Numbero two:

De uppskattade att jag var ärlig

Kändes det ändå ganska bra att ha pratat med dom? Hur känns allt nu? Är det lite lugnare?

Daybreak:

Kändes det ändå ganska bra att ha pratat med dom? Hur känns allt nu? Är det lite lugnare?

Jo det känns väl bra att allt har kommit ut. Känns som att vi kan va mer öppna nu. Ja nu bråkar de inte iaf.

Numbero two:

Känns som att vi kan va mer öppna nu.

Det är i alla fall ett stort steg tycker jag.

Jag tror att man kommer långt om man kan vara ärliga eller liksom kunna prata med varandra (utan att behöva skrika och bråka) allihopa om saker som denna.

Fförstår man varandra lite mer så kan man kanske bättre hjälpa till eller stötta mer när det behövs. Jätteviktigt.

Hoppas d blir bättre

Numbero two:

Som sagt... Har inga kompisar som bor nära. Närmsta bor 3 mil härifrån.

Du bor i södra sverige va?

3 mil är lätt att ta sig, har själv 2 mil bara in till stan, det går inga bussar? Annars cykel? Moppe? Be din mormor köra vill du inte dra in henne så säg bara att ni måste till den kompisen men inte tar er dit...

Någon vecka i skolan gör inte så mycket, å som någon sagt tidigare bara att höra av sig till skola/skolskolsköterskan och förklara att ni måste vara borta av personliga själ..

Alla mina vänner bor MINST 2 mil bort, vissa ännu längre men ändå tar jag mig ju uppenbarligen dit...

Om du gått till psykolog antal år så borde du väl ha sagt nått om problemet, är förvånad att dom inte frågat om du vill bli skickad till soc, om inte annat ta kontakt med soc och förklara hur det är, då kan dom kanske hjälpa er..

Jeay_L:

Du bor i södra sverige va?

Det var det första jag tänkte. 3 mil är ju INGENTING.

Geigerzähler:

Det var det första jag tänkte. 3 mil är ju INGENTING.

Jag hade 6 mil till skolan enkelväg under gymnasiet

Jeay_L:

Jag hade 6 mil till skolan enkelväg under gymnasiet

Skulle jag också ha haft om jag inte hittade en ny skola här, endast en mil bort.

Geigerzähler:

Skulle jag också ha haft om jag inte hittade en ny skola här, endast en mil bort.

Inte illa!

Just ja, jag bor i Skellefteå å min bästis bor numer i Oslo.. Det är avstånd!

Jeay_L:

Just ja, jag bor i Skellefteå å min bästis bor numer i Oslo.. Det är avstånd!

Min pojkvän bodde 50mil bort och jag pendlade fram och tillbaka nästan varje helg. Det är ju iofs mycket längre till Oslo, men ändå.

Dra en gräns för hur de får bete sig när ni är närheten, de är inte ensamma i hemmet som ju faktiskt även är ditt och din systers. Markera genom att åka bort några dagar och bo hos någon annan, men berätta för dem att det just är en markering. Händer något liknande igen kommer ni inte att bo kvar längre, för ert eget bästa. Ta denna diskussion runt ett köksbord tillsammans med fika, lugnt och sansat. Förstår dem inte överväg familjerådgivning eller att flytta därifrån.

Som skrivet innan... Jag har pratat med mina föräldrar nu och vi jobbar på en lösning. Och ja 3 mil är inte så mycket men går inga bussar från min mormor och kan inte låna hennes bil. Och jag är van att pendla 8 mil så vet att det går!

Geigerzähler:

Min pojkvän bodde 50mil bort och jag pendlade fram och tillbaka nästan varje helg. Det är ju iofs mycket längre till Oslo, men ändå.

Det lät förjävligt dyrt!

Tråden låst på grund av inaktivitet