Hej! Jag behöver lite hjälp nu så jag hoppas att det finns någon snäll människa här
Jag är rädd för att spy:( Det började för ett halvår sen, och det har bara gått utför. Jag har mått väldigt dåligt pga detta. Har skadat mig själv för att dämpa ångesten med att bli magsjuk. Började lida av den förbannade panikångesten:( usch den är hemsk, jag hatar verkligen den! Så jag mår verkligen inte bra av den här fobin:(
jag ha varit hos BUP för tidigare problem angående självskadebeteende i ett annat sammanhang (varit mobbad hela livet) jag har varit hos kuraton och då sa jag att jag har är rädd för att spy, då hon att hon skulle meddela BUP det. Men dum som jag var så: När jag sitter där med min mamma och en psykolog och hon frågade mig i slutet av samtalet, Är du rädd för att spy? Jag svarar, Neee
asså hur dum får man va?!?! Här hade jag chansen att få hjälp och jag kastar bort den:(
Men det har nu gått 5 mån men jag mår fortfarande lika dåligt över att skulle behöva spy:(
Men jag vågar inte säga till mina föräldrar:( hur *** ska göra? ska jag bara fortsätta mitt liv som vanligt? Hur hade du gjort? (Min mamma är den som tycker sånt där är larvigt
)
MYCKET tacksam för svar!!!
Säg att du vill prata själv, och inte med din morsa, säg att du kände dig illa tvungen o säga det du inte ville, om du var själv skulle du kunna berätta mer etc.
Tack så mycket för svar!
Mitt tips är att prata med kuratorn igen fast utan din mamma. För att bara ignorera det men ändå behöva skada sig för ångesten är inte ett hållbart val. Jag är själv rädd för spya även så om det bara är lukten så får jag panik. Men det är inget som behöver störa mig dagligen eller ger mig behovet av att dämpa ångesten på andra sätt.
