daisy:

så du vill vara egoist och känslokall och sluta så? :S

vill och vill....jag antar att jag vill hitta en ursäkt till att vara sån eftersom jag mår bättre av det:P

trexo0:

vill och vill....jag antar att jag vill hitta en ursäkt till att vara sån eftersom jag mår bättre av det:P

hur vet du att du mår bättre av det innan du prövat "andra sidan" ?

Alfen:

du tog orden ur munnen på mig.
tror det är en process som dom flesta mer eller mindre går igenom, i tonåren är det ju hela havet stormar med känslorna nästan hela tiden för dom flesta sen har alla nog bara olika metoder att få ner det på en vettig nivå

hmm...du är nog den enda som sagt nåt vettigt på länge kanske är en sådan lösning jag borde sträva mot...
några tips på vägen ? hur lyckades du?

daisy:

hur vet du att du mår bättre av det innan du prövat "andra sidan" ?

för jag va sådan innan riktig mes som brydde mig om vad alla tyckte å va tvungen å va omtyckt av alla för att inte må dåligt! Okej jag var omtyckt men fan va jag mådde piss när minsta lilla gick fel jag slipper gärna må så igen .. å det löste jag genom att bli sånhär ist

trexo0:

text

jaha, ok...

trexo0:

ja

värre som kille ju eller inte om man inte vet om det iofs, då är det ju bara nice

trexo0:

några tips på vägen ? hur lyckades du?

det blir ganska tråkigt i längden så jag började "bry" mig lite mer utan att tänka på det..

Jag behandlar vänner som verktyg för sällskap, är det fel?

trexo0:

Tänke höra om någon känner igen sig? Vad tror ni är bäst? Att återgå till en känslostyrd och snäll person som rätt ofta mår dåligt. Eller vara känslokall och framgångsrik, men löper en stor risk för att dö ensam?

du, jag har tänkt i dina banor förut. men känner du några framgångsrika människor som du kan analysera?

grejen är den att de framgångsrika människor (som är duktiga i skolan, har typ 19.2 i snitt eller bättre) är väldigt känslosamma. dom pluggar med känslor och har lyckats analysera saker utifrån sina egna känslor (tror jag).

sen har vi den där kalla som du snackar om. han/hon brukar landa på 17.5 - 18.6 och är allmänt tråkig med sina fasta principer som anses "rätt".

fast jag vet inte hur ditt känslokall är i praktiken...

trexo0:

Tänke höra om någon känner igen sig? Vad tror ni är bäst? Att återgå till en känslostyrd och snäll person som rätt ofta mår dåligt. Eller vara känslokall och framgångsrik, men löper en stor risk för att dö ensam?

Eller att skaffa en balans i livet genom att vara snäll person som är glad =D

Prova Kundaliniyoga

Du behöver ju inte välja en av de två. Kan du verkligen anpassa dig själv så finns det ju, som med nästan allting annat, en gyllene medelväg. Bry dig om dina nära, men du behöver ju inte kämpa för att få pöbelns accepterande, det får man aldrig. Det finns alltid någon som inte gillar vem mn är eller vad man gör. Bry dig endast om de åsikter du vill bry dig om.

Tråden låst på grund av inaktivitet