Jag skrev ett inlägg om det här innan, men uppenbarligen gick något snett.
Jag tycker att kristendomen har fel ang. evangelisation till det syftet att gå runt på stan och värva människor till sin tro.
Något jag har märkt om hur de går tillväga är att t.ex. att gå runt på stan och fråga någon random person om denne har tagit emot Jesus som sin herre. Det kanske slutar med att någon intresserad själ får en kram. Tydligen brukar detta ofta resultera i att folk blir glada.
Vem blir inte glad av en kram? Det sägs ju att människor blir glada av fysisk kontakt (misstolka ej, tack ![[cute]](/img/smilies/cute.gif)
). Så det är ju inget konstigt med det?!
När dessa kristna människor som varit ute på evangelisation sedan ska komma och berätta för andra människor om hur de sett icke troende möta G-d, tar de kramen som exempel. De vill få det till att den här kramen som gjorde en människa så glad är G-d som verkar genom dem. Det är konstigt. Som jag nämnde tidigare, många blir glada av fysisk kontakt. Det behöver knappast vara så att den här människan blev frälst till den kristna tron? Det är bara ren galenskap.
Jag förstår inte hur kristna människor tänker när de evangeliserar ute på gator och torg och sedan försöker få det till att det är G-d's vilja. Jag tror knappast att G-d vill att människor ska bli påprackade om tro. Tro är väl ändå någonting man ska söka själv?
Vad har ni för erfarenheter av kristna på evangelisation?
Tycker ni att det är lika fel?
HappyEnd:
Tro är väl ändå någonting man ska söka själv?
Absolut. Eget sökande efter religiös tillhörighet är alltid bättre än dito framkallad av en vilja av andra, djupt övertygades att värva nya medlemmar. Det hänger ju nästan alltid en sekteristiskt stank över det hela, när man istället för att välja själv måste vika sig inför någon annans vilja, som dessutom mer eller mindre medvetet tror sig veta bättre än ens egen på grund av att Gud talar genom dem (om de nu tror det).
HappyEnd:
G-d
Är du jude?
Hovnarren:
Eget sökande efter religiös tillhörighet är alltid bättre än dito framkallad av en vilja av andra, djupt övertygades att värva nya medlemmar.
Ändå kan jag förstå drivkraften bakom evangelisation. När jag själv som JV har besökt folk vid deras dörr så har jag ibland besvarat frågan om varför jag gör så med att säga ungefär; "Om du hade tyckt att du har fått svaret på alla mänsklighetens stora problem som världsfred och svält och möljöhotet, skulle du då inte vilja att alla andra oxå fick reda på vad som är lösningen?" Alltså när det finns en djup övertygelse bakom så tycker jag att jag kan förstå orsaken till det.
Hovnarren:
som dessutom mer eller mindre medvetet tror sig veta bättre än ens egen
Där är ett viktigt problem som tyvärr ofta följer med hela den starka övertygelsen. Det blir otroligt lätt så att man tycker sig vara ett snäpp bättre än andra bara för att man tycker sig ha fattat vad andra inte kan fatta.
sajman:
Alltså när det finns en djup övertygelse bakom så tycker jag att jag kan förstå orsaken till det.
sajman:
Det blir otroligt lätt så att man tycker sig vara ett snäpp bättre än andra bara för att man tycker sig ha fattat vad andra inte kan fatta.
Det är därför alla (eller nåja, de flesta i alla fall) är utrustade med ett kritiskt tänkande, en slags skepticism, med vars hjälp man kan syna sig själv och andra. För mig tillåter den här förmågan inte mig att erkänna att just min sanning är den enda rätta, varför jag inte heller predikar att jag har den yttersta sanningen i min ägo. Det är min åsikt att det alltid är bra att låta den här förmågan komma till tals. Utan kritik, utan att förstöra något, kan man inte heller skapa något nytt eller komma någonstans.
Hovnarren:
varför jag inte heller predikar att jag har den yttersta sanningen i min ägo.
Det är mycket bra. Men det går bra att sitta tillbaka och hålla sig lugn tills någon kommer och stör. När bråkmakare påstår sig ha den yttersta sanningen - skall du då ta ställning till hans påståenden, strida emot, eller ignorera honom? Det enda vettiga är att strida emot, om bråkmakaren kommer med onda syften, och då står ju du för en enda sanning, sanningen som du kämpar för.
leif:
När bråkmakare påstår sig ha den yttersta sanningen - skall du då ta ställning till hans påståenden, strida emot, eller ignorera honom?
Att ignorera hans påstående om att han har den yttersta sanningen vore ju rimligtvis det rätta att göra enligt mitt sätt att se på saken. Om han sedan är för våldsam så anser jag att jag har rätt att köra ut honom ur mitt hus.
Hovnarren:
Om han sedan är för våldsam så anser jag att jag har rätt att köra ut honom ur mitt hus.
Jag tänkte mer på stora folkgrupper. Vi har alla olika åsikter, när det väl kommer till kritan, och när man står för någonting anser man det vara den yttersta sanningen, eller hur? Man kan inte leva utan åsikter. Till slut bildas det grupper med samma åsikter och de anser alla ha den yttersta sanningen. Se bara på kommunismen och kapitalismen, olika religioner etc.
leif:
och när man står för någonting anser man det vara den yttersta sanningen, eller hur?
Jag står för mina åsikter, men jag anser inte att de är den yttersta sanningen jag förmedlar till andra.
Hovnarren:
Jag står för mina åsikter
Jag vill byta ut "yttersta sanningen" till "bästa åsikten". I så fall står man ju inte för sina åsikter om man inte själv anser den vara den bästa. Man skall vara förstående för andras åsikter, och det är man så länge man inte börjar diskutera dem.
Hovnarren:
Jag står för mina åsikter, men jag anser inte att de är den yttersta sanningen jag förmedlar till andra.
Jag håller nog med dig
Hovnarren:
För mig tillåter den här förmågan inte mig att erkänna att just min sanning är den enda rätta, varför jag inte heller predikar att jag har den yttersta sanningen i min ägo.
Det är nog därför man slutar att predika när man inser att ens egen sanning är allt annat än den enda rätta. Fast dom som är tvärsäkra fortsätter givetvis.
Hovnarren:
Är du jude?
Hurså?
HappyEnd:
Hurså?
Det är väl bara judar som skriver G-d, mest därför jag undrade.
HappyEnd:
Vad har ni för erfarenheter av kristna på evangelisation?
Tycker ni att det är lika fel
En befallning som måste utföras av varje Jesu efterföljare och som inte blir så väl emottagen.
Matteus 28:18-20
"18 Och Jesus gick närmare och talade till dem och sade: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given. 19 Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn 20 och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.”
Matteus 24:14
"14 Och dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma."
Apg visar hur världsmänniskarna skulle ta emot Jesu efterföljare.
HappyEnd:
Jag förstår inte hur kristna människor tänker när de evangeliserar ute på gator och torg och sedan försöker få det till att det är G-d's vilja. Jag tror knappast att G-d vill att människor ska bli påprackade om tro. Tro är väl ändå någonting man ska söka själv?
de pratar bara, sen är det männsikorna själva som väljer.
det står själv i biblen den som inte vill höra, den som inte vill ta imot den ska man lämna i fred.
man ska aldrig tvinga någon till en tro. det är bara säga nej tack och sen går man. man ska aldrig tvinga eller hjärntvätta någon.
