Som ett slag med en tärning
Utför våldsmannen sin gärning

I skydd av mörker skrider han till handling
Bytet blir pengar genom smutsig förvandling

Så smyger han hem till sin egen lya
Deckar, full, på sin stulna rya

Upp igen nästa dag klockna nio
Ute på gratan redan vid tio

Mannen bär kniv i självförsvar
I rocken håller han den, i säkert förvar

En kväll när våldsmannen var drucken
Blev en oskyldig åskådare allvarligt stucken

Våldsmannen drog iväg in i natten
Han försvann snabbt och tyst som katten

Polisen hittade mannens mörka kniv
Den kniv som nu krävt ett ovärderligt liv

I sin gamla lya ligger nu den sökte
Avslagen, full – han rökte

Plötsligt bankas på dörren som en port
”Det är Polisen, släpp in oss, vi har spårat din ort”

”Vi vet att det var du, du är helt uppskuren”
Dom visste att det var han som var den mörke filuren

När han sen till häktet kom
Kunde han inte längre se murarna bortom

I depression och sug efter drog
Tog han sitt skärp och sitt kvarvarande bevåg

Han ställde sig på en stol och knöt fast snaran
Nu skulle det avslutas, den ändlösa maran

Han tog mod till sig och hoppade av
Snara drog åt snabbt, det skav

”Han hänger död i cellen”
”Släng honom med de andra skrällen”

Detta är historien om människospillan
En tragedi delad oss alla sinsemellan