Jag fick som en liten personlig utmaning av min svensklärare att testa mig på att skriva en chick lit berättelse. Så tänkte dela med mig och se vad ni har för synpunkter på den Egentligen min första riktiga novell jag har skrivit. Enjoy!

– Varför skulle det vara några problem? Varför skulle det inte kunna bli något?

– Men Emily! Du vet mycket väl vad alla skulle tycka, men framför allt skulle det kunna leda till att du förlorar ditt jobb! flikar Sarah in.

Jag suckar.

– Du har nog rätt, dessutom så är han väl bara en sådan där charmig kontorsnisse som aldrig kommer avancera till någon högre position i sitt liv.

Förnekelsen kröp under skinnet, det är sant! Jag är fäst vid honom och han har fått mig på fall precis som han har med alla andra, Och risken att jag blir både sårad och förlorar jobbet finns kvar.

Sarah märker att jag ser smått fundersam ut.

– Tänk inte mer på det, du vet mycket väl att man inte kan lite på sådana som honom Njut av promenaden och solen istället!

Mitt liv som moderedaktör på tidningen Glamour är allt annat än en dans på rosor. Möten med diverse designers, modeller, fotografer och stylister fyller vardagen. De beslut jag tar kan påverka tidningen på många sätt och därför är det viktigt att jag gör mitt absolut bästa för att göra rätt val. Dock har jag gjort mindre bra val på sista tiden. Att finna sig själv attraherad av Edward, mer känd som Mr. Charmig. Jag kan helt enkelt inte låta bli att söka hans blick, de djupt havsblå ögonen som man bara vill drunkna i, men när våra blickar möts klarar jag det inte längre och måste titta bort. Edward är ofta huvudperson i en hel del skvaller som cirkulerar, mängden sanning i dessa kan diskuteras, men jag känner att det finns något mer under ytan. Som privatperson skulle jag nog vilja påstå att jag gärna umgås med mina bekanta. Det blir sällan att jag träffar min familj då de bor i Los Angeles, men när arbetet tillåter brukar jag komma iväg och hälsa på, speciellt runt högtiderna. Min absolut närmsta och bästa väninna är Sarah. Hennes familj har jag känt ända sen jag först flyttade till Miami, vi var då grannar, men med ett bra arbete och en bra finansiell situation bestämde jag mig att flytta med centralt och hittade en mysig takvåning istället.

Efter en kort promenad kommer vi fram till den respekterade affärsgatan på 23: rd Street. Jag bestämmer mig snabbt för att lägga alla världens bekymmer bakom mig för att göra det som vi tjejer är bäst på, inhandla kläder i stora mängder. Vi gick från den ena affären till den andra och provade kläder från Armani, D&G, Valentino, ja, alla möjliga märken som man kan tänka sig. Efter mycket skratt, livliga konversationer och 850 dollar, har vi uppfyllt en kvinnas drömdag. Speciellt nöjd är jag över en blommig sommarklänning ifrån Armani med diverse underbara små detaljer och draperingar. Även om jag kanske inte har en modells kropp känner jag mig säker på mitt utseende och jag är van att bli granskad då det är viktigt att jag håller en hög klädstandard och är en förebild för tidningen. Att acceptera sig själv är en bra bit på vägen och att hela tiden att utmana sina gränser ger dig självklart mer respekt när du behärskar det.

Sarah ursäktar sig och meddelar att hon var tvungen att skynda sig hem för att laga mat till sin övriga familj som inom kort skulle komma hem från skolan och arbetet. Men det tänkte jag inte låta hindra mig från att ta en mysig promenad längst stranden och försöka klara upp de problem sin cirkulerade i mitt huvud. Trots de livliga ljuden från bilarna en bit bort och skrattande barn som leker i vid vattenkanten kan jag ändå inte sluta tänka på honom, Om bara situationen var annorlunda. En liten del inom mig säger att jag borde låta det hända, låta känslorna komma fram. Vad är det som gör att jag är attraherad av honom? Förutom den vältränade kroppen och charmiga personligheten, finns det något mer? Är han den som jag kommer leva med och för alltid älska? Jag går fram till vattenkanten och tittade ut över det glittrande vattnet, glatt och lekfullt rullade vågorna in mot stranden och jag lät det skölja över fötterna, svalt och lugnande. Om allt bara var som en sommardag vid stranden så skulle man aldrig behöva oroa sig för någonting, alla tunga beslut och bekymmer om jobb, kärlek och pengar skulle vara som bortblåsta. Men varför ska livet vara lätt egentligen? Vad skulle det värsta som hände vara ifall man bara la allt åt sidan för ett kort tag och tänkte lite mer på det man vill än det som man måste? Jag tittar klockan lite snabbt och inser att jag borde försöka ta mig hem för att fixa lite middag innan det är dags för pampig utekväll med Sarah och Stacey.

Restaurang Bordaux sägs vara en av Miamis finaste, och sällskapet lika så. En aura av extravagans fyller den klassiskt franskt inredda restaurangen och skenet av otaliga tända ljus sprider en behaglig värme i lokalen. Den stiliga restaurangvärden visar oss till vårt bokade bord för tre och lägger prydligt upp tre menyer på bordet. Efter ett par minuters ivrigt diskuterande om vad vi ska äta kommer en ny välklädd fransman för att ta beställningar och meddelar att det inom kort kommer dyka upp en sommelier för att utse det vin som ska drickas till middagen, till allas förvåning är denna välklädda fransman ingen annan än Edward. Det uppstår en kort tystnad uppstår när vi känner igen varandra. Stacey sitter lika tyst som mig. Till slut bryter Edward tystnaden och ser ut att överge tanken på ett personligare samtal då han istället drar fram ett par vinflaskor och tre glas och häller i en skvätt i varje. Edward börjar berätta lite smått om vinets olika karaktärer och varför de passar bra ihop till de rätter vi har komponerat ihop till vår middag. Sanningen är den att jag aldrig har sett den här sidan av Edward förut, visserligen visste jag att han var fransman men jag har aldrig sett honom agera så professionellt tidigare. Det märktes dock tydligt att både Sarah och Stacey sitter och tittar rakt fram och ger honom inte någon som helst notis av att han är där, jag har aldrig sett den sidan av dem förut. Edward fattar sig kort och tar vår beställning av viner och försvinner snabbt ut i köket. Jag ursäktar mina vänner och försvinner in på damernas för att ”bättra på sminket”. Efter att ha gömt mig i ett av båsen sätter jag mig ner, ångesten har klumpat ihop sig i magen, att inse att ens vänner har en kristallklar avsky mot den person som mitt hjärta tillhör. Allt blev plötsligt väldigt hopplöst, hur kunde hon inte märkt det innan? Vid närmare eftertanke var nog Sarah den som egentligen sänt ut tydligast signaler utan att vara rakt på sak. Så blind man kan vara!

Efter ett par minuters försök att samla ihop mina tankar känner jag att det var dags att återvända till verkligheten och mina två väninnor som nog börjar undra vart jag tagit vägen. Med viss möda tar jag mig ut ur båset, på väg ut genom dörren till damernas krockar jag med den så prydligt klädda Edward, innan jag hinner säga något sätter han fingret mot mina läppar och ber mig följa efter honom ut. Vi går via köket ut på baksidan, dofterna från de välkomponerade rätterna fyller mig och jag känner ett visst lugn även om jag dock är osäker på vad han egentligen vill mig. Ute på baksidan drar han mig till sig och frågar med en lätt darrig röst vad jag vet om honom. Helt sanningsenligt vet jag ingenting utanför redaktionen och nu förstås att han extraknäcker på fin fransk restaurang. Hans raka fråga föder ett obehag inom mig, vad är han ute efter? Med en viss ton av bossighet berättar jag att jag faktiskt vet väldigt lite om honom och undrar vad det har för betydelse att han kvällsjobbar på en flådig fransk restaurang. Han blir tyst en stund, något ser ut att brottas inom honom och han ser ut att neka med ett svar på frågan men slår ned blicken in i mina ögon och säger.

- För mitt rykte, och för att det i min familj anses som
smutsgöra då jag har högt respekterade föräldrar hemma i Frankrike som kräver att jag har ett bra jobb och tjänar mycket. Därför måste jag ha två jobb för att ha råd med att se någorlunda välbärgad ut.

För första gången på väldigt länge blir jag helt förvånad. Det finns alltså något under ytan, något som man minst sagt inte förväntade sig. Jag återfår talförmågan och får fram ett darrigt beklagande och de tidigare osäkra ögonen hittar snabbt in i mina, under ett par sekunder känns det som om värden runt om oss upphör att existera och det finns inget som kan hindra det längre. Kyssen är lång och underbar, allt inom mig gör uppror och jag släpper allt, jag vet ingenting längre. De mjuka läpparna som pressas mina skapar en hetta som gör mig yr. Ett plötsligt pipande får oss att återvända till verkligheten, mobilen ringer och jag vet precis vem det är. Edward tittar frågande på mig. Mitt enda svar blir.

- Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker, jag tänker följa mitt hjärta och det har aldrig varit klarare vad jag vill. Jag tänker inte heller låta någon förstöra det här ögonblicket för mig.

Ett leende spreds på hans läppar och han log mot mig.

- Om det finns någon som jag känner att det känns äkta så är det med dig, även om jag aldrig visat de så har det alltid funnits något hos dig som de andra inte har. Det gör att jag vill ändras och att det ska vara ett bra förhållande. Det kommer inte längre finnas några hemligheter om mig, mitt rykte ska återskapas och allt ska bli perfekt.

Med en till kyss bekräftar han allt jag drömt om, han vill leva ett liv med mig och han är villig att ändra sig totalt för min skull. Precis så ska det vara och inget gör mig lyckligare än att jag faktiskt vågade chansa och allt blev perfekt.

Tillsammans lämnar vi den halvdunkla gränden, ut mot den svagt upplysta gatan, jag har längre ingen lust att äta en påkostad fransk middag och ha två väninnor som är på mig och ska fråga massa saker. Allt jag vill är att ta vara på den bästa kvällen i mitt liv, tillsammans med Edward finns det inga måsten utan bara den otroliga känslomässiga frihet jag längtat efter. Och såklart, faktumet att jag faktiskt nu har alla delar som behövs för att skapa mig mitt perfekta liv: jobb, pengar, extravagans och en stor kärlek.