Sjukt svårrecenserad film, så blev väl kanske lite torrt och alldagligt. Anyway:

---------------------------------

Tårarna flödar i Dennis Lees Fireflies in the Garden.

På ytan är familjen Taylor en lycklig amerikansk medelklassfamilj. Men när den så älskade modern omkommer i en tragisk bilolycka vecklas en svart och splittrad familjerelation upp. Den nu vuxna sonen Michael har under hela sin uppväxt ständigt tryckts ner och trakasserats av sin far, men efter moderns död tvingas de konfronteras med varandra och sin relation. I ett väldigt stillsamt tempo, men utan att det för den delen blir gäspigt, berättas familjen Taylors historia i dels nutid och dels genom tillbakablickar till Michaels uppväxt.

Fireflies in the Garden är på många sätt ett tragiskt och dystert drama, men innehåller samtidigt en hel del hjärtlig värme och skönt sarkastisk underton i dialogerna. Det otroligt skickliga skådespeleriet förstärker också trovärdigheten. Med namn som Willem Dafoe, Emily Watson, Carrie-Anne Moss och Julia Roberts i rollistan vore ju allt annat en besvikelse. Men det är faktiskt Ryan Reynolds, som jag tidigare bara sett i den hejdlösa komedin Waiting, som imponerar allra mest. Hans känslosamma porträtt av den nedstämda Michael är riktigt finkänsligt och rörande.

Visuellt sett är Fireflies in the Garden en väldigt behaglig film. Skådespeleriet är som sagt ren njutning att bevittna och berättelsen berör på flera plan. Ändå lämnas man som åskådare med väldigt många frågor – något som visserligen inte behöver vara negativt, men som i just den här filmen mest bara känns onödigt och meningslöst.

Betyg: 3