TJENA SMULAN, STÅR DU HÄR & ÄTER KEX?

"Usch jag måste banta"
"Se så vidriga lår jag har.." "Så ful jag är.." etc.
Kommentarer som kan få mig gråtfärdig, seriöst.. varför? Det är något galet med samhället, som anger EN synonym av perfektion.. 'smal, schyssta boobs osv..'  å killar som drar sig till gymmet med en tyngd över axlarna för att de må arbeta hårt för att en dag finna dessa marabourutor på magen.

Sen gör det inte saken lättare när man dagligen möts av, som nästan ses som krav, i medier och ting..
'5 knep för att bli av med Xtrakilona' '-361kg på två veckor' 'bra rabatt på plastik om höfter, mun å öronsnibbar' ..en stress särskilt bland ungdomar, med en motivering som många gånger lyder:
'För då kommer han att tycka om mig' 'Den dagen kommer hon äntligen se åt mitt håll'

Kärleken.
Är det verkligen mödan värt? Om h*n inte ser dig nu, ger det ett försök, vad skulle en skillnad bli? Ett hopp i byxan på den andre som ber om att få se dig naken, obetydligt egentligen.. Är det vad du önskar? Ytliga förhållanden varar inte länge, inte längre än en natt.. Ett halvårs slit för en natt, skulle det göra dig lycklig?
Blir man lycklig av att ändra på sig, sitt yttre, sitt redan innan perfekta jag, för h*n?

Snälla. Låt bli. Du har all jävla rätt att känna dig fin, kunna stå upp och vara du. Nu. Idag.
Plus-minus något kilo på vågen, äsch! Romansen 'ligger' inte i sängkammarn (badunmtss) utan det du känner inombords! Och det finns den, hen, som vill se det också..
Älska du för nu! Damn.