MyChi:

Där sänktes jag lite kände jag.

det skulle ju kunna vara så att hon också är osäker.
du får pejla läget när ni ses, är hon lika "på" igen kan du ju fråga henne om fika (eller annat konkret förslag) någon gång under kommande veckan.

Blivande_japan:

det skulle ju kunna vara så att hon också är osäker.du får pejla läget när ni ses, är hon lika "på" igen kan du ju fråga henne om fika (eller annat konkret förslag) någon gång under kommande veckan.

Var med henne nu i veckan en kväll. Jag tänkte att jag skulle vara lite "man-up" och förklara läget för mig. Alltså att jag är rätt tyst och nervös inför tjejer etc. Jag berättade det, fast på något sett som gjorde att jag inte riktigt fick ut det jag ville sagt. Hon typ "fast det märker jag inte haha". Svarade lite roligt att "Nää jag är väl kanske bra på att dölja det". Grejen är att jag förstår verkligen inte hur jag kan vara så beredd att säga allt precis innan man träffas, och sen när man gör det så blir jag helt knäpptyst och får hjärnsläpp. Hon frågade lite efteråt "var det inget mer du ville säga?", och då sa jag att jag inte direkt hade det, fastän jag visste att jag hade det. Pga nervositeten och hjärnsläppet så fick jag inte ut mer. Jag kom inte på vad jag skulle säga mer. Jag som hade så mycket att berätta!! Fan är problemet med mig... Jag kan stå i duschen och tänka på allt mellan himmel och jord, men sen när man är närvarande med henne så blir jag helt stum. Detta är sjukt jobbigt. Man hamnar i friendzone direkt (vilket jag insett nu att jag befinner mig i). Jag är ju liksom en av kanske 100 (eller mer) killar som hon känner, och mig har hon bara sett två gånger. Med tanke på att vi träffats via nätet och att jag inte är särkilt pratglad gör det så svårt. Hon är den enda tjej jag känner, så att låta henne rinna ut i sanden finns inte på kartan för mig.

SMSade nu idag igen ifall hon ville ses i veckan. Har inte fått något svar. Kan betyda vad som helst, men förmodligen är hon osäker på vad hon ska säga. Jag har en känsla att jag var lite konstig den där kvällen. Slängde ut mig några onödiga kommentarer/frågor bara för att få något att säga. Sån blir jag när jag är nervös, kan säga något awkward bara för att få ut åtminstone något. Jag känner mig rätt ointressant... Fast trots det så är hon trevlig, glad och tittar på en med ett gott leende. Jag vet inte, jag kan inte läsa av tjejer

Ska jag förklara för henne igen att jag vill berätta mer om mig, eller? Ska jag ta det muntligt så är det nästan som att jag måste ha manus med mig för att komma ihåg vad jag ska säga. Det är ju så enkelt att skriva, men fruktansvärt opersonligt... Jag vill träffa henne, och ha någon som lyssnar på en. Jag känner ju inte så många liksom.

MyChi:

Ska jag förklara för henne igen att jag vill berätta mer om mig, eller?

Nä, jag tror du ska försöka ta det som det kommer och bara försöka lära känna henne. Ju mer du umgås med henne desto tryggare kommer du troligtvis känna dig och därmed blir det lättare att slappna av.

Blivande_japan:

Nä, jag tror du ska försöka ta det som det kommer och bara försöka lära känna henne. Ju mer du umgås med henne desto tryggare kommer du troligtvis känna dig och därmed blir det lättare att slappna av.

Låter väldigt klokt. Det är bara det där med att få henne att vilja "vara" med en. Hur ska man göra det ifall jag inte är så "trygg" (även om jag är det, men väldigt osäker på hur jag ska bete mig).

MyChi:

Det är bara det där med att få henne att vilja "vara" med en. Hur ska man göra det ifall jag inte är så "trygg" (även om jag är det, men väldigt osäker på hur jag ska bete mig).

alltså, vill hon inte vara med dig så vill hon inte, då kan du inte direkt göra något åt saken, annars är det bara att köra.

Blivande_japan:

alltså, vill hon inte vara med dig så vill hon inte, då kan du inte direkt göra något åt saken, annars är det bara att köra.

Nää jag vet... Anyways, vi ska hitta på något nu i veckan i alla fall

MyChi:

Anyways, vi ska hitta på något nu i veckan i alla fall

Jag känner igen mig precis i din beskrivning. Det där med att folk tröttnar innan dom har hunnit lära känna en. För mig tar det oftast väldigt lång tid att lära känna nya människor så pass väl att jag kan känna mig trygg och vara mig själv. Det känns som att jag har ett skal som dom måste ta sig igenom men dom tröttnar oftast innan dom gjort det för dom tror att jag inte vill vara med dom. Och det är ju förståeligt...
Men mitt tips är nog iaf att du bara ska försöka fortsätta umgås med henne på ett så naturligt sätt som möjligt både tillsammans med andra och ensamma. Om du lär känna henne bättre först kommer du mer och mer kunna vara dig själv och då får du snart se vad erat förhållande kan utvecklas till.

MeAndMyBlueEyes:

Jag känner igen mig precis i din beskrivning. Det där med att folk tröttnar innan dom har hunnit lära känna en. För mig tar det oftast väldigt lång tid att lära känna nya människor så pass väl att jag kan känna mig trygg och vara mig själv. Det känns som att jag har ett skal som dom måste ta sig igenom men dom tröttnar oftast innan dom gjort det för dom tror att jag inte vill vara med dom. Och det är ju förståeligt...Men mitt tips är nog iaf att du bara ska försöka fortsätta umgås med henne på ett så naturligt sätt som möjligt både tillsammans med andra och ensamma. Om du lär känna henne bättre först kommer du mer och mer kunna vara dig själv och då får du snart se vad erat förhållande kan utvecklas till.

Ja, men så är det ju. Känner bara att jag inte orkar vara den person jag alltid varit nu när jag äntligen träffat någon. Men ja, det är bara att hålla ut tills det släpper. Förr eller senare gör det väl det...

Eftersom jag är dålig på att läsa av en person. Vad säger det er ifall den andra personen tar initiativ att träffas hos "mig" i fråga? Detta hände för ett par dagar sedan och jag var inte alls beredd på det, men tyckte det var riktigt kul och svarade snabbt ja att hon kunde komma över. Hände inte så jätte mycket den kvällen, men fick i alla fall vara med henne.

Sen har jag en annan fundering. Vi sms'ar inte mycket om dagarna och skriver om olika saker, utan det är bara ifall det varit något speciellt på sistone. Nu idag t ex har jag inte skrivit något alls eller pratat. Är man för jobbig ifall man börjar sms'a om något random? Känns som att man kanske går för långt eller något... Jag är väldigt nojig känner jag