det börjar bli frustrerande nu
har gnagt på samma ställe tills migränen är för tydlig för att ignoreras
har börjat inse att den där lyckan man väntar på aldrig kommer

den har alltid varit en motivation,
det tröstande ljuset i horisonten

men nu måste man inse att solen bara är ett brinnande klot
att känslor bara är kemikalier
att hans leende och allting han är bara är atomer
ett resultat av slumpen en biljon gånger
och det finns ingen mening med livet