N0v4c41n3:

Jag vet. Men du sa också, till denne snubbe, att det handlade om hennes kropp... vilket var vad jag sa emot. Du hänger inte med alls, hörru.

Jo, för om du hängde med i diskussionen skulle du sett att han tyckte att man skulle tvinga tjejen behålla ungen OM killen ville ha det. Vilket då innebär att hon måste bära ungen i 9 månader, med permanenta märken som följd. Alltså handlar det om hennes kropp, iom att det är hon som måste bära ungen och dra det tyngsta lasset.

vilken jävla pappa. vill du ens ha tillbaks han? Nänä, ta hand om barnet själv för guds skull 🙂

Hej Allihop!
Ser att det är många som svarat, kan tyvärr ej svara alla.
Så jag skriver hur det har gått..
Jag har fått en egen lägenhet (2:a), och vi har som sagt gått isär.
Han vill vara delaktig nu, men är inte direkt glad.
Vi träffas på helgerna och pratar i tel flera ggr om dagen.
Dom som är mest i mot detta är hans föräldrar.

Han menar på att han kanske kommer när barnet fötts.

Visst, kanske är jag egoistisk!
Men jag har inte det dåliga samvetet längre.
Bortsett från honom så kommer jag ta mitt ansvar.
Jag kan inte hålla på att springa göra aborter hela tiden, för att han inte vill använda komdom, jag använder p-piller, vad mer kan jag göra? Tänk så händer det igen ?
Jag har sååå mycket stöd från familj och vänner.
Känns som ett stort + .

Vi är vänner, och han kommer vilja ha delad vårnad!
Känns bra, men klart jag vill att alla 3 ska leva tillsammans.
Det som känns viktigast är att han vill ha kontakt med barnet.
Det kommer i 1:a hand, sen får vi se hur det blir mellan oss.

Han vill träffa mig, men i smyg för han vågar inte säga något till hans föräldrar, för att dom blir sura. Blir så irreterad.
Han åker i väg till sina föräldrar när jag hälsar på honom, jag får inte åka med för att då kan dom se mig.. Helt sjukt.. Han vågar inte erkänna att vi träffas.. har SEX.. Han säger att han älskar mig och att vi kommer nog bli tillsammans senare. Men just nu behöver han vara ensam. Ursäkta, detta hörde inte till.. Men blev bara så irreterad.

Tack för svaren, även om det inte var något gott riktat mot mig.
Men uppskattar era åsikter.

Glömde skriva tack för alla goda ord också! 🙂

JAg har också gjort abort. Jag tycker att du skall tänka på vad DU känner. Barnet mår bra om du mår bra och uppfostrar den bra! Du skall inte göra abort om du känner att du inte klarar av det!! Visst, du kommer missa mycket i ditt liv som du inte kan göra om du har barn, men du kanske kommer att ångra dig i framtiden om du gör en abort?

Din kille: dumpa honom direkt! Du förvarnade honom och att du blev gravid är ingenting något av er kan rå för. Jag är över fertil, alltså jag blev gravid med p-plåster OCH piller! Det händer. Samma sak hände min mor två gånger som resulterade i två av mina syskon.

Din kille kan inte ställa upp för dig när du har ett jobbigt val, han bryr sig ENDAST om sig själv. Alltså, han bryr sig inte om dig tillräckligt mycket. Om han lämnar dig för ett misstag i arbetet nu, vad händer sedan om det uppstår något annat ni inte räknat med?

Fundera verkligen igenom på vad DU vill! hjälp finns alltid att få och gör inte en abort om du helt säkert mår dåligt av att ens tänka tanken på en.

Lycka till 🙂

thegirlie:

Vad göra :S:S

Ha i åtanke att det inte är roligt att växa upp med en pappa som anser att ens födelse förstört hans liv. Du borde kanske vänta tills ni båda vill för att det ska bli en bättre uppväxt för barnet?

Tråden låst på grund av inaktivitet