määki:
*Existerar jag/mitt medvetande?
*Existerar yttervärlden?
*Existerar andra medvetande?
- Har man en fri vilja?
- Vad är meningen med livet?
- Vad innebär döden?
Existerar jag och min omvärld? Allt vi människor vet pekar på att det är så, men sen kan man spekulera i det oändliga om alternativa uppbyggnader av världen som vi känner den. Kanske är allt detta en dröm? Jag kanske är en del av någon annans dröm? Och så vidare. Chansen att denna värld inte vore verklig är dock väldigt liten då vi inte funnit bevis för att så är.
Den fria viljan. Ibland tvivlar jag på att vi har ett.
Livet går endast ut på att fortsätta i en evigt lång cirkel. Allt går runt. Vi föds, lever och dör. En personlig mening med livet är det många som söker, antingen i kollektiv eller ensam. Meningen med livet är alltså högst individuellt.
Döden innebär slutet. Enligt mig finns ingen själ som fortsätter sin livscykel utan kroppen. Vår "själ" eller medvetande är en del av kroppen och dör när kroppen väl gör så. Det är tragiskt, och jag önksar ibland att det var annorlunda, men jag vet bättre.
Detta är vad jag tror åtminstone.
määki:
*Existerar jag/mitt medvetande?
Ja
määki:
*Existerar yttervärlden?
Ja, på något sätt, men kanske är det bara i mitt medvetande/min fantasi.
määki:
*Existerar andra medvetande?
Vet inte.
määki:
- Har man en fri vilja?
Nej, hur skulle det gå ihop?
määki:
- Vad är meningen med livet?
Det får man bestämma själv.
määki:
- Vad innebär döden?
Att man slutar leva..?
määki:
*Kan man kommunicera?
Ja
määki:
*Hur kan man kommunicera?
Genom att skriva på UM t.ex.
määki:
- Kan man veta någonting?
Det verkar inte som att man kan veta någonting med 100% säkerhet.
määki:
*Vad är godhet?
Det du anser vara godhet.
määki:
*Är moral någonting relativt?
Ja.
määki:
*Är moralitet svart/vitt eller finns det grå zoner?
Det är upp till dig.
määki:
- Är skönhet någonting objektivt eller subjektivt
Subjektivt.
Något mer du vill veta?
Gryphon:
det är ett bevis på att man existerar i någon form.
Kanske det. Nä jag är för trött... för att svara. Har precis käbblat emot en person som tyckte jag hade fel i att motivation är det viktigaste i sökandet vad gäller kunskap.. Så jag skulle väl bara svamla massor nu antar jag.
määki:
Kanske det. Nä jag är för trött...
Jag också, jag pallar inte sånt här djupt skit just nu.
En annan dag.
määki:
- Är skönhet någonting objektivt eller subjektivt
Ytters sjubjektivt i alla avseenden.
My dreams are her:
Ytters sjubjektivt i alla avseenden.
Skönhet, det vi definerar som skönhet, beror på ett antal faktorer som kommer från ungefär samma ställen. Skönhet uppkommer objektivt. Sen kan man påstå att skönhet är subjektivt, men skönheten kommer från något objektivt.
määki:
*Existerar jag/mitt medvetande?
*Existerar yttervärlden?
*Existerar andra medvetande?
Ljuset far jorden runt på 0,13 sekunder. Samtidigt finns det delar av världsalltet som är så avlägsna, att ljuset inte hunnit hit därifrån sedan universums uppkomst. Universum anses vara 13.7 miljarder åt gammalt.
Människans plats i universum är alltså 0,13 sekunder i rumsdimensionen och ett par miljoner år i tidsdimensionen (om man är generös och räknar med hela släktet homo d.v.s.)
Ur detta kosmiska perspektiv så framgår det alltså klart och tydligt hur försumbart små vi är. Att anse att hela detta spektakel skulle ha uppförts för att göra oss möjliga är en vettlös självöverskattning, det är, för att låna en liknelse av Mark Twain, som att inbilla sig att Eiffeltornet byggts bara för att ge färgen på flaggknoppens ovansida ett underlag. Därmed så vill jag avfärda den objektiva idealismen.
Den subjektiva idealismen däremot menar att universum inte finns, bara oss själva: Eiffeltornet är någonting som färgen på flaggknoppens ovansida föreställer sig. Men av vems medvetande är tillvaron en produkt? Är det ett intersubjektivt medvetande? Hela mänsklighetens? Hur kan ett sådant uppstå och fungera? Nej, det finns endast en logiskt hållbar form av subjektiv idealism och det är den sk. solipsismen. Den säger att endast mitt medvetande finns; ingenting före, ingenting efter, ingenting bortom. Ni existerar förstås inte, ni är bara mina inbillningar. Rena dumheterna förstås.
Jag är en sk. materialist. Jag utgår från att universum existerat långt före oss och existerar också våra idéer förutan. Jag menar dessutom att varelser som kan ha idéer eller tillskriva andra varelser idéer har uppkommit som en naturlig följd av livsbetingelserna på jorden, och att förmågan att ha idéer (det så kallade medvetandet) helt enkelt är en evolutionär adaptation, en naturlig anpassning till våra livsbetingelser som, likt andra adaptationer som ögon, fötter och händer, gör oss bättre skickade att leva i vår miljö. Hjärnor är besvärliga organ som vi dras med därför att vi har nytta av dem: de hjälper oss att orientera oss i en tillvaro som skulle existera även våra hjärnor förutan. Bra idéer är bra därför att de stämmer med verkligheten. Det är faktiskt en uppmuntrande tanke. Att vi alls har några bra idéer (vetenskapliga idéer, exempelvis) tyder på att verkligheten är begriplig, åtkomlig för vårt förnuft. Och det är i sin tur själva grundidén i vetenskapen.
Det låter förstås som sunt bondförnuft och det är också vad det är till skillnad från den ädla och förfinade idealismen som filosofer och andra bildade människor ofta sysselsatt sig med.
Jag svarar alltså ja på samtliga punkter.
määki:
- Har man en fri vilja?
En komplicerad fråga som jag tror att vi med tanke på språkets (och möjligtvis också medvetandets) begränsningar inte kan redogöra helt tillfredsställande för. Men jag har svårt att se hur man kan tro på den fria viljan i bemärkelsen individens suveränitet över sig själv utan att erkänna en gud som givit oss denna förmåga.
Utifrån materialismen som jag redogjort för ovan så är medvetandet en produkt av den fysiska verkligheten och inte tvärt om. Men samtidigt så är medvetandet inte en ren passiv avspegling av en yttre verkligheten. Då skulle ju felaktiga idéer inte kunna uppkomma. Tvärtom konstruerar vi alla från födseln (med hjälp dels från genetiskt betingade program i nervsystemet, dels från föräldrar, skollärare, kamrater och partikanslier) vår mentala modell av yttervärlden, på i princip samma sätt som vetenskapsmannen bygger sina teorier. Skillnaden är att vi inte brukar underkasta vår världsbild samma kritiska granskning, och så blir den också som den blir. Utvecklingshistoriskt sett har överensstämmelsen mellan bild och verklighet uppstått på ett ytterst handfast sätt: världsbilder som inte varnade för sabeltandade tigrar hade en tendens att elimineras ur konkurrensen.
Hur som helst, eftersom viljan är en produkt av den yttre verkligheten så är den inte fri i bemärkelsen "autonom", "självständig". Men samtidigt så skulle jag vilja säga att vårt medvetande, det som inom psykologin kallas för "jaget" har en viss summa viljekraft / psykisk energi ("libido", personligen så tror jag mer på Jung än Freud) till sitt förfogande, som alltså kan riktas åt olika håll. Jaget är normalt herre, men inte oinskränkt, jaget är bara en del av personligheten. Jag utgår också ifrån att komplex också besitter en viss mån av viljekraft, eller i.a.f. kan absorbera viljekraft från jaget.
Jag skulle vilja säga att vi har en viljekraft att förfoga över, men att denna viljekraft aldrig är helt oinskränkt av vare sig externa eller interna faktorer. Ibland kan viljekraften dessutom vara helt dominerad av interna (psykiska problem) eller externa (ex. tvång) faktorer. Viljekraften är dock inte fri från det som betingar den (den är inte autonom eller självskapad), men i den bemärkelsen så är ju ingenting fritt.
Så det beror alltså på hur man definierar fri vilja. Helt fria är vi ju uppenbarligen inte, men heller inte helt ofria. Jag vill påstå att jag är mer fri nu än om jag skulle leva i en diktatur, vara utsatt för tortyr etc.
määki:
- Vad är meningen med livet?
Det finns ingen mening med livet, du får gott hitta på en egen.
määki:
- Vad innebär döden?
Att livet tar slut.
määki:
Existerar jag/mitt medvetande?
Självklart. Vad är det annars som vi har döpt till medvetande? Vi hittade ett fenomen, och vi gav det ett namn. Även om fenomenet visar sig vara på ett annat sätt än vi trodde från början, är det fortfarande samma fenomen, med samma namn. Medvetandet existerar alltså, med den vanliga definitionen av existens, oavsett hur man vänder och vrider på det.
määki:
Existerar yttervärlden?
Ja, iallafall enligt vår definition av existens. Vad existerar annars?
määki:
Existerar andra medvetande?
Såvitt vi vet.
määki:
- Har man en fri vilja?
- Vad är meningen med livet?
- Vad innebär döden?
Nej.
Det finns ingen.
Att livet tar slut.
Så, done and done.
määki:
- Kan man veta någonting?
Ja, enligt den normala definitionen av att veta. Ingenting är dock 100% säkert.
määki:
Vad är godhet?
Det som av någon uppfattas som gott. Ja, det är relativt.
määki:
Är moral någonting relativt?
Ja. Vad annars?
määki:
Är moralitet svart/vitt eller finns det grå zoner?
Det där är mer en psykologisk fråga än en filosofisk.
määki:
Är skönhet någonting objektivt eller subjektivt
Subjektivt på alla sätt och vis. Skönhet är en känsla, känslor är subjektiva.
Kant har mycket intressant att säga angående detta. Rekommenderar läsning av honom om dessa frågor intresserar (eller kanske snarare läsning av någon som analyserat hans skrifter).
Själv har jag personligen ännu inte förstått hans tanke fullt ut.
Gin Jangh:
Subjektivt på alla sätt och vis. Skönhet är en känsla, känslor är subjektiva.
Nu är du väl ändå ute på hal is?
Känslor kommer från kemikalier, som utsöndras i kroppen. De är i högsta grad "objektiva".
Tråden låst på grund av inaktivitet
