Från rosfyllda hyllningar och pris som bästa regissör på Cannes Film Festival med sin La Haine (Medan vi faller) till att bli trampad och spottat på för sitt senaste verk. Att heta Mathieu Kassovitz kan inte vara särskilt kul.

Spektaklet, som heter Babylon A.D. tar sin början i ett förfallet och miserabelt Östeuropa där legosoldaten Toorop (Vin Diesel) får i uppdrag att frakta en ung färgring vid namn Aurora (Mélanie Thierry) till ett New York genomdränkt i reklam och skrikig neon. Toorop är bufflig och känslokall och skiter i uppdragets omständigheter, han vill bara kassera in sina pengar och ta sig tillbaka till det Amerika han är bannlyst ifrån. Men det visar sig snart att Aurora inte är en vanlig tös utan sitter på egenskaper som folk med tvivelaktiga intentioner vill komma över.

Många likheter kan dras mellan Babylon A.D. och Alfonso Cuaróns riktigt välgjorda dystopi Children of Men från 2006. Båda filmerna skildrar hur en ung och betydelsefull kvinna ska skyddas och föras i säkerhet. Men på alla punkter där Cuarón lyckades har Kassovitz drattat på ända. Själv hävdar han att det är Twentieth Century Fox som är boven i dramat eftersom de, mot hans vilja, gick loss med saxen och klippte bort hela 70 minuter av det ursprungliga materialet.

Det märks också tydligt att mycket kastats i papperskorgen för de logiska luckorna är större än Peter Harrysons midjemått. Därmed inte sagt att slutresultatet hade blivit bättre om Kassovitz fått agera fritt. En grundregel för en lyckad film måste ju ändå vara att hålla Vin Diesel så långt borta ifrån den som möjligt.

Hans agerande är nämligen lika intressant för mig som en repris på Eurosport av jaktstarten i damernas skidskytte från femte deltävlingen i ryska Rybinsk. Att sedan Gerard Depardiú skymtar förbi i ett farsartat försök till rysk maffiaboss, att actionsekvenserna är rörigt ofokuserade och slutet verkar vara framspånat av ett gäng nerrökta chimpanser spär bara på min frustration.

Men trots de hårda orden är Babylon A.D. inte en genomusel film. Stundtals är det faktiskt ganska spännande och förutsättningarna för att det ska kunna bli en trivsam historia finns där. En riktigt snygg och intensiv scen framåt slutet, där kulorna viner från alla riktningar mitt i New York-trafiken, hjälper också till att rädda Kassovitz från lägsta betyg.