Har problem med exakt samma sak och egentligen så finns det nog ingen "bra" lösning. Du kan knappast förhindra dina känslor, utan det bästa man kan göra är att acceptera dem.
Du ska veta att det inte är ditt fel, alla är olika och ibland så försvinner folk ur ens liv och dyker upp igen senare. Bara för att någon fladdrar vidare till någon annan så betyder det inte att den personen inte tycker om dig.
Du verkar vara en person som aktivt söker efter en djupare relation och blir besviken när det inte blir som du önskat dig, det är många just nu som söker efter någon som dig. Som också känner sig ensamma och vill hitta någon att "fästa" sig vid. Det gäller att hitta de personerna och inte sluta leta.
Jag vet att jag inte varit till vidare hjälp och jag är ledsen för det, du ska veta att det är flera som är i samma situation som du, annars så skulle jag inte sitta och skriva det här. Hoppas att jag kunde hjälpa lite.

Towe:
Har problem med exakt samma sak och egentligen så finns det nog ingen "bra" lösning. Du kan knappast förhindra dina känslor, utan det bästa man kan göra är att acceptera dem.
Du ska veta att det inte är ditt fel, alla är olika och ibland så försvinner folk ur ens liv och dyker upp igen senare. Bara för att någon fladdrar vidare till någon annan så betyder det inte att den personen inte tycker om dig.
Du verkar vara en person som aktivt söker efter en djupare relation och blir besviken när det inte blir som du önskat dig, det är många just nu som söker efter någon som dig. Som också känner sig ensamma och vill hitta någon att "fästa" sig vid. Det gäller att hitta de personerna och inte sluta leta.
Jag vet att jag inte varit till vidare hjälp och jag är ledsen för det, du ska veta att det är flera som är i samma situation som du, annars så skulle jag inte sitta och skriva det här. Hoppas att jag kunde hjälpa lite.

Tack för svaren, och jo, visst har du varit till hjälp.
Det känns bättre att veta att det finns flera "som jag", och att det inte heller är "bara" mitt fel. Liksom, som du säger, att folk kommer och går och att det egentligen inte behöver bero på mig.

Jag tror jag ser saker lite för svart/vitt ibland.

Får jag plötsligt mindre uppmärksamhet? - "Jag har gjort något fel, vad ska jag göra, är vi inte lika sammankopplade längre?"

Det är tufft ibland men så kan det vara, och du, kämpa på. För jag vet hur det känns och kan relatera med dig 

stiftelse:

Tack för svaren, och jo, visst har du varit till hjälp.
Det känns bättre att veta att det finns flera "som jag", och att det inte heller är "bara" mitt fel. Liksom, som du säger, att folk kommer och går och att det egentligen inte behöver bero på mig.

Jag tror jag ser saker lite för svart/vitt ibland.

Får jag plötsligt mindre uppmärksamhet? - "Jag har gjort något fel, vad ska jag göra, är vi inte lika sammankopplade längre?"

Det är tufft ibland men så kan det vara, och du, kämpa på. För jag vet hur det känns och kan relatera med dig 

Det är hemskt att övertänka. När man gör det gång på gång så slutar man tillslut reagera på det. Varenda sak man säger, varenda sak man skriver, blir inprägla i minnet.

Det betyder mycket det du skriver, känns bra att veta att andra också har problematik med samma saker. På det sättet så är internet bra, folk vågar säga mer av vad det tycker. Det finns förstås negativa sidor, men man får försöka fokusera på det som är bra.

Kan inte säga något annat än att jag tycker du är riktigt modig som stretar mot känslorna och tankarna, även när det känns riktigt jobbigt. Önskar dig all lycka till!

stiftelse: Vad hade ni gjort? Pratat med dem, eller bara förträngt känslorna?

Aldrig förtränga känslor! Den vägen leder till mörker och depression.

Jag tror att det skulle hjälpa dig om du funderar över vem som egentligen är din vän och vem som du bara gillar. Riktiga vänner bryr sig om dig och dina känslor, satsa på de människorna, de andra är det inte värt att spendera för mycket tid eller energi på.

Jag är lite som du fast ännu mer med kärleksrelationer. Kanske har du en stor kapacitet att älska andra, vilket är fint. En annan del av det kan vara att du lätt skapar en bild av en person i ditt huvud och fäster dig vid den. Detta kan vara lite förvirrande och kanske till och med sårande för de man säger sig tycka om, när de kan är lite mer reserverade och tycker att man inte ens känner dem. Om det är såhär för dig med så prova att aktivt tänka på allt med den här personen du inte vet eller förstår. Försök att inte anta saker. Och utgå ifrån att andra människor aldrig är en perfekt idé, typ "min vän är jättesnäll/jätteintelligent/jättecool" för alla människor är ju komplexa, de är på många sätt samtidigt. Innerst inne kanske även du har en viss gräns innan du litar på andra och låt det ta den tiden. Skynda inte på vänskaper! Hoppas det kan hjälpa 🙂

L Y S:

Aldrig förtränga känslor! Den vägen leder till mörker och depression.

Jag tror att det skulle hjälpa dig om du funderar över vem som egentligen är din vän och vem som du bara gillar. Riktiga vänner bryr sig om dig och dina känslor, satsa på de människorna, de andra är det inte värt att spendera för mycket tid eller energi på.

Tack, och sorry för söligt svar - har inte kollat denna tråden särskilt mycket.
Ja... det är nog bäst att se över vilka som är ens vänner och inte. Men hur vet man det? Vissa vet man ju bara att de kommer stå upp för en oavsett vad - men de andra då?

Och de som "bara" finns i mobilen? Det är ju hur enkelt som helst, och ord känns ju så riktiga men kan vara helt tillgjorda :/

timun:
Jag är lite som du fast ännu mer med kärleksrelationer. Kanske har du en stor kapacitet att älska andra, vilket är fint. En annan del av det kan vara att du lätt skapar en bild av en person i ditt huvud och fäster dig vid den. Detta kan vara lite förvirrande och kanske till och med sårande för de man säger sig tycka om, när de kan är lite mer reserverade och tycker att man inte ens känner dem. Om det är såhär för dig med så prova att aktivt tänka på allt med den här personen du inte vet eller förstår. Försök att inte anta saker. Och utgå ifrån att andra människor aldrig är en perfekt idé, typ "min vän är jättesnäll/jätteintelligent/jättecool" för alla människor är ju komplexa, de är på många sätt samtidigt. Innerst inne kanske även du har en viss gräns innan du litar på andra och låt det ta den tiden. Skynda inte på vänskaper! Hoppas det kan hjälpa 🙂

Tack, och sorry för söligt svar här också :p

Ja, kanske är det så. Jag har tänkt litegrann, och i få fall känns det till och med att jag "ser upp" till dem. Nästan som att jag jagar efter deras uppmärksamhet, helt sjukt, jag vet.
Jag som tidigare bör jag nog se över vilka relationer jag har med vem. Tycker de likadant som mig? osv.
Värdesätter bara vänskapen något enormt. Därför skaver det till litegrann när man inser att man själv inte är lika mycket i strålkastarna som de är för en själv :/

Tack!

stiftelse: Ja... det är nog bäst att se över vilka som är ens vänner och inte. Men hur vet man det? Vissa vet man ju bara att de kommer stå upp för en oavsett vad - men de andra då?

Jag ser det mer som en skala för vänskap på 1-10. Nr 1 på skalan är folk man kan prata med ibland, kallprat, men inte mycket mer. Nr 10 på skalan skulle riskera sitt liv för att rädda dig. Fundera över var dina vänner ligger på den skalan, då får du bättre koll på hur bra vänner de är.

stiftelse: Och de som "bara" finns i mobilen? Det är ju hur enkelt som helst, och ord känns ju så riktiga men kan vara helt tillgjorda :/

Du har rätt, det är svårt att veta när det bara är text, då är det bäst att över tid se hur någon uppför sig. Är de på ett visst sätt för det mesta över en längre tid, då är de förmodligen så som personer men det är inte helt säkert så det bör man vara medveten om.

Jag personligen har upplevt att jag blir mindre fäst vid andra människor de perioder då jag har bättre relation med mig själv, då jag känner mig mer självsäker, har bättre självkänsla o.s.v. När jag inte är vän med mig själv är jag mer beroende av andra och fäster mig mycket mer vid folk. Är det samma sak för dig?

L Y S:

Jag ser det mer som en skala för vänskap på 1-10. Nr 1 på skalan är folk man kan prata med ibland, kallprat, men inte mycket mer. Nr 10 på skalan skulle riskera sitt liv för att rädda dig. Fundera över var dina vänner ligger på den skalan, då får du bättre koll på hur bra vänner de är.

Du har rätt, det är svårt att veta när det bara är text, då är det bäst att över tid se hur någon uppför sig. Är de på ett visst sätt för det mesta över en längre tid, då är de förmodligen så som personer men det är inte helt säkert så det bör man vara medveten om.

Jag personligen har upplevt att jag blir mindre fäst vid andra människor de perioder då jag har bättre relation med mig själv, då jag känner mig mer självsäker, har bättre självkänsla o.s.v. När jag inte är vän med mig själv är jag mer beroende av andra och fäster mig mycket mer vid folk. Är det samma sak för dig?

Angående det sista... Jag vet inte, kan det ha något att göra med att man söker självbekräftelse hos andra för att kunna acceptera sig själv bättre? Lite "om andra tycker att jag är en bra vän, så är jag det"-tänk, att om andra kan tycka om en så har man mycket enklare att tycka om sig själv... Eller något, spekulerar bara 

stiftelse: Angående det sista... Jag vet inte, kan det ha något att göra med att man söker självbekräftelse hos andra för att kunna acceptera sig själv bättre? Lite "om andra tycker att jag är en bra vän, så är jag det"-tänk, att om andra kan tycka om en så har man mycket enklare att tycka om sig själv... Eller något, spekulerar bara

Jo jag tror att det är så, och ju mer man är säker i sig själv desto mindre beroende är man av andras åsikter.

Ett bra sätt att visa för sig själv att man tycker om sig själv (självbekräftelse) är att genom handlingar aktivt göra sånt som man gillar speciellt de stunder då man känner sig ensam och nere. Jag tänker numera på det här sättet eftersom jag har slutat lita på att andra ska få mig att må bra, jag vill hellre ha frihet och kontroll över det så jag slipper bli helt beroende av andra människor för att må bra.