Enär låter som när med e och när som enär utan e enär man tilsätter e i när man säger enär när man vill säga enär och inte när enär e:et gör att när och enär inte är samma sak, någonting man måste tänka på medan man talar emedan även medan och emedan inte är samma sak emedan emedan är samma sak som enär medan medan är just bara medan.

Kom över en rolig ordlek. Vem förstår?