Träffade en kille för ganska så exakt ett halvår sedan. Dom två första gångerna vi sågs var han fortfarande tillsammans med henne, och jag visste inte alls varför jag egentligen träffade han, och det slutade med att jag inte tyckte vi skulle ses mer.. Men efter hans ledigvecka hemma på sin egna ort kom han tillbaka och var singel. Efter en bergochdalbana av osäkerhet och ett letande efter orsaker till att fortsätta ses eller bryta så kom alla känslorna springande.

Har aldrig varit några som helst bekymmer med exet fram tills igår då ett blombud ringer honom och säger att det kommer en blomleverans. Hans första kommentar var "Hoppas det inte är X som har skickat dom", varpå jag funderade varför hon skulle göra det? Då fick jag förklaringen att hon ännu inte gett upp och tydligen har hon skickat brev osv tidigare. Kom som en chock, en konstig klump i magen, även om jag litar på honom till hundra procent.

Är så svårt att prata med honom om det här, känns som att jag blir så arg, men det är ju inte hans fel så jag klarar inte av det. Vill inte ses som den svartsjuke vilket jag hade gjort om vi ska diskutera det här. Känns som att vi båda vill undvika det, och enligt honom hade han inte nämnt något av hennes idéer för han tyckte det var onödigt. Men jag vet inte..

Att ex ska vara så svåra. Och att man ska få dessa klumpar i magen av oro.