I och med att jag inte sett föregångaren Kidhulthood, och att filmen dessutom inte var textad, var jag beredd på att lämna biosalongen efter bara några minuter.

Jag gillar visserligen otextade rullar, men på grund av att dialekten var Snatchliknande kraftig och att karaktärerna haglar ur sig gatuslang blev det väldigt svårt att hänga med. Särskilt för en kille som aldrig har haft varken hängiga byxor eller kepsen bak&fram.

Efter några minuter kom man dock in i snacket, och som tur var är handlingen långt ifrån intelligenskrävande. Aduldhood utspelar sig sex år efter föregångaren som slutade med att huvudkaraktären Sam ”råkar” kniva ner en kille och åker in i finkan. Nu är han trött på vattniga köttfärslimpor och tappade tvålar och bestämmer sig därför för att leva resten av livet i symbios med lagens långa arm. Det visar sig emellertid inte vara så lätt när killen han ”råkade” ta ner skylten på har ett helt gäng förbaskade kompisar där ute. Där har vi storyn. Ungefär.

Som man kan misstänka bankar de på varandra som att det inte finns någon morgondag och filmen är fylld till bredden med knytnävar, slagträn, knogjärn och pistoler.

Karaktärerna är kanske lite för oslipade och endimensionella för att komma upp i Shane Meadows (This is England, Dead Man’s Shoes) klass, och om man ska vara petig känns det exempelvis inte helt hundraprocentigt att använda sig av ganska omotiverade Godard-jumpcuts. Trots detta är Adulthood väldigt spännande, läckert filmad och doftar av smutsig diskbänksrealism.

Betyg: 3 av 5