Lindblom:

nah, berätta du isåfall.

Tror jag besparar dig min åsikt, så kanske du mår bättre.

Mjukisen:

Tror jag besparar dig min åsikt, så kanske du mår bättre.

pm

ont: Måste man dra in föräldrarna om man kontaktar BUP?

Lindblom:

Måste man dra in föräldrarna om man kontaktar BUP?

Vad jag vet så ja. De använder typ "familjeterapi". Nån tar hand om föräldrarna och nån om dig och sen äre lite gemensamma samtal och skit. CP typ.

I min stad, är dom knäppa! Dom hjälper inte ett skit, fattar Ingenting, och feldiagnoserar. Skriver fel i journaler gör dom också!
Har också hört av flera att dom inte fått någon hjälp av bup, och då gäller det inte bara i min stad.
Vissa bup är säkert bra, men var försiktig..

Min nuvarnade läkare vill faktiskt att vi ska anmäla bup i min stad..

Lindblom:

Drar de in föräldrar? Alltså, om det inte är pga äs, knark eller whataver man går dit..

Första samtalet ja, sen är det bara du och psykologen.

Jag blev remitterad till BUP för första gången när jag var 13 och det var hemskt. Jag blev ditskickad av min husläkare tillsammans med mina föräldrar av den anledningen att jag kräktes och skar mig. Käringen jag träffade var inte det minsta mottaglig för någon som helst "tonårsprotest" utan ville ha det svart på vitt från mig direkt. Vi var där en gång.. Hennes kommentar när vi gick därifrån var "Sluta kräkas och skära dig så blir mamma och pappa glada".. IDIOT!

Hursom.. Jag utvecklade en väldigt svår anorexi och har behandlats i flera år. Jag har ärr från topp till tå från att ha skurit mig massor massor.

Nu har jag blivit friskskriven från mina ätstörningar och blivit remitterad till BUP igen. Fast den här gången är det till deras DBT-projekt (dialektisk beteendeterapi) och det är fantastiskt bra! Här lyssnar dom verkligen på vad jag har att säga och dom har inga som helst förutfattade meningar..

Jag tror att psykiatrin har förbättrats enormt dom senaste åren, så om du söker till BUP så får du nog garanterat ett bättre välkomnande än vad jag fick min första gång..

Jag har även testat en vanlig kurator på ungdomsmottagningen, även där fick jag ett härligt välkomnande. Jag tror att det enda som egentligen behövs är en vilja hos Dig att vilja må bra.

Usch, skolsystern och kuratorn i min förra skola försökte tvinga dit mig men jag vägrade och nu när jag kommer till en ny skola så fortsätter nya skolsystern med att försöka tvinga mig. Så nu ska jag först gå och prata med kuratorn i nya skolan så ska hon ställa nån diagnos eller nåt och se om jag behöver gå till bup.
Alla jag känner som har gått till bup har dåliga erfarenheter av det, en kompis som blev gravid av en våldtäkt(hennes föräldrar visste inget)blev ivägtvingad dit och de tjatade om att de minsann hade tystnadsplikt och blalblabla, men vad händer när hon äntligen öppnar sig för dem? jo de ringer hem till hennes föräldrar och berättar allt. Liknande saker har även hänt andra jag känner, alltså att de har ringt hem och sagt vad man har sagt så jag tänker verkligen inte gå dit. Så om du går dit, lita inte på deras tystnadsplikt, de ljuger!
Just nu går jag hos en stödperson i polishuset, funkar inte alls bra, mår verkligen inte bättre av att prata med henne.
Nästa vecka har jag tid på en tjejjour, hoppas på att det går bättre eftersom att de flesta som jobbar där själva har varit utsatta för våldtäkt, misshandel, m.m.
Men min erfarenhet av kuratorer m.m är i allmänhet dålig.

Man kanske borde ge det en chans...

Tråden låst på grund av inaktivitet

Tråden raderad från Forum PLUS/Motgångar och Problem