Känner mig fruktansvärt ensam. Har just börjat tredje året på gymnasiet och jag har fortfarande inte hittat trygga kompisar att vara med... känner mig helt värdelös. Grejen är att det finns folk jag kan vara med i skolan men om JAG inte tar initiativet att prata/vara med dem så skiter de i mig... d.v.s. jag känner mig som femtielftehjulet hela jävla tiden. Jag gjorde bl.a. nu ett experiment på sommarlovet och hörde inte av mig till någon kompis alls vilket resulterade i att jag var totalt ensam hela jävla lovet. Ingen hörde ens av sig eller någonting... vad fan ska man göra? Orkar inte fortsätta försöka hänga efter folk i skolan som inte bryr sig om jag är där eller inte. Vet inte vad jag gör för fel? Vad ska jag göra? Skita i allihop? Leva med att behöva springa efter folk på efterkälke? :/
Ofta tar ingen annan initiativ. må vara så att du kanske upplever det jobbigt att göra själv, men det kanske är bättre att ta initiativ än att vara ensam hela tiden, om ensamheten nu blir ett problem. ingen annan kommer nämligen hjälpa. Att ta egna initiativ och bjuda på sig själv brukar vara bäst.
NEMI:
Ofta tar ingen annan initiativ. må vara så att du kanske upplever det jobbigt att göra själv, men det kanske är bättre att ta initiativ än att vara ensam hela tiden, om ensamheten nu blir ett problem. ingen annan kommer nämligen hjälpa. Att ta egna initiativ och bjuda på sig själv brukar vara bäst.
Sant...det är väl så. Känns bara så jävla jobbigt...tungt att vara så onödig på något vis.
JAg håller med Nemi.
