skriv vad ni vill
religionsfrihet råder ej i tråden
ett vanligt inlägg
"
"
Tomten var en god man.
så härligt avväpnande med en vanlig, anspråkslös, medelmåttig tråd utan krav och exklusivitet. kommunikationslystnaden formligen bubblar upp inom mig. låt oss nu diskutera något viktigt och vara helt öppna inför varandra. ibland kan en omstrukturering av mentala representationer av sådant slag som möjliggörs av öppenhjärtig konversation vara det enda som behövs för framgångsrik problemlösning. oftare måste man emellertid kämpa, även om den där initiala gnistan kan vara en nog så omistlig och avgörande faktor. men orken att kämpa kommer inte heller den inifrån; orken att kämpa kommer ur en trygg förvissning om att man duger och är förtjänt av en bättre tillvaro enligt gruppen. vi bör alltså utbyta konstateranden av varandras värde, och intala oss att det vi gör är något annat än ett nollsummespel, att vi genererar livskraft snarare än ackumulerar den. vi bör dryfta spörsmål och stärka sammanhållningen.
myten om att ensam är stark skördar ofantligt många offer. men än ofantligare än det svindlande gapet mellan dess till intighet angränsande fenomenologiska koncentration och dess vulgära kryllande är dess suggestiva, subliminala verkningssätt. den är nästan osynlig och går knappt att tala om, men det är den som kväver tillit och föder vålnader, det är den som reducerar medmänniskor till mardrömslika skräckexempel och det är den som förstrött nosar på dig om kvällarna med en belåtet nonchalant tankspriddhet i kärlekens ställe. låt den inte. säg ifrån. stå på dig. du är med oss och du är genom oss.
ha d gott. glenn.
mpt:hv:
så härligt avväpnande med en vanlig, anspråkslös, medelmåttig tråd utan krav och exklusivitet. kommunikationslystnaden formligen bubblar upp inom mig. låt oss nu diskutera något viktigt och vara helt öppna inför varandra. ibland kan en omstrukturering av mentala representationer av sådant slag som möjliggörs av öppenhjärtig konversation vara det enda som behövs för framgångsrik problemlösning. oftare måste man emellertid kämpa, även om den där initiala gnistan kan vara en nog så omistlig och avgörande faktor. men orken att kämpa kommer inte heller den inifrån; orken att kämpa kommer ur en trygg förvissning om att man duger och är förtjänt av en bättre tillvaro enligt gruppen. vi bör alltså utbyta konstateranden av varandras värde, och intala oss att det vi gör är något annat än ett nollsummespel, att vi genererar livskraft snarare än ackumulerar den. vi bör dryfta spörsmål och stärka sammanhållningen.myten om att ensam är stark skördar ofantligt många offer. men än ofantligare än det svindlande gapet mellan dess till intighet angränsande fenomenologiska koncentration och dess vulgära kryllande är dess suggestiva, subliminala verkningssätt. den är nästan osynlig och går knappt att tala om, men det är den som kväver tillit och föder vålnader, det är den som reducerar medmänniskor till mardrömslika skräckexempel och det är den som förstrött nosar på dig om kvällarna med en belåtet nonchalant tankspriddhet i kärlekens ställe. låt den inte. säg ifrån. stå på dig. du är med oss och du är genom oss.
ha d gott. glenn.
Din bok får 6/10 smultron
Fkpaw:
Din bok får 6/10 smultron
det är ingen bok. vad ska jag ha smultron till? vem är du?
Mitt öga dunkar. Röd äre ocks9
ha d gott. glenn.
orken kommer ur vetskapen om att man inte har något annat val än att orka. finns inget annat än att gå ensam med andra, låta alla vara ensamma tillsammans och genom ord få varandra att tro att man förstår varandra för en sekund. är det stärkande eller förödande när man efter en stund inser att man hade nog fel ändå? hjälper aldrig med andras åsikter eftersom de inte ändrar ens tillvaro på något sätt öht. vet inte om det ens är något som bör hjälpas eller lösas, det bara är. det får bli bättre.
hahaha sjukt
Ganska cray cray. Smultron är fö rätt så konstigt ord... Smultron.
tänker skriva respons till bkrg. så här:
mpt:hv:
så härligt avväpnande med en vanlig, anspråkslös, medelmåttig tråd utan krav och exklusivitet. kommunikationslystnaden formligen bubblar upp inom mig. låt oss nu diskutera något viktigt och vara helt öppna inför varandra. ibland kan en omstrukturering av mentala representationer av sådant slag som möjliggörs av öppenhjärtig konversation vara det enda som behövs för framgångsrik problemlösning. oftare måste man emellertid kämpa, även om den där initiala gnistan kan vara en nog så omistlig och avgörande faktor. men orken att kämpa kommer inte heller den inifrån; orken att kämpa kommer ur en trygg förvissning om att man duger och är förtjänt av en bättre tillvaro enligt gruppen. vi bör alltså utbyta konstateranden av varandras värde, och intala oss att det vi gör är något annat än ett nollsummespel, att vi genererar livskraft snarare än ackumulerar den. vi bör dryfta spörsmål och stärka sammanhållningen.myten om att ensam är stark skördar ofantligt många offer. men än ofantligare än det svindlande gapet mellan dess till intighet angränsande fenomenologiska koncentration och dess vulgära kryllande är dess suggestiva, subliminala verkningssätt. den är nästan osynlig och går knappt att tala om, men det är den som kväver tillit och föder vålnader, det är den som reducerar medmänniskor till mardrömslika skräckexempel och det är den som förstrött nosar på dig om kvällarna med en belåtet nonchalant tankspriddhet i kärlekens ställe. låt den inte. säg ifrån. stå på dig. du är med oss och du är genom oss.
ha d gott. glenn.
det är ingen bok. vad ska jag ha smultron till? vem är du?
Den får en överkryssad geting av mig.
