Svårt att ge ett konkret och objektivt svar, för mig så innebär ondska en väldigt dålig gärning som utfördes med skadliga avsikter, t.ex. mord eller våldtäkt.

Det som är moraliskt fel

Det finns två olika sätt att se på ondska. Hobbes och Rousseau presenterar varsin bild av det, du kan googla för att läsa mer. Ena sidan hävdar att människan är ond från första början och den andra hävdar att det är samhället och alla lagar som gör att man blir ond för att man börjar sträva efter saker vilket leder till girighet och sånt som i sin tur utvecklas till ondska.  

Skillnaden mellan ondska och "icke ondska" är som att jämföra människan med allt annat levande på vår planet. Människan är det enda levande västendet som "kan" vara ond men all andra levande väsen på vår jord kan inte vara onda. All annan existens på vår jord dödar ex vanligtvis enbart för att äta bytet. Eller för att som små träna upp sina jaktegenskaper. Men människan är de enda som kan döda för sitt eget nöjes skull.  ...  ... 

Svår fråga, alltså ren ondska är jävligt sällsynt. En seriemördare är ju sjuk och gör därför sjuka saker som kan verka onda. Men han är ju bara sjuk ursäktar inte det han gör ofc. Men sen är ondska ofta en  deffinitions fråga den "onda" brukar ju ofta tro att han eller hon är den goda. Men visst det finns säkert dom som vill vara onda och gör onda handlingar bara för ondskans skull men oftast rör det sig om sjuka eller störda människor.

Enligt min moralkod då finns ingen ondska eller godhet utan endast subjektivt onda och goda handlingar. Det som är ont för mig behöver ju inte vara ont för någon annan, samma sak med godhet. Vissa kanske menar att socialism är gott men det finns ju alltid två sidor av myntet, tre om man räknar med kantsidan för allt kanske inte heller är helt svartvitt.

Det finns givetvis saker som de flesta kan hålla med om är fel eller till och med rent av vidrigt exempelvis mord för nöjets skull. Men det finns även saker som de flesta är överens om är goda, exempelvis lojalitet. Själv tror jag att vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.

Det kanske var så kristendomen kom till, man sammanställde saker som människor tyckte var antingen rätt eller fel moraliskt och publicerade i en bok (Bibeln). Som en form av communityregler, det här tycker vi. Sedan har den skriften omtolkats flera gånger om.

Sedan kom förespråkare (kyrkan) på att man kunde påverka makthavare och därigenom vinna trygghet. I princip allt, med få undantag, som stred mot läran stämplade de som moraliskt fel och såg till att människor blev negativt inställda till de som var av annan åsikt, polarisering. De flesta prästerna och adelsmännen var förmodligen för religionen eftersom den gav de makt att fortsätta styra.

Vissa bönder kanske hittade trygghet i den och så länge som de inte behövde svälta kanske de inte alls hade något mot feodalismen. Det var när det blev någon form av kris som lojaliteten hos dessa kunde skifta och det snabbt!