Blivande_japan:

det är väl knappast monogami i sig som är problemet, utan snarare att paret inte lyckats göra tydliga ramar för vad som gäller för deras förhållande, eller att de sviker den andres förtroende.

att svika förtroende är alltid problematiskt, ja. men sen beror det rätt mycket på situationen. i fallet monogami så tycker jag att det är upp till personen som vill begränsa den andra att göra väldigt tydligt vad som är okej och inte. så hade uppenbarligen inte skett i det här fallet, att döma av första inlägget.

Blivande_japan:

Vad är egentligen fel med det? Det är två personer i ett förhållande, om den ena personen känner att den inte vill ha ett förhållande om den andre har sex med någon annan kan man inte tvinga personen till det.

nej, det håller jag med om. men problemet är väl att monogami är så pass mycket norm att den som förespråkar det alltid är i något slags inbillat moraliskt överläge och mer eller mindre förväntar sig att få rätt. har varit i dylika situationer ett par gånger, och den andra parten har en tendens att seriöst känna sig sviken av en när de är de som ställer orimliga ultimatum. det om något är ju emotionell utpressning. och i det här fallet så har de oerhört lätt att komma undan med det. men det allra värsta är att de allt som oftast inte ens inser att de beter sig som tards, i och med normer och dylikt.

Blivande_japan:

Då är det upp till dem att lösa det problemet. Det är bara en själv som kan avgöra hur man vill att ens relationer ska fungera och man är själv skyldig att förmedla det till sin partner.

men monogami anses ju av många vara default-inställningen för ett förhållande. då är man i ett skapligt mycket svårare läge, i synnerhet om man inte på ett bra sätt kan formulera vad man vill, vilket nog inte är så jävla ovanligt. folk överlag är rätt värdelösa på kommunikation.

Dan_the_ironman:

Och vad bygger du detta antagande på?

långvarig erfarenhet. inte för mig personligen, jag är knappast en svartsjuk person, men vad gäller andra. både personer som jag varit i en relation med, och folk som jag diskuterat saken med. det är inte ofta som folk som testat båda relationsformerna i någon större omfattning faktiskt vidhåller att svartsjuka blir värre i en ickemonogam relation.

isola:

vi har nog väldigt olika syn på detta

ifrågasätter du uttalandet i sig eller slutsatsen? för det är ju inte särskilt kontroversiellt att ligga runt. det är överlag accepterat. enda rimliga slutsatsen är ju att folk inte har något emot att andra ligger runt, utan att det är polyamori som vissa (många) anser är obegripligt.

Leijonsparf:

i fallet monogami så tycker jag att det är upp till personen som vill begränsa den andra att göra väldigt tydligt vad som är okej och inte. så hade uppenbarligen inte skett i det här fallet, att döma av första inlägget.

Jag tycker det är ganska mycket upp till båda parter att ta reda på vad som gäller och inte.

Leijonsparf:

nej, det håller jag med om. men problemet är väl att monogami är så pass mycket norm att den som förespråkar det alltid är i något slags inbillat moraliskt överläge och mer eller mindre förväntar sig att få rätt.

Men det hade ju varit det motsatta problemet om ett öppet färhållande vore norm, oavsett vad som är vanligast kommer det medföra problem för de som inte vill samma sak, så länge de inte kan framföra det.

Leijonsparf:

men monogami anses ju av många vara default-inställningen för ett förhållande. då är man i ett skapligt mycket svårare läge, i synnerhet om man inte på ett bra sätt kan formulera vad man vill, vilket nog inte är så jävla ovanligt. folk överlag är rätt värdelösa på kommunikation.

Man kommer inte ifrån att det oftast finns något sätt som är "vanligare". Om plötsligt ett öppet förhållande blev norm skulle det istället vara upp till mig att vara tydlig med exakt vad jag vill ska gälla inom förhållandet.

Blivande_japan:

Jag tycker det är ganska mycket upp till båda parter att ta reda på vad som gäller och inte.

jag håller inte med. alls, faktiskt. varför skulle det vara upp till mig att ta reda på vad en presumtiv partner är okej med att jag gör/inte gör med andra personer än denne? det skulle vara helt bisarrt.

Blivande_japan:

Men det hade ju varit det motsatta problemet om ett öppet färhållande vore norm, oavsett vad som är vanligast kommer det medföra problem för de som inte vill samma sak, så länge de inte kan framföra det.

det beror väl helt på, om det vore så att relationsanarki blev normen och monogami stigmatiserat så är det väl en sak, men att båda blir allmänt accepterade och allmänt förekommande utgör inte ett hinder för utövare av monogami.

Blivande_japan:

Man kommer inte ifrån att det oftast finns något sätt som är "vanligare". Om plötsligt ett öppet förhållande blev norm skulle det istället vara upp till mig att vara tydlig med exakt vad jag vill ska gälla inom förhållandet.

det är det ju redan, faktiskt precis lika viktigt. du kan ju knappast lämna det upp till andra att ta reda på vad du är okej med och inte, och som sagt skiljer sig synen på vilka restriktioner som är bra och vilka som är dåliga mellan olika utövare av monogami, så det finns ju inte direkt något läge att defaulta till heller.

Leijonsparf:

jag håller inte med. alls, faktiskt. varför skulle det vara upp till mig att ta reda på vad en presumtiv partner är okej med att jag gör/inte gör med andra personer än denne?

På samma vis som alla andra överenskommelser, de du gör med vänner t.ex. Är det okej att han äter upp din mat? Lånar dina kläder? Osvosv. Man brukar väl alltid sätta upp mallar och riktlinjer för hur man vill att människor skall bete sig runtom en.

Leijonsparf:

jag håller inte med. alls, faktiskt. varför skulle det vara upp till mig att ta reda på vad en presumtiv partner är okej med att jag gör/inte gör med andra personer än denne? det skulle vara helt bisarrt.

Man är två människor i ett förhållande och det finns alltid någon form av regler för vad som ska gälla för att man ska fortsätta vara i ett förhållande. Det bästa är om båda parter är raka och berättar vad de vill ska gilla, men med tanke på att normen som det ser ut nu är ett monogamt förhållande tycker jag att det ansvaret egentligen särskilt gäller för den som inte vill vara monogam. Jag ser ärligt talat inte problemet i att stå upp för sig själv och säga vad man vill, om man inte klarar det, hur ska man då klara av ett förhållande?

Leijonsparf:

det beror väl helt på, om det vore så att relationsanarki blev normen och monogami stigmatiserat så är det väl en sak, men att båda blir allmänt accepterade och allmänt förekommande utgör inte ett hinder för utövare av monogami.

Att något är norm betyder inte att alla andra sätt är oacceptabla. Ett exempel är den så kallade "heteronormen", samtidigt är det accepterat att vara homosexuell bland allla utom kioskmongon.

Leijonsparf:

det är det ju redan, faktiskt precis lika viktigt. du kan ju knappast lämna det upp till andra att ta reda på vad du är okej med och inte, och som sagt skiljer sig synen på vilka restriktioner som är bra och vilka som är dåliga mellan olika utövare av monogami, så det finns ju inte direkt något läge att defaulta till heller.

Tidigare skrev du ju att det var viktigare att den som var monogam var tydlig, nu skriver du att det är upp till båda.

Leijonsparf:

skt vidhåller att svartsjuka blir värre i en ickemonogam relation.

För min del är det tvärt om, så jag antar att det är li,ka personligt osm allt annat.

Komplett:

förresten är min flickvän för fin för dig, så tyvärr

skulle kunna äga dig så hårt nu, men snäll som jag är så låter jag bli