Tycker det är skrämmande hur många – även bland de äldre här – som verkar ha hämtat sin syn på brott och straff från Hammurabi och Dommarboken. Personligen är jag emot fängelse per se: men jag kan acceptera att man håller omöjliga fall borta från samhället för deras och samhällets eget bästa, d.v.s. individualpr​evention.

Det är rätt allmänt känt – och jag vet inte i hur många barnsagor sensmoren är sålunda – att hämd inte ger den tillfredställelse man far efter. Personen är fortfarande död eller våldtagen och bara för att man dödar eller torterar (för det är vad stympning eller en ‹kall fuktig cell› är) förövarne kommer inte detta göra något bättre. Om man skall se det utilitaristiskt blir det faktiskt sämre: mer lidande.

Mig veterligen är seriemördare väldigt ovanliga: vanligast är mord inom familjen eller vänkretsen. Många mord begås i affekt, och en sådan person kommer antagligen för det första må skitdåligt i resten av sitt liv över att ha detta på sitt samvete och för det andra antagligen inte döda någon igen. Ingen kommer må bättre av att vi hänger honom förutom mordkåta 15-åringar som spelar för mycket datorspel och tycker att splatterfilmer är kul. Nota bene: även mördare har familjer.

Längre straff kostar mer pengar, berövar samhället på människor som skulle kunna arbeta och betala skatt, berövar barn från sina pappor eller mammor, släktingar från sina anhäriga, arbetsköpare från sina anställda, etc. etc. Meiner meining nach, man bör se på brott som olyckor som sker, för det är vad de är. Det är inte så att någon människa sitter där hemma à la barnprogram och drömmer om att vara ond och elak. Vi dömer inte träd som faller över bilar till fängelse eller skadestånd eller träd som faller över människor till fängelse. Däremot så får den, på vars tomt trädet står, möjligen betala för den skada trädet åsamkat bilen. Tillika kan man dömas, t.ex. vid misshandel eller förstörande av annans egendom, att betala skadestånd eller en tröstpeng för sveda och verk.

Olycklig:

Även om dom har ändrats under tiden de suttit inne så ska dom ha ett evigt lidande efteråt!

Önskar man evigt lidande på någon annan så hoppas jag att man själv inte mår bra, för att göra det är vidrigt, och jag kan endast greppa att någon som inte själv har full kontroll över sina känslor kan tänka så inhumant. Psykisk och fysisk tortyr är förbjudet i Sverige och vi illegaliserade tortyr som straff i Sverige redan under 1700-talet (samt införde humanare avrättningsmetoder). Din syn är medeltida och jag tycker du borde uppdatera den, åt minståne två-, tre-, helst femhundra år i tiden.

Hampie:

.

iosib:

Hehe, var det ett medhåll?

Hampie:

Hehe, var det ett medhåll?

ja. starkt gillande.

Hampie:

+

Stuck With Eachother:

Och om jag inte minns helt fel så blev en av helikopterrånarna dömd till 8 års fängelse och då har han (enligt mig) begått ett mycket mildare brott än de killarna du syftar på och än han som dödade en tjej i skogen.

Från detta kan vi komma till slutsatsen att egendom värderas mycket högre än liv.

I Sverige är proportionerna mellan brott och straff helt åt helvete.

Jag dömdes till 9 års fängelse för grovt narkotikabrott, jag ska inte dra någon snyfthistoria, i slutändan gjorde jag mitt val och fick ta konsekvenserna, jag har bara mig själv att lägga skulden på.

Men jag ska säga att det känns för jävligt när man på insidan träffar interner som mördat eller våldtagit och som kommer ut innan än själv. Personer som medvetet och hänsynslöst skadat andra människor utan ånger.

Det gör otroligt ont att se bland annat Landskrona mördaren få 2 års fängelse för att ha misshandlat en oskyldig tant till döds på en parkeringsplats när man själv fick 9 år för att förse befintliga konsumenter med en produkt som är mindre skadlig än den staten säljer med ensamrätt.

Som jag ser det kostade jag staten pengar, medan Landskrona mördaren gjorde staten en tjänst genom att sopa bort en dyr pensionär.

Jag propagerar inte för lägre straffsatser, tvärtom, de bör bli hårdare men också rättvisare. Med det menar jag att straffet ska stå i proportion till brottet.

Mvh

Macygray:

Jag dömdes till 9 års fängelse för grovt narkotikabrott

Känns ju lite väl saftigt, håller jag med om. Har du Internet på kåken? Och finns det inte möjligheter till tidigare frigivning om man beter sig bra? Det brukar ju alla fängelsestraffsförlängare ofta påpeka.

Hampie:

Känns ju lite väl saftigt, håller jag med om. Har du Internet på kåken? Och finns det inte möjligheter till tidigare frigivning om man beter sig bra? Det brukar ju alla fängelsestraffsförlängare ofta påpeka.

Jag var nog lite otydlig, jag är inte längre en del av kriminalvården så att säga, jag har lagt den delen av mitt liv bakom mig. Fick sitta 6 av 9 år dömda, och nej Internet hade jag inte tillgång till.

Macygray:

Jag var nog lite otydlig, jag är inte längre en del av kriminalvården så att säga, jag har lagt den delen av mitt liv bakom mig.

Så trevligt. Hur är det att sitta i fängelse? Är det den lyx som det av vissa kallas eller är det tortyr?

gynekologen:

halva släkten har

Hur många är ni i släkten?