Hämnden är den första av tretton nyproducerade filmer om den celebra kriminalkommissarien Kurt Wallander. Deckarkonceptet har i den här rullen fått en rejäl renovering och det är en allt fräschare Kurt Wallander vi möter utan vare sig whiskeybreath eller det tunga molnet av cigarettrök. Vad som från början tycks utspela sig som en helt vanlig lugn afton i augusti tillsammans med kollegorna, omringandes en saftig kräftbuffé, kommer snabbt att bli ett dramatiskt pussel.
Kommissarien har precis öppnat ett paket innehållande en komplett verktygslåda när strömmen oväntat försvinner. Plötsligt ringer det på Martinssons mobil, likaså ljuder den bekanta signalen hos Kurt och snabbt upplyses de om att en kraftstation i närheten sprängts och därmed mörklagt hela Ystad. Gänget beordras att genast ta sig till stationen.
Ystad har gästats av en omdiskuterad Muhammedutställning som ingen annan egentligen vågat ta sig an. Det annars så vanligtvis lugna och idylliska Ystad har under en kort tid övergått till att bli en het gryta med rebelliska upprorsmakare på torget. I samma veva mördas kommunordförande Wester, trots polisskydd, och snart görs kopplingarna att allt på något sätt måste höra ihop och röra sig om någon form utav terrordåd.
Avrättningsliknande mord varvas med ytterligare explosioner och snart är SÄPO och försvaret tillkallade. Skräcken över att en terroristattack just nu pågår i Ystad är extrem och allmänheten råds att hålla sig undan. Ystad börjar allt mer att likna en krigszon.
Jag är ett stort fan av historierna om kommissarie Wallander och trots att han uppnått en ålder av 62 år är han fortfarande en ofelbar tjänsteman inom poliskåren. Som vanligt lyckas han vinna över brottsligheten genom sin å så sluddriga men å så lugna och metodiska förmåga att påverka. Ännu en gång är kommissarie Kurt Wallander en framgång.
Även om man så många gånger förr sett honom bryta sig igenom psykopaters balkliknande hjärnor så är varje film med Henning Mankells karaktär en rafflande succé. Jag älskar verkligen denne man trots den benhårda fasaden. Om man flitigt följt honom har det känts som han för varje film som passerat blivit mer utarbetad. Men att i denna film få se en piggare och mer harmonisk Kurt är en glädje för oss sanna fantaster.
Han en veteran, vår Kurt, och trots att det ofta rör sig om de mest förskräckliga våldshandlingar man kan tänka sig så har äventyren med honom gjort honom minst sagt folkkär. Det spelar ingen roll att man för varje ny film fortsätter att undrar om inte Ystadbefolkningen utplånats ännu – man fortsätter ändå att njuta. Krister Henriksson, vårt Kurt, är som vanligt lika oartikulerad att man tvingas att se filmen med textning; men vad spelar det för roll?
Särskilt sensationell tyckte jag den här filmen är eftersom att den berör ett högaktuellt ämne – terrorism. Även om det i filmen målas upp en verkligen extrem bild av talibaner och den bild som omvärlden tycks ha om muslimer så tycker jag ändå att filmen väcker en och annan tanke. I dagens samhälle är terrorismen, ofta i kombination med fundamentalismen, vardagsmat. Det rör sig givetvis inte bara om galna Balkanboys med dassarullar på huvudet, utan vi är omgivna av fanatiker från andra håll också. Men hoten finns där, och jag tycker inte att vi ska ignorera dem!
Hämnden är en intressant filmatisering av vad jag tror många svenskar ofta frågar sig: Vad skulle vi göra om Sverige blev utsatt för ett terrordåd? Problematiken angående landets regementen och de nedskärningar som gjorts är en återkommande aspekt i filmen. Faktum är att jag tycker att den här filmen fortsätter att plocka poäng eftersom att den rör ett ämne av så stor omfattning. Många tänker det men stundtals verkar det som att ämnet är tabubelagt. På håll kan vi betrakta vad världen så många gånger gått igenom men på hemmaplan är vi trygga – eller?
Men det är inte bara de formidabla våldshandlingarna som gör Hämnden till en sevärd film. Historien om Kurt och hans omgivning fortsätter. Som jag tidigare nämnde så är det en piggare och fräschare Kurt vi får möta och än är äventyren inte slut. Det ska verkligen bli en underhållande ny omgång med Wallander och öppningen är till att börja med ett riktigt glansnummer.
Maria Ohlin:
utan whiskeybreath, tungt omgiven av cigarettrök.
Nu låter som som han har kvar cigarettlukten. Skriv ex "utan både wishkeybreath eller molnet av cigarettrök"
Maria Ohlin:
saftig kräftbuffé
kräftbuffé,
Maria Ohlin:
I samma veva trots polisskydd mördas
i samma veva, trots polisskydd,
Maria Ohlin:
Man förstår nu att det
stryk "nu"
Jag tycker att det var en väldigt bra och sammanfattande recension. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
. Gillar sista stycket extra mycket.
Är mycket sugen att se filmen, skönt att höra att Wallander piggnat till lite. ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
Betyg?
Sara Lundin:
Jag tycker att det var en väldigt bra och sammanfattande recension. . Gillar sista stycket extra mycket.
Är mycket sugen att se filmen, skönt att höra att Wallander piggnat till lite.
Betyg?
Tack!
Betyg sätter jag väl när jag lägger upp den och den är färdig korrad, eller ?
Maria Ohlin:
Betyg sätter jag väl när jag lägger upp den och den är färdig korrad, eller ?
Det var någon som bad mig skriva betygen här en gång.. Det kanske inte spelar så stor roll, är lite nyfiken.
Maria Ohlin:
utan både whiskeybreath eller det tunga molnet av cigarettrök
utan vare sig
Maria Ohlin:
omringande en saftig kräftbuffé
omringandes
Maria Ohlin:
I samma veva trots polisskydd, mördas kommunordförande Wester
I samma veva mördas kommunordförande Wester, trots polisskydd,
Maria Ohlin:
Avrättningsliknande mord värvas
varvas
Maria Ohlin:
och den hotbild
här ska den nog bara stå "bild"?
Riktigt välskriven recension! Men för egen personlig smak så tycker jag dock du lägger alltför stor vikt vid att beskriva handlingen, och lite för lite krut på vad som är bra respektive dåligt med filmen.
André Vifot Haas:
Riktigt välskriven recension! Men för egen personlig smak så tycker jag dock du lägger alltför stor vikt vid att beskriva handlingen, och lite för lite krut på vad som är bra respektive dåligt med filmen.
Okej, I'm with you - morsan sa samma sak. Kan jag skriva ännu mer, eller måste jag korta ner beskrivningen av handlingen för att istället lägga till mer bra/dåligt ?
Sara Lundin:
Det var någon som bad mig skriva betygen här en gång.. Det kanske inte spelar så stor roll, är lite nyfiken.
Hm, jag kan inte riktigt bestämma mig. Men betyget blir nog en fyra - bara för att jag är såld på svenska kriminaldeckare.
Maria Ohlin:
Kan jag skriva ännu mer, eller måste jag korta ner beskrivningen av handlingen för att istället lägga till mer bra/dåligt ?
Jag tror nog inte du ska skriva mer, recensionen känns redan lite för lång. Försök istället att få bort ett stycke beskrivning och lägg till lite mer bra/dåligt så blir det tipptopp!
Maria Ohlin:
helt vanlig lugn afton i augusti tillsammans med kollegerna
kollegorna
Maria Ohlin:
tillsammans med hunden Jussi, den trogne labradoren, spenderas fritiden bland annat med strandpromenader.
Strandpromenader låter ju positivt, och då "tillbringar" han istället för "spenderar" fritiden. Normalt sett spenderar man pengar och tillbringar tid.
Maria Ohlin:
I samma skede gör polisen en ny koppling mellan offren och jakten på förövaren bli nu tumultartad.
blir
Maria Ohlin:
psykopaters balkliknande hjärnor så är varje film med Henning Mankels karaktär
Mankells
Maria Ohlin:
Sannerligen är han en veteran vår Kurt och trots att det ofta rör sig om de mest förskräckliga våldshandlingar man kan tänka sig, så har äventyren med honom gjort honom minst sagt folkkär.
Sannerligen är han en veteran, vår Kurt, och trots att det ofta rör sig om de mest förskräckliga våldshandlingar man kan tänka sig så har äventyren med honom gjort honom minst sagt folkkär.
Du har ett bra, fint och flytande språk, och det är det absolut inget fel på. Det man kan ha invändningar emot är själva innehållet. Det är som ni vet en hel vetenskap att skriva filmrecensioner. Som André säger tycker jag att det är på tok för stor del handling och du skulle gott och väl kunna stryka 2-4 sådana stycken. Det man ska lyfta fram är vad man tycker om filmen, och mer än gärna exemplifiera.
Ni kan fråga er själva, behövs det ens nämnas mer än 2-3 rader om handlingen? Och speciellt i en Wallanderfilm där de flesta är bekanta med konceptet. Den gamle legendariske DN-recensenten Johan Croneman brukar till exempel sällan nämna något om handlingen i sina recensioner.
Uppe
Tråden låst
