Men det är verkligen ett opretentiöst matinéäventyr för gråa eftermiddagar. Det är tv-film i all sin prakt och det är ständigt så medvetet vad begräsningarna är, att jag helt enkelt låter det mesta passera. Jag köper det. Jag köper att en vacker vampyrkvinna förvarar blodpåsar i kylen och att Noah Wyle tjivas med ett Excalibur-svärd som, av okänd anledning, gnyr som en sällskapshund. Det må vara guilty pleasure, men det står jag helt enkelt för.

3/5