Det hade regnat hela dagen, i stort sätt utan uppehåll. Nu var klockan över midnatt och Adam följde Sonja hem. Adam hade luvan uppdragen över huvudet. Han höll runt Sonjas axlar och tryckte henne mot sin kropp där de gick över hemköps parkering, som om han ville skydda henne mot regnet. Han kunde inte tänka på annat än hur förbannat söt hon var.
"Sonja." Sa han. "Du vet att jag tycker om dig så mycket. För mycket. Jag vill att du väljer, för jag orkar inte bara vara din vän. Jag vill mer än så."
Han hade sagt det här förut. Massor gånger. Och Sonja tycker om honom också, och hon vill verkligen inte förlora honom, för han är ju hennes bästa vän nu. Men hon tycker om honom på ett helt annat sätt, som en vän.
"Jag vet." Svarade hon och tittade ner i marken. "Men.. Ge mig lite tid bara. Snälla." Hon ville verkligen inte förlora honom för en sån här sak. Men hon kan inte tvinga sig själv att bli kär i någon. För vem kan det? Men det var precis det hon försökte. "Jag vill inte förlora dig."
Han visste att det var fel av honom att tvinga henne välja, men han hade blivigt totalt förälskad i henne redan första gången han träffade henne, för tre månader sedan.
Imorgon skulle hon sova hos honom. Han hade sagt att hon kunde lita på honom. Hon gjorde det mest för hans skull.
Sonja slocknade direkt när hon kom hem, hon sminkade bara av sig och borstade tänderna innan. För Adam tog det över en timme innan han kom hem. Hem till landet. Det var bara han på bussen så dags, och det var skönt tyckte han.

Sonja vaknade av ett sms dagen därpå. Från Adam. "Är du vaken, sötnos? Jag tänkte att vi kan mötas i resecentrum vid 18.00, så tar vi bussen till mig som går 18.10. Går det bra?" Skrev han. Hon svarade att det gick utmärkt. Hon var nervös inför kvällen, men såg det mest som ett tillfälle att lära känna Adam bättre. Om det nu var möjligt. Och kanske.. Eller försöka, bli kär i honom. Herregud, hon hörde själv hur korkat det lät. Så fel det lät!

Adam var redan där när Sonjas buss kom in till stan. Han sken upp när han fick syn på henne när hon gick av bussen. Hon tittade ner i marken och såg faktiskt lite bekymrad ut. Hon hade en ljusrosa rosett i hennes halvlånga blonda hår. Hon vände bort blicken när hon mötte hans blick. Sedan tittade hon snabbt tillbaka och log lite.
Adam kramade henne hårt och kysste henne. "Jag tror att vi hinner med bussen innan om vi skyndar oss. Kom!" Sa han och tog hennes hand och sprang.
Sonja hade ändå lite svårt att hinna med. Hon var kort, två huvuden kortare än Adam.
De gick på bussen. Bussen som skulle ta dom till ingenstans.
De fick gå i tjugo minuter från busshållsplatsen till Adams hus. Sonja hade aldrig varit hos Adam förr. Han bodde i ett stort och fint hus.
Han presenterade Sonja för hans pappa och hans pappas kompis Håkan. De drack stora mängder öl och tittade nyfiket på Sonja.
"Ingen dum tjej det där!" Hörde hon att Lars, pappan, sa när dom hade stängt dörren efter sig till Adams rum.
Adam satte sig på hans säng och tog Sonjas hand och drog ner henne brevid. Han kysste henne. Hon kysste försiktigt tillbaka. Han la armen om henne och lät handen glida ner mot hennes bröst.
"Adam." Hon vände bort huvudet och tog tag om han hand för att visa att hon inte ville. Hennes hand kändes som halva Adams.
"Förlåt. Förlåt!" Sa han nervöst och ångrade sig genast. "Du är så fin. Och jag har längtat efter det här. Länge.."
Hon ställde sig upp och gick fram till fönstret. Hon skakade på huvudet.
Han gick fram till henne. Hon gick ett steg åt vänster, han märkte att hon blev osäker, för hon tittade mot dörren"
"Sonja. Du kan lita på mig. Jag skulle aldrig göra dig illa. Aldrig. Jag älskar dig. Jag gör fan det! Du måste lita på mig."
Hon nickade.
"Jag skulle aldrig såra dig."
"Jag vet."
Han tog hennes lilla hand i sin.
"Men vi behöver väl inte ha så bråttom..?" Sa hon bekymrat.
"Nej nej. Inte alls. Vill bara göra det klart för dig att du kan lita på mig. Så var inte rädd." Han kysste henne mjukt. "Vad vill du göra? Se en film?"
De bestämde sig för att se We were soldiers.
Han la sig på rygg i sängen. Hon satte sig brevid. Efter en halvtimme av tystnad drog han ner henne brevid sig och kysste henne. Men han slutade inte. Han lutade sig över henne och fortsatte. Han la ena handen över hennes bröst och smekte det.
"Nej." Hon vände bort huvudet.
Han kysste henne på halsen och fortsatte ner till brösten. Han knäppte upp knapparna på hennes långärmade svarta tröja och drog av den. Hon försökte komma loss och bad honom att sluta. Han knäppte upp bh-bandet med ena handen och slet av henne den.
Han knådade hårdhänt henne bröst. Så hårt att det gjorde ont.
Hon sprattlade och kved att han skulle sluta. Det kändes som att han skulle strypa henne med hans vikt, hon fick ingen luft och försökte desperat få en chans att andas. Hon börjde kyssa henne alltmer intensivt och juckade hårt genom tyget på henne byxor.
Hon var rädd. Panikkänslor. Hon kunde inte förstå att hon var med om det här. Att det var Adam som gjorde det här mot honom. Det kändes som om det var någon annan, inte hon. Overkligt. Men hon grät och mascaran färgade svarta ränder i hennes ansikter efter tårarna. Blåmärken över bröstkorgen kommer hon definitivt att få.
Han drog ner gylfen på hans stuprör och började dra av sig dom. Då sprattlade Sonja desperat och började skaka av rädsla.
Han tog tag om hennes smala handleder och höll fast dom uppdragna över Sonjas huvud mot madrassen. Han kände att hon skakade.
Han sparkade av sig byxorna, kalsongerna hade följt med dom ner till golvet.
Adam släppte Sonjas handleder, hon hade ändå ingen som helst chans mot honom, och började fingra på henne gylf innan han fick grepp om dragkjedjan. Han drog hastigt ner den och fick av henne hennes mörkblåa, tighta byxor.
"Nej! Nej! Nej! Neeejj!" Var det ända hon fick fram. Och det lät bara ynkligt. Det var knappt ens att det hördes. Han drog ner hennes trosor.
Hela hon ryckte av rädsla. Det liksom högg i henne.
Han körde snabbt och kraftfullt in hans stora lem i henne.
Då skrek hon rakt ut. Han tryckte handen över hennes mun, och tryckte sin kropp hårt mot hennes för att dämpa hennes sprattel.
"Käft!" Väste han hårt. "Om du skriker så dödar jag dig! Jag slår ihjäl dig som en kattunge! Fattar du det?! Inte ett ljud, jävla hora!" Sa han och fortsatte att stöta, alldeles för hårt.
Han stönade lågt och hans kroppsvikt gav henne kväljningar.
Hon hade ondare än vad hon någonsin hade haft någonstans . Hon skakade och ryckte så att hon trodde att hon skulle kräkas. För varje gång han stötte in i henne trycktes hans axel mot hennes hals. Hon fick ännu mer strypkänslor av det.
Hon kände att någonting rann längs med hennes innerlår. Det måste vara blod.
Nu var hon vem som helst. Men inte hon. Vem som helst men inte hon. Ändå hade hon redan sett framför sig vilka blåmärken hon kommer att ha på bröstkorgen, runt handlederna, ögonen och på låren imorgon. För att inte tala om hur trasig hon kommer att vara där nere. Och sex - aldrig mer!

Hon sprattlade, kved och grät. För varje ljud hon gjorde slog han henne. Hon såg ingenting. Det vara bara svart för ögonen.
Adam drog sig plötsligt ur henne. Hastigt. Hon hörde hur andfådd han var. Sonja kände hur det sved, men hon såg fortfarande inget. Men hon kände att hon fortfarande grät och skakade. Sedan svimmade hon.

Sådär. Intresserad av att höra era åsikter om berättelsen. Hur tänker ni om detta?