Häromdagen skapade jag en tråd med en kort novell, jag har nu gjort några justeringar, här är alltså en förbättrad version.
Vad tycks?

En enda låt
Jag drog häftigt efter andan och skrattade lyckligt.
”Wow, det där var verkligen coolt!”, sa hon och log stort mot mig. ”Håller du inte med?”
Det gjorde jag definitivt, att åka på en snorkeltur hade verkligen varit ett bra förslag.
Guiden, som satt kvar i båten, gav oss ytterligare en näve brödsmulor. Vi spred ut dem över ytan och dök sedan ner igen. Jag gjorde tummen upp mot henne, hon började skratta och insåg försent att hon befann sig under vattenytan. Det hela var så komiskt att vi båda var tvungna att åter simma upp till ytan för att få luft.
En timme senare satt vi i båten igen. Det hade redan börjat skymma, det var så vackert att jag nästan blev tårögd. Vi befann oss i en lagun i Thailand, förutom guiden och oss två, fanns inte en levande själ på flera kilometers avstånd. Hemma väntade våra familjer, ikväll skulle vi gå ut och äta middag på stranden. Det var en av de bästa sakerna med Thailand, att sitta ute i mörkret, äta kryddig kyckling och samtidigt känna den varma sanden mellan tårna.
Plötsligt kände jag hur någon hällde en hink fylld med iskallt vatten över mig. Jag vände mig om för att se henne, det här krävde hämnd. Snart var vi båda lika blöta, vi bestämde oss för att sluta fred. Guiden skrattade åt oss, men vi brydde oss inte. Vi var på semester, då var det tillåtet att vara barnslig.
På restaurangen spelades musik, vilket snarare var regel än undantag i de här trakterna. Ikväll var det dock något som inte stämde med, musiken kändes sorglig på något sätt, även om jag inte riktigt kunde komma på vad det var som var fel. Efter någon minut kände jag igen låten. Det var Tears in heaven, men det var ingen som sjöng, låten var endast uppbyggd på trumpet- och orgelmusik. Det var fint.
Medan vi väntade på att maten skulle komma, lekte vi kurragömma med våra småsyskon. Min bror gömde sig bakom en palm, hennes syster under bordet. Själv gömde hon sig vid baren. Hela tiden spelades musik, men konstigt nog upprepades ständigt samma låt, Tears in heaven…
”Kan du lova mig en sak?”
Hon såg plötsligt på mig med så allvarliga ögon att jag blev alldeles spak, vad hade hon nu hittat på?
”Ja, eller vad tänker du på?”, svarade jag oroligt.
”Lova mig att du alltid lever såhär. Att du tar hand om dig själv och att du tar det lugnt”
Hade det varit någon annan än hon som suttit där bredvid mig i sanden, hade jag antagligen börjat skratta och skvätta vatten, men det var inte någon annan, det var hon.
”Jag lovar”, sa jag enkelt.

”Det är dags att gå ut nu”
Hennes mamma såg på mig med sorgsna ögon. I hennes ansikte fanns spår av tårar, och jag märkte att även jag grät. I bakgrunden hördes musik, Tears in heaven…
Orden ekade i mitt huvud; ”jag lovar”
Jag var på hennes begravning…