I mitt samhälle (som är ett socialistiskt/kommunistiskt samhälle, men alla kommunister behöver inte hålla med om allt detta) så skulle ledorden vara frihet, jämlikhet, demokrati och transparens.

Det skulle inte existera några klasser, d.v.s. ingen uppdelning mellan de som äger och de som arbetar. Det skulle heller inte existera några pengar utan man skulle få betalt i arbetskvitton där 1h arbete motsvarar produkter till ett värde av 1h. Jag kan tänka mig en A, B och C-gradering av arbetare där de som väljer att ta det lite lugnt (kategori C) erhåller en lite mindre konsumtionskvot och de som väljer att arbeta hårt (kategori A) erhåller en lite större konsumtionskvot. Skatten skulle bestämmas till x antal arbetskvitton per månad även om man väljer att arbeta över normarbetstiden, vi skulle därmed ha en marginaleffekt på noll. Utöver en fast inkomstskatt så tror jag på jordränteskatt och särskilda punktskatter, inte omsättningsskatt som i forna Sovjetunionen.

Mitt samhälle skall också uppmuntra människor att ta till vara på en mycket större del av sin potential än vad som är fallet i dag. T.ex. så skulle människor inte reduceras till ett yrke med ett fåtal arbetsmoment som repeteras om och om igen, dag efter dag. Mitt samhälle förstår att alla människor har mycket att tillföra och det skulle vara möjligt för människor att under en arbetsvecka jobba såväl socialt (t.ex. med barn eller gamla), med kroppen (t.ex. snickra eller montera) som med tanken (t.ex. teoretisk fysik eller filosofi) och kreativiteten (t.ex. konst eller musik). Förutsättningarna finns för oss alla redan i dag att leva ett liv som hittills varit reserverat för ett ytterst litet antal konstnärer och vetenskapsmän, ett liv utan roller med kreativ och intellektuell frihet. Livstiden som en enhet av skiftande arbeten, studier och resor.

Vilka konsumtionsvaror som skall produceras bestäms ungefär som nu, genom att man efterfrågar dem. En produkt har både ett arbetsvärde och ett approximativt marknadspris, där målet är att en sådan kvantitet av produkten produceras att det förra motsvarar det senare. En avgörande skillnad från i dag att det inte skulle existera någon reklam eller andra typer av påfrestningar som slukar resurser och konstruerar behov, utan snarare någon typ av objektiv informationsbank på nätet där man kan hitta de produkter som bäst passar en.

De mer övergripande produktionsmålen däremot, vilka branscher man ska satsa på resp. vilka man skall lägga ner, och hur mycket resurser som skall avsättas för att skapa produktionsmedel resp. konsumtionsmedel skall dock beslutas demokratiskt och med hjälp av datorer och andra tekniska lösningar förvaltas på bästa sätt. Något som också skall beslutas demokratiskt är hur stort antal arbetskvitton som skall betalas i skatt, m.a.o. hur mycket resurser som skall upplåtas till den gemensamma sektorn resp. konsumtionssektorn. Jag föredrar då att en rätt stora andel går till den gemensamma sektorn då sådant som skola, sjukhus, pensioner, forskning o.s.v. är viktigare än det mesta man köper privat. Men det skulle vara möjligt att ha båda mycket i båda staplarna i ett samhälle där det inte finns en liten klick jätterika människor som äger mer än de flesta andra tillsammans.

Utbildningen skulle vara fri, det skall inte vara en ekonomisk uppoffring att studera till ex. läkare utan ens studietid skall finansieras med allmänna medel.
Vad gäller skolans utformning och funktion är tvistar jag med mig själv om vilket som är det mest humana och rationella. En kunskap som skolväsendet bör förmera är grundläggande sjukvård, alla människor ska kunna behandla de vanligaste enkla åkommorna och därigenom avlasta sjukhusen. Kollektivtrafik och alla välfärdstjänster skall vara gratis för de som behöver dem.

Städer skall planeras efter människors behov och stimulera olika sorters människor att mötas och interagera med varandra. Det skall finnas många olika sociala mötesplatser i staden som inte kostar pengar att använda. Gärna täta, levande städer utan biltrafik. En boendeform som vi bör satsa mycket på är kollektivboenden och grannskapsgemenskaper, detta för att bryta den fullständiga och osunda isolering som de flesta människor försätts i i vårt individualistiska samhälle. Dessa kollektivboenden skulle kunna vara utformade ungefär som internatskolor (fast där man förstås kan röra sig fritt lämna när man känner för det) med små lägenheter och större gemensamma utrymmen (ex. matsal). Genom att bo tillsammans med 100-talet familjer så har man också råd med mycket som i dag är få förunnade, varje kollektivhus skulle kunna ha swimmingpool, idrottsanläggningar, hästar, segelbåt, buss, biograf samt direkt anknytning till husläkare, apotek, livsmedelsbutik etc. Kollektivhusen skulle också kunna organisera gemensam barnomsorg och äldrevård.

Jag är övertygad om att brottsligheten i mitt socialistiska samhälle skulle vara avsevärt lägre än i dagens kapitalistiska, det var den även i de realsocialistiska diktaturerna. Men likväl skulle det existera kriminella och andra asociala och farliga element. Med undantag för professionella utredare etc. så föreslår jag en folkpolis baserad på ett slags värnpliktssystem där alla medborgare under ett år skall tjänstgöra. Dagens polismakt är i stor utsträckning alienerat från folket, dessutom människor att fördärvas inom den. Om man inte redan är lite störd när man söker till polismakten så blir man det efter att dag in och dag ut fått tampas med rånare, kvinnomisshandlare, fulla ungdomar, narkomaner, våldtäktsmän o.s.v. Det är som Nietzche skrev: "[I]Battle not with monsters, lest ye become a monster, and if you gaze into the abyss, the abyss gazes also into you.[/I]", att vistas för länge inom sådana miljöer som poliser ofta vistas inom kommer nästan ofrånkomligen att fördärva en på ett eller annat sätt.

Arbetslösheten skulle vara satt till noll. Arbetslöshet är ett fullkomligt irrationellt påfund som endast är logiskt under kapitalismen, i själva verket finns det ju alltid behov att tillfredsställa och människor med förmågor att uträtta någonting av nytta för andra. Människor ska uppmuntras att engagera sig i samhället och i varandras omsorg och de skall också uppmuntras att vara precis hur de vill, alla individer ska ges full möjlighet att förverkliga sig själva.

I förlängningen så tror jag på transhumanism och socialistisk rymdkolonisering. 😉

Då ska vi se vad mitt idealsamhälle ser ut.

Människor lever med varandra med förnuft och förståelse. Förståelse att varenda människa som deltar i samhället bär ett ansvar för att tillsammans kunna få den välfärd en utveckling kräver. Det vill säga att alla bidrar med en del till en kollektiv skola, sjukvård, forskning, fritidshem och ålderdomshem.

Alla investerar i sina egna liv i efterskott. Alltså, skatten individen själv betalar går till den utbildning denne fått, fritidsvårdnad och sjukvård. Ingen skall känna att skatt är stöld, utan istället tänka att det är det man betalar tillbaka för det man tidigare fått som ska vara kärnan till att denne individ bidrar till samhällets utveckling och välmående - om individen väljer vägen att bli lärare, livsmedelsarbetare, läkare, präst, industriarbetare osv, så ska det löna sig att ha fått den hjälp på vägen utan någon som helst tvång att bli lyckligt född i rik familj.

Lika arbete ska ge lika lön oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning. Den lön man får ska delvist läggas på att betala tillbaka den uppväxten man fått som givetvis ska gå vidare till nästa generation. Lönen måste täcka de utgifter man har för det allra viktigaste; mat och boende. En annan del av lönen går till tryggheten på gatorna och sjukhus.

Ägande ska inte skämma bort människan. Alltså ägandet ska begränsas till delen att bostäder och mark inte ska få ägas utav någon. Bostad och mark är en rättighet för alla som behövs använda det. När man bott klart och flyttar så är det nästas tur att få bo där efter behov.

Fritaxa för kollektivtrafik. Stora satsningar på kollektivtrafik så att behovet av bilar minskar avsevärt att dessa kan skrotas och värna vår miljö. Mer om miljön är att minska köttproduktionen med samtidigt bromsa sojan. På något sätt måste alla i samhället komma överfund att äta kött varje dag skadar den planet vi lånar av våra barnbarn.

Människorna som lever i en nation, vi kan exempelvis ta Sverige, måste få förståelse för att när det råder behov för andra utanför landet att fly till ett annat land, acceptera och möta dessa med respekt. Socialt förtryck mellan människor med olika ursprung måste bort. Att säga att man vill bevara kultur och dialekter må vara fint - men absolut ingen prioritet när människor tvingas fly från deras liv. Länder som Sverige som tar ett sådant ansvar med en generös flyktingspolitik kan inte stå som ensamma i det här, utan ansvaret måste fördelas med andra länder som är kapabla att ta hand om flyktingar. Problemet folk känner idag med invandring är inte Sveriges fel (enligt mig), mer pga ansvarsbristen hos andra likvärdiga länder när det gäller flyktingspolitik.

Skola och karriärsval. För att en individ ska orka göra sin del av samhället måste denne vara tillfredsställd med sitt arbete och absolut inte skadas utav det. Därmed tillämpar jag sex timmars arbetsdag så får flera människor plats i arbetet. Skulle inte det finns någon extra finnas tillåter jag åtta timmars arbetsdag.
Utbildningsmöjligheten är nyckeln till vilken karriär man får. Därför är det viktigt att ingen får stå i vägen mot de drömmar en enskild individ har. Konkurrens i betyg gör det svårt för alla att välja den karriärväg man vill ta, särskilt när betygen når en inflation. Sociala problem kan sätta stopp för goda betyg i grundskola/gymnasium. Då tillämpar jag gammalmodiga systemet som Sverige hade långt tillbaka gällande gymnasium. Varje ort hade det utbudet på utbildningar som räckte till alla som bodde i närheten på olika inriktningar. Betygen spelade ingen roll så länge man hade de kunskapen som utgjorde behörighet - utan man fick istället komma in på det val man hade i närheten av sin ort.

Arbetsmarknad: Självklart ska man få den lön man tjänat in till företaget och ingen annan ska få rätt till att ta ditt arbete och tjäna på den själv. Producerar du si och så mycket för företaget ska du få betalt för det. En provisions lön tillämpas till en del.

Summan av kardemumman är att vägen till denna utopi är att alla blir frälsta och förstår hur viktig varje individ är att göra sin uppgift för att bygga samhället framåt och överleva så länge jorden lever.

http://en.wikipedia.org/wiki/Anarchy,_State,_and_Utopia

Hade varit lättare om man fått nån typ av kategorier, orkar inte riktigt beskriva något så invecklat som ett helt samhällssystem. Tror också man ska akta sig för att måla upp allt för färdiga modeller för ett framtida samhälle, särskilt som enskild individ. Ett samhälle byggs kollektivt av många individer och jag tror inte att någon individ är "stark/intelligent" nog att kunna designa ett helt samhälle själv.

Två saker som jag anser är nödvändiga är dock:

1. Avskaffande av det kapitalistiska klassamhället. Arbetarklassen är den enda samhällsklass som förtjänar att existera. Ingen ska kunna försörja sig varken helt eller delvis på någon annans arbete. Det jag skapar tillhör mig, om jag sen väljer att uppgå i ett visst samhälle och byta bort delar av detta mot annat är upp till mig. Jag anser att ett samhälle grundat på annat än fria sammanslutningar mellan fria individer är ett samhälle utan legitimitet, då ett sådant bygger på tvång och stöld. Jag tror att det efter ett tag kommer att växa fram samhällen med fri fördelning mellan de olika medlemmarna. Jag ger det jag inte själv tänker nyttja till samhället och i gengäld får jag ta del av det som andra har lämnat ifrån sig.

2. Avskaffande av människans hierarki över andra djurarter. Jag tycker inte att vi har någon rätt att nyttja andra levande och kännande varelser som om de vore resurser. Jag tycker inte heller vi har rätt att äga dem eller begränsa deras frihet för vårt eget personliga nöjes skull. Förtrycket av andra djurarter går inte att legitimera med annat än godtyckliga argument som att "kött är gott", och därför anser jag att det inte är berättigat.

Nu målade jag ju iofs lite upp en slags bild av hur jag skulle vilja att ett fritt och rättvist samhälle skulle se ut, men jag skulle egentligen kunna tänka mig att bo i en hel del olika typer av samhällen så länge de byggde på en princip om frihet och solidaritet.

Kort och enkelt, mitt drömsamhälle är det liberala.

Fred på jorden!

Ett totalitärt världssamfund styrd av en odödlig och okorrupterbar ledare utan ego som är den smartaste mannen på jorden. Kusterna skulle vara direkt styrda av ledaren och en utvald senat där medlemmarna byts ut av unga när de blivit 30 år gamla. Inuti kustlinjestäderna så bildas tribalistiska anarkisamhällen där de är tillåtna att leva efter sina egna regler, sålänge de är humanistiskt korrekta. I landet råder enorm libertarianism där det enda som räknas som olagligt är brott mot mänskliga rättigheter, det vill säga slaveri, våld mot annan person eller liknande. Dessa lagar kommer att uppehållas med hjälp av det som är det enda som staten har monopol på: Polisenheten. Ingen militär, bara högt utbildade superpoliser med oerhört utvecklad teknologi. Vapen är avskaffade i resten av min utopi.

Den yttre linjen, som jag kallar utopia, är ett ställe där folk kan utveckla sin entreprenader och leva ett egoliv om de så vill, i stora städer som inriktar sig mest på produktion av varor och forskning. Här finns alla universitet och liknande.

I den inre linjen, dystopia, så råder nästan total anarki. De enda statligt ägda lokalerna där är polishusen, sjukhusen och kanske något annat som jag inte tänker på just nu men som behövs. Brandstationer kanske. Det enda staten får göra i de här små samhällena är att se till så att ingen bli orättvist behandlade. Vad rättvisa är kommer att förklaras väldigt tydligt utan kryphål i grundlagarna. Annars så råder all möjlig frihet där, vare sig det är sexuell frihet eller artistisk frihet. Alla samhällen skall få se ut hur de vill, och kommer därmed locka till sig folk som attraheras av den sortens samhälle. Det kommer därmed att finnas någonstans för alla, och alla kommer att passa in.

I min utopi är allt gjort av godis

Spartakus:

Det skulle heller inte existera några pengar utan man skulle få betalt i arbetskvitton där 1h arbete motsvarar produkter till ett värde av 1h.

Jag ser ingen skillnad här...

Tant Brun:

Jag ser ingen skillnad här...

1h är alltid 1h, inte 80:- eller 340:-

Anarkin.

Budolicious:

1h är alltid 1h, inte 80:- eller 340:-

men då kan man ju slacka utav bara helvete

Tant Brun:

men då kan man ju slacka utav bara helvete

Men i den utopin kanske folk inte gör sånt? Så sett.

Budolicious:

Men i den utopin kanske folk inte gör sånt? Så sett.

och sen får ju de som är i kategori C tydligen mindre sedlar eller vad det hette, och det är ju precis samma sak som om någon typ jobbat deltid. Om alla typer av arbete kommer vara värt lika mycket så kommer mindre vilja utbilda sig eftersom en hjärnkirurg och en städare får lika mycket betalt. skit samma jag håller inte med om hans åsikt helt enkelt...