Hej! Jag är livrädd för att spy, jag får panikångest så fort jag hör att någon har ont i magen. Jag gråter och skadar mig själv när jag får reda på att någon mår illa och känner sig sjuk, jag dör hellre än att jag ska spy. Jag orkar inte mer! Jag har tvångsbeteende och får somsagt panikångest. Finns det någon mer? Kan man bli frisk?
känner du att det verkligen sätter stopp å hindrar vardagen så gör man alltid bäst i att snacka med någon professionell. Rätt vanlig fobi å e säker på att det finns rimliga sätt att hantera det på.
Annars lär det väl gå över efter man åkt på en rejäl magsjuka å bara kaskadspytt tills man är för trött för att orka bry sig det lilla minsta. Då inser man att det faktiskt inte är så illa.
Plejadisk Panda:
känner du att det verkligen sätter stopp å hindrar vardagen så gör man alltid bäst i att snacka med någon professionell. Rätt vanlig fobi å e säker på att det finns rimliga sätt att hantera det på.
Annars lär det väl gå över efter man åkt på en rejäl magsjuka å bara kaskadspytt tills man är för trött för att orka bry sig det lilla minsta. Då inser man att det faktiskt inte är så illa.
Ett alternativ är att åka alla åkattraktioner på nöjesfält, typ Liseberg. Slänggungan, jukebox. Åk alla tänkbara, själv mår jag inte dåligt när jag är där utan det kommer först på natten. Första natten är värst, men ju oftare du möter dina/mina rädslor så kommer det bli lättare nästa gång. Det som gör det lättare är att du själv måste tänka igenom hur det kändes och vad du kan förbereda inför nästa gång. Tillexempel någon som kan vara din betjänt och har du inte det, se till och ha mobilen fulladdad. En svår utmaning är att hitta en bekväm plats att spy på, för min del somnar jag lättast med en platt kudde och försöker somna så fort jag har spytt en rejäl omgång. För då mår jag bra i knappt 20 minuter och hinner somna, (blunda även om det är mörkt) men får du inte ut allt utan spyr lite i taget så är det viktigt att man kan variera sina spyplatser. När du vaknar hjälper det med att dricka nyponsoppa, och stanna kvar i den position som känns bekväm för även om spyorna har försvunnit under natten och du fortsätter dina dagliga sysslor är oron och spänningarna fortfarande kvar. Tills du inte bryr dig mer, och förhoppningsvis vara med någon annan hjälplös stackare..som behöver ditt sällskap.
Jag har emetofobi men är inte lika rädd för att kräkas själv som jag är för att se andra kräkas. Då är det locket på som gäller. Om du inte kan hantera vardagen utan skadar dig själv så är det viktigt att du kommer i kontakt med någon som kan hjälpa dig. Du skriver inte hur gammal du är men går du i skolan finns det hjälp att få hos skolskötare, skolkurator eller skolpsykolog!
