Jag har varit butter och nere för det mesta de senaste 10 åren ungefär, idag är jag 17. jag har alltid känt mig, typ annorlunda,. Jag vill oftast vara för mig själv, kanske för att jag tycker det är mest bekvämt. Därför har jag typ inga kompisar längre. Endast en person är jag med på fritiden, och vi står inte ens varann nära.
Någon som känner igen sig? vet att jag inte beskrev så noga hur jag känner mig och så men jag orkar inte.
Japp känner igen det där. Men livet blir inte roligare än man gör det.
Underligt nog, ja jag känner igen mig. Gillar faktiskt att va ensam också, ibland låtsas jag vara sjuk i en hel helg bara för att kunna traska runt i pyjamasbyxor hemma och lata mig. Fast jag har i och försig rätt många vänner, fast det kanske beror på jag har hittat riktigt tålamodiga kompisar?
Men hur nere känner du dig egentligen? Det finns ju en gräns till att vara deprimerad, och då brukar man vilja isolera sig ifrån andra?
gurkan92:
vill oftast vara för mig själv
gurkan92:
kanske för att jag tycker det är mest bekvämt.
? då blir du ju ensam.
gurkan92:
jag har alltid känt mig, typ annorlunda,
Alla är annorlunda på något sätt :p
gurkan92:
butter och nere
har du varit det för att du är ensam hela tiden eller är det något annat som orsakar det? Om det är för att du är ensam så är det väl bara o försöka umgås mer med folk?
emery:
gurkan92: kanske för att jag tycker det är mest bekvämt.
? då blir du ju ensam.
Ja men jag är ju sån, alltså jag trivs att sköta mig själv om man säger, men i och med detta så bryr sig folk minde om mig, och till slut ignorerar dom mig. Det är nackdelen
LightInDarkness:
gurkan92: jag har alltid känt mig, typ annorlunda,
Alla är annorlunda på något sätt :p
Det är sant, men jag trivs inte med den jag blivit
Fluorette:
Underligt nog, ja jag känner igen mig. Gillar faktiskt att va ensam också, ibland låtsas jag vara sjuk i en hel helg bara för att kunna traska runt i pyjamasbyxor hemma och lata mig.
Ja ,visst är det skönt men jag behöver inte låtsas någonting för någon för ingen ringer nig ändå
Fluorette:
Men hur nere känner du dig egentligen? Det finns ju en gräns till att vara deprimerad, och då brukar man vilja isolera sig ifrån andra?
Jag kan bli glad ibland, kanske någon enstaka gång per dag. Jag är medveten att det finns folk som har det värre än vad jag har, lillesyrran t.ex. som försökt ta sitt liv åtskilliga gånger. Jag har aldrig skärt mig eller något, men tankarna där hela tiden. Vad som fått mig att inte gå ner riktigt djupt är nog att jag faktiskt har hobbys, något att pyssla med. så på ett sätt är jag ganska stolt över mig själv och känner mig ganska stark. men det varierar.
Kanske har jag isolerat mig där för att jag är deprimerad som du säger, bara att jag lurar mig själv att jag trivs som enstöring
gurkan92:
Jag är medveten att det finns folk som har det värre än vad jag har, lillesyrran t.ex. som försökt ta sitt liv åtskilliga gånger.
Om både du och din syster är deprimerade finns risken att det kan vara sjukdomsrelaterat. Undersökt sköldkörteln, träffat läkare?
schism:
Om både du och din syster är deprimerade finns risken att det kan vara sjukdomsrelaterat
Nej, hon har varit med om saker jag inte varit i närheten av
schism:
Undersökt sköldkörteln, träffat läkare?
Nej, varför?
emery:
? då blir du ju ensam.
Du är så vis
Börja knarka, då brukar man oftast få vänner men får du inte det så kommer du få det mycket roligare. Det är ett win-win läge.
Tickstart:
Du är så vis
Stoppa upp nåt XD
gurkan92:
Nej, varför?
Kan vara nåt fel på er fysiskt.
NUJÄVLARR:
Börja knarka, då brukar man oftast få vänner men får du inte det så kommer du få det mycket roligare. Det är ett win-win läge.
varför ens skriva något? kände du dig cool eller rolig eller va fan är det frågan om?
gurkan92:
varför ens skriva något? kände du dig cool eller rolig eller va fan är det frågan om?
alla han inlägg är likadana , han är bara en liten fjant
schism:
Kan vara nåt fel på er fysiskt.
Jag vet inte om du är ironisk eller seriös