Hej. Här kommer ett långt inlägg, skulle verkligen uppskatta om någon tog sig tiden att läsa det.
Jag har alltid varit naturligt smal, minns att jag till och med var underviktig under mellanstadieåren. Jag brukade aldrig tänka på min kropp eller hur den såg ut och kunde äta vad som helst och hur mycket som helst utan att jag gick upp i vikt.
Sedan hände något med min kropp. Jag var på en utlandsresa i två veckor när jag var ca 14 år. Hotellet vi bodde på hade all inclusive och jag gjorde som vanligt- åt allt jag var sugen på, dvs pommes och efterrätter VARJE dag i 14 dagar. Det var efter denna resa jag upptäckte att jag gått upp i vikt. Jag tänkte mest bara "okej, nu ser du ut såhär" utan att fortsätta bry mig om det. Jag låg på ett fullt normalt BMI ändå.
Senare under det året började jag få små kommentarer från min syster som sa att jag var en tjockis. Detta var alltså HELT på skämt och vårat sätt att gnabbas på, men trots att jag visste det började jag ta åt mig mer och mer. Tiden gick och tillsist berättade även min kompis om hur hon mindes att jag var så smal förut och att jag nu var mer "kurvig" som hon uttryckte det. Hon sa att hon inte menade det som något negativt utmanat det var snyggt men jag tog åt mig av det också.
Droppen kom när jag nu i år berättade mina känslor för en kille som jag trodde gillade mig tillbaka. Han sa att han inte kände samma sak och jag blev chockad. Han hade sagt så många gånger att han gillade hur jag tänkte och bara varit allmänt gullig mot mig. Jag började ifrågasätta varför han inte gillade mig och började må väldigt dåligt. Sen slog det mig- han måste tycka att jag är för tjock!
Det var då jag bestämde mig för att gå ner i vikt. Jag ville typ från början överbevisa honom och få honom att se hur bra och smal jag var. När jag ställde mig på vågen och den visade 60 kg till mina ca 170 cm kände jag hur det verkligen var dags.
Jag bestämde mig för att gå ner till 52-53 kg före sommaren. Alltså 7-8 kg. Jag började svälta mig själv, i början gick det segt men jag ville ha resultat. Jag började äta ca 500-600 kalorier per dag, och fick otroligt dåligt samvete om jag låg över det. Jag fotade och dokumenterade vad jag åt och mätte midjan, höfterna osv. Nu började jag upptäcka en skillnad. Min mage blev mindre och mina lår smalare, jag fick en kick av det helt enkelt.
Nu väger jag 53-54 kg men jag vet inte hur jag ska göra. Vill egentligen ner ännu mer men på sista tiden har jag upptäckt hur små mina bröst och min rumpa blivit. Mina kurvor typ försvinner... Mina vänner sa det till och med när vi testade bikinis att de blivit mindre, att hela jag blivit det. Samma med min syster som även påpekade hur smal jag blivit. Min mamma har börjat fråga mig om jag äter ordentligt och det är nu det börjar bli obehagligt... Jag trodde ALDRIG att jag skulle bli såhär fixerad och det känns inte som att det är jag de pratar om. Snarare en tjej med ätstörningar. Vad ska jag göra? Tack ni som läste allt, vet att det är långt.
Bra att du har insett att ditt beténde är problematiskt. Jag har ingen aning om vad tjejer i din ålder brukar väga, men kan tänka mig att 53-54 är ganska smalt. Jag skulle rekommendera att du slutar använda vågen som mått på hur smal/tjock du är, och istället fokusera på att äta nyttigt, mer än 600 kalorier per dag, det är alldeles för lite.
lolololol: Jag trodde ALDRIG att jag skulle bli såhär fixerad och det känns inte som att det är jag de pratar om. Snarare en tjej med ätstörningar. Vad ska jag göra?
det är nog helt korrekt att det rör sig om en ätstörning. du kan kontakta sjuksköterskan eller kuratorn på din skola, gå till ungdomsmottagningen eller ringa direkt till BUP för att få hjälp.
Hej! Jag är en tjej på 17 år och jag har haft en ätstörning och även haft anorexia, idag är jag friskförklarad. Jag hatar sjukdomen och den är för orättvis och jag vill verkligen inte att någon ska behöva gå igenom en sån jobbig sak. Jag råder dig innan du går allt för långt ner i skiten och kanske blir sjuk du med, att SLUTA! Jag vet att det är mycket lättare sagt än gjort. Men om du tycker det är jobbigt att få i dig onyttigt och för många kalorier så försök istället att äta hyfsat nyttigt men normala portioner. Du kanske går upp något eller några kilon men vad gör det om det gör dig lyckligare och får snyggare kropp? Jag vet att man hela tiden tänker att man blir mindre lycklig om man äter mer för iså fall kommer man lägga på sig i vikt och därmed bli mer missnöjd. Men nej! när man ligger på svältläge så får man mer negativ energi och ens tankar blir mer och mer negativa vilket gör att man mår sämre. Om du börjar äta normalt igen och försöker leva hälsosamt på en normal nivå kommer både du och ditt humör förbättras, inte minst din kropp! jag skulle kunna skriva hur mycket som helst till dig för att råda dig att sluta i tid. Men om det är något kan du skicka ett meddelande till mig! 🙂
