Armagedon:
Att respektera andra människor borde vara en självklarhet. Tillika att behandla andra så som man själv vill bli behandlad.
Att det ens ska behöva läras ut.
Men det betraktas tyvärr inte riktigt så. Man lär redan ut att alla ska respektera varandra. Problemet är att det inte uppfattas ingå i sammanhanget: begreppet respekt borde fungera på samma sätt inom sexuella sammanhang som i alla andra, men traditionell sexualsyn gör ett undantag för uppträdandet inom sex: det skapas ett tomrum, ett vakuum, där begreppet respekt och rättvisa inte gäller inom just sex. Folk uppfattar inte detta därför att sexuella strkturer är något folk följer utan att tänka på saken, förrän de medvetandegörs om könsmaktsordningen, seder, normer och traditioner.
lmaomynigga:
Det är snarare i andra mindre feministiska länder man går omkring och är rädd för att våldtas? Tror jag... Kan förstås inte sätta in mig i någon annans huvud
tydligen även i sverige trots att risken att bli rånad eller påkörd förmodligen är större oavsett kön. allt ska analyseras ur feministiskt likaberättigandeperspektiv nu när det är nästan totalt safe och okontroversiellt, dvs onödigt, att göra det. mkt brus där.
artikelns huvudbudskap är: eftersom män är överrepresenterade bland sexualbrottslingar så måste alla män betraktas som sexualbrottslingar, oavsett hur vanligt förekommande våldtäkt är. man kan förstås invända att den är skriven av en sextonåring och därför inte ska kritiseras så hårt, men då kommer vi istället till problemet att den förhärskande feministiska inriktningen (och vänsterrörelsen i stort) använder irrationella floskler för att sätta såna här griller i huvudet på ungdomar och mobilisera deras vrede och trots gällande icke-frågor medan mer övergripande ekonomiska strukturer, vänsterns rimliga huvudfokus, går obemärkta förbi. folk som våldtar kommer alltid att vara mestadels män av uppenbara skäl. frågan blir då: är våldtäkt någon form av social epidemi i sverige eller är sådan här publicitet snarare symptomatisk för ett selektivt utopiskt perspektiv som lanseras i just dessa frågor i syfte (syfte som i systematisk funktion, inte medveten intention, om det nu är otydligt) att vidmakthålla identitetsvänsterns diskursiva och analytiska privilegier inom sociala medier? och vilka drar egentligen nytta av att en rörelse som borde syssla med motstånd mot skev resursfördelning, fattigdom, slaveri etc istället snöar in på representationsfrågor och undergräver sin egen radikalitet?
aristoteles:
Och alla kvinnor är likväl också potentiella våldtäktskvinnor, så hon har ju inte helt fel.
Majoriteten av våldtäktsmännen är ju män, men och andra sidan är det ju naturligt. Håller med dig i sak endå 😉
