läste genom min egen lista och blev förvånad över hur bra det stämde, öh.
ply:
läste genom min egen lista och blev förvånad över hur bra det stämde, öh.
..med tanke på ambivalens-punkten? 
PMR:
..med tanke på ambilvalens-punkten?
bland annat! ibland bara inbillar jag mig saker också som sedan inte känns rätt alls. typ vill tro att jag är på ett visst sätt om jag är på gott humör eller gräver ner mig i en tro om nåt jättekasst drag ifall jag är på dåligt humör.
hej jag är en stabil person
blond
blå ögon
snäll 😉
ibland vet ja nt va ja ska säga så då skriver ja ":)" ist
roli ibland
pratar skånska =)
e normalful
halvdum
tkr d e enklare o säga man e dum så kan folk bli positivt överraskade om d så
va tvungen o googla hur man stavar överraskad 😉
ply:
bland annat! ibland bara inbillar jag mig saker också som sedan inte känns rätt alls. typ vill tro att jag är på ett visst sätt om jag är på gott humör eller gräver ner mig i en tro om nåt jättekasst drag ifall jag är på dåligt humör.
..som du kanske märkt är jag sjukt ambivalent(ja, pratar om mig själv igen, hej ego) och förstår även hur du menar!
Samma som mig ungefär 🙂
JustAnotherSoul:
mina föräldrar invandrade från vietnam, men de är kineser. Är född här i Sverige 🙂 Antar väl hur man ser det men ja, man kan väl säga att jag är från kina 🙂
1. Har OCD, socialfobi och fått några till roliga diagnoser.
2. Har extrema tvångstankar gällande att jag måste skriva/säga vissa saker för att bedöva ångesten som uppstår alt. att något dåligt kommer hända om jag inte utför handlingen. Detta kan missuppfattas som att jag "slänger ur" mig kommentarer både irl och på forumet vid olämpliga tillfällen - när jag egentligen bara vill vara helt jävla knäppt tyst och hålla käft men att tankarna kan ha repeterats om och om igen och sedan kan jag inte kontrollera dem. Kan ibland innebära att jag kommenterar saker flera minuter senare och samtalet bytts helt. Vilket leder till att folk tror att man är helt efterbliven och dum i huvudet hehehe. (ja, t o m detta kände jag mig tvungen att skriva..). Jag ångrar mig alltid efteråt. Men det lindrar ångesten tillfälligt.
3. Jag känner mig i stort sett missförstådd gällande precis allting. Detta (+ punkt två!) leder till att jag inte kan skriva koncist utan måste, som nu, förklara mig.
4. Jag kan ses som både extremt stark och svag mentalt på en och samma gång beroende på vad det gäller och hur jag ser på saker och ting.
5. Jag är dålig på att ta åt mig komplimanger då jag sällan tror att folk genuina gällande dem - samtidigt som jag själv menar varenda komplimang jag givit(motsägelsefullt much). Men däremot absorberar jag förolämpningar som en tvättsvamp.
6. Jag blev mer och mer psykiskt sjuk för varje år som gick och gick från bäst i klassen i grundskolan till att ha 20% närvaro i gymnasiet och bli medioker. Jag var den duktiga och smarta tjejen i klassen genom hela grundskolan och var den som alltid fick bäst resultat på prov i allt, oavsett kurs; utom engelska. Pga koncentrationssvårigheter/tvång så klarade jag inte av att läsa böcker på ett "normalt" sätt och därmed blev böcker på engelska ännu svårare. Detta genererade i sådan ångest att jag inte läste någon skönlitterär bok på engelska(förutom en Stephen King bok som tog mig säkert en månad). Jag var(läs: är) perfektionist och vägrade tillåta mig själv att misslyckas, så flydde helt i hopp om att vara lyckligt ovetandes om ytterligare svagheter (:DDD). Har fortfarande jättesvårt för att läsa texter på just engelska. I studier på gymnasiet(och även enstaka universitetskurs) har jag dock varit tvungen att läsa engelskböcker, främst facklitteratur.
7. Den största bristen/det största klagomålet jag fick i skolan var att jag behövde lära mig hur man har en RÖD tråd i en text och att sammanfatta texter mer koncist..
....NOOOOOOOOOO SHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIET?! :DDDDD *skrattgråter*
8. Har en enorm identitetskris bl a pga punkt 6; att ha gått från att ha varit eleven som lärarna trodde skulle "bli något stort" till en nu pantad idiot som stannat i utveckling. Men även pga att en del av mig är rädd för att "bli frisk" från alla mina diagnoser, då jag har distanserat mig från allt i olika grader. De kanske utgör så stor del av mig att de skymmer mina riktiga karaktärsdrag eller så har jag inget kvar sen - vilket gör mig rädd. Kommer jag vara i närheten av samma person om jag blir frisk? Jag hatar allt som har med dem att göra, samtidigt som de är en trygghet. Jag vet fan inte vem och hur jag är? Men jag vet vad jag inte är..
9. Jag blir socialt utmattad i minst en vecka efter att jag träffat någon och det kan gå flera månader innan jag träffar någon vän igen.
10. Som någon annan skrev; så kommer man troligen ångra att man skrivit detta. Skäms redan nu över att ha skrivit en heljävla roman på varje punkt.. men jag lyckas verkligen inte skriva kortare?
sandeersan:
Samma som mig ungefär 🙂
wohoo! Antar att du förstår hur svårt det är att förklara för alla som frågar vart man kommer ifrån haha! 🙂
är mån om att saker ska göras på mitt sätt
är 23 år och kan int ebestämma mig för vilken hårfärg jag ska ha
har ett jobb jag verkligen inte vill ha
det är svårt att lära känna mig och jag har svårt at tlära känna andra
har en katt jag älskar otroligt mycket, bästa köpet
gillar skor
har ingen aning om vad jag vill bli
funderar på att sluta äta mejeriprodukter o gluten
önskar att kunna fokusera på något
men ändå inte
tycker handlingar är fel
men ändå inte
kom nyligen till insikt om att jag inte behöver skämmas över att betrakta föremål som föremål
är nostalgisk mest inför saker jag inte själv upplevt, med få undantag
men har blivit mkt bättre på att uppleva och uppskatta
tycker inte att hårddata är något värdefullt idag
tycker synd om många och gillar många men kan sällan uttrycka det, tror att jag genomskådar folk och förstör dem, avhåller mig aktivt från att observera folk av medkänsla och respekt för deras integritet, betvivlar ständigt mitt omdöme men får rätt gång på gång, vägrar ta ut någon seger, tuktar mig själv. låter nog arrogant nu.
brukar skriva saker i huvudet varje dag eller åtminstone försätta mig i ett tillstånd där jag vet att jag hade kunnat alstra något tillfredsställande om så krävdes, men sätter sällan saker på pränt av olika men intimt förknippade skäl (feghet, lättja, ambivalent attityd till det definitiva)
gillar att niga
