En ny fas.

Vi har nu klivit in i en ny fas, som oåterkalleligt kommer tvinga oss ifrån den bekvämlighet och frid som tidigare varit en självklarhet för oss.

Den förda mångkulturella politikens konsekvenser går inte längre att blunda för, de senaste åren har dessa konsekvenser varit påtagligare än någonsin tidigare, och den senaste tiden har våra narrar till folkförrädare själva sagt att situationen inte längre är hållbar.

Säkerhetspolisen har höjt beredskapen till 4 vilket är näst högst på deras skala av 5, för var dag som går fortsätter det strömma in fler asylanter och det har numera blivit en vardag att det begås rån, våldtäkter och mord i våra, av etablissemanget skapade, mångkulturella förstäder.

Men endast den naiva kan tro att problemen stannar där, de problem som vi nu står inför kommer bokstavligt talat krypa inpå era liv, och det finns ingenstans ni kan gömma er.
Visst kan ni flytta från området, flytta till en ny stad, kanske flytta ut på landet - men infektionen slutar inte att sprida sig för att man sätter ett plåster över det och låtsas som att det regnar.
Inte ens om ni flyr landet kommer ni komma undan, hela västvärlden håller på att förvandlas till en mångkulturell smältdegel präglad av kriminalitet, otrygghet och terror.

Det går inte längre att blunda, vi måste nu ta tag i problemen på allvar.

Det finns inte längre plats för feghet och bekvämlighet, om vi vill ha det minsta kvar i framtiden av det vi värdesatt tidigare så måste vi försvara det, och det nu.

Genom historien har vi kämpat för vår rätt att få leva, vi har kämpat för att sedan kunna njuta av de förmåner kampen skördat. Tro inte att dessa förmåner är någon självklarhet. Tro inte att vi kan skörda utan att så.

Vår nations historia berättar om folket, det är enkla män och kvinnor som genom historien arbetat, strävat och kämpat för att kunna leva på sin lilla plätt på jorden.

Man har fått kämpa mot missväxt, svält, pest och andra sjukdomar, inhemska såväl som utländska fiender. Många har genom vår historia lidit svårt på fronten, eller hemma på gården, men man härdade ut.

Och vi är det levande beviset på det, våra liv har vi att tacka våra förfäder för. Dom hade det mycket värre än vad vi har idag, vår kamp är bekväm och skön i jämförelse med vad dom har fått utstå.

Det som vi genom historien har kämpat för och värdesatt håller nu på att tas ifrån oss, på ett aldrig tidigare skådat sätt. Inom en snar framtid så finns vi inte som folk överhuvudtaget, det är nu vår uppgift att se till att våra förfäders kamp inte gick till spillo.

Den kamp vi står inför nu är våran generations kamp, våran generations ansvar.

Det är nu vår tur att försvara det som våra förfäder försvarat tidigare, vår tur att dö för att vi ska kunna leva.

Det är en plikt inför våra förfäder, men även inför de kommande generationerna.
Det är en kärleksförklaring till era barn och barnbarn, och deras barnbarn och så vidare.

Låt inte vår generation bli ihågkommen som den som kastade bort vår framtid, som lät vårt folk försvinna i historien och sagornas dimmor.

Det är upp till dig och mig att göra förändring, det är bara vi och inga andra som kan sätta skutan på rätt köl igen.

Släpp loss dina känslor och visa empati, för vårt folk har ett värde - låt det så förbli.

Det är vår tur nu att skriva historia.