när jag inte vet hur jag ska uttrycka mig så skriver jag låtar. det är så skönt att bara skriva av sig och få alla känslor på papper. dock låter jag ingen läsa dom och tar bort dom efter ett tag..
igår fick mitt ex/pojkvän (inte helt utträtt än)läsa en av mina låtar för första gången... han tyckte att den var bra men jag vet inte om jag tror honom..

så snälla ge mig all typ av kritik på den

Ett litet gräl, några ord sen så tog det bara slut. Mitt framför mina ögon och jag hörde ett tjut. Det var från mig själv och tårarna började rinna. Rinna ner för kinderna som om det skulle få kärleken att försvinna. Jag kan inte fatta att det var en vanlig dag, allt var så bra och jag fattar inte vad, vad som hände eller vad jag nu har gjort. Allt jag vet är att det gick väldigt fort.
Det har gått några dar men tårarna bara rinner. Inget kan få mig att förlora känslan av att jag försvinner. In i mig själv där jag kan tänka i fred, läka och må bra igen men helst slippa leva mer.
Alla saker som vi gjort och alla minnen vi har, tiden med dig fan den är oslagbar. Men om du inte vill mer och du bara vill glömma, så finns det inget jag kan göra för att sorgen gömma. Men något jag inte vet och som jag vill förstå, det är hur du tänkte när du bara la på? Allt var så bra och vi hade blivit sams… allt du sa där efter var bara massa trams. Jag vet att du ljög och det vet du med. Så snälla bara ring jag förtjänar att få vet mer.
Du kan inte bara slänga bort sju månader sådär. Dom var det bästa i mitt liv och nu så vinkar de farväl. Det kändes som att det aldrig skulle ta slut och allt mellan oss, det var så äkta redan första gången som du tog min hand.
Ett handtag blev till framtag och snabbt till klapp och kyss. Vi skulle vara för evigt utan något slut. Men vissa saker kan man inte få och får klara sig utan, men älskling det kommer aldrig att gå! Du finns i allt och jag känner av dig hela tiden. Vart jag än tittar så ser jag bara dig. Jag provade att blunda men mörkret ersattes av minnen. Första kyssen spelas som en film, om och om igen.
Jag har aldrig känt mig så lycklig men nu klarar jag inte mer. Du var mitt allt, de och mycket mer. Men jag tabba mig och jag hoppas att jag inser. Att jag inte var värd någon så underbar som du. Du förtjänar bara det bästa och det vet jag nu…