Vad gör man när man har föräldrar som är emot att man är tillsammans med en kille pga det säger emot deras kultur och att man enligt dem är för ung för att ha pojkvän? (jag vill inte säga att det är för att de är muslimer för de är inte strikta muslimer, utan snarare uppväxt med att det ska vara såhär)
Min mamma vet i princip om att vi är tillsammans, men inte pappa. Och mamma gör saken inte bättre genom att ständigt påpeka att vi inte får vara mer än vänner och att pappa kommer bli förbannad om vi är det, vi är för unga, hans familj kanske är dålig, han kanske är dålig själv och blablabalaa som gör mig ännu mer förvirrad och ledsen inombords.
Är så jävla less på det här problemet. Är så less på att alltid försökta träffa honom i smyg, eller hitta på små lögner till mamma om att det inte bara är vi ensamma, utan även andra vänner med oss. Försökte ta tag i detta en gång genom att säga till mamma att jag skulle ta hem en "kompis" (dvs pojkvännen) och när pappa fick reda på detta fick han rentutsagt damputbrott på mamma för att hon ens tog upp ett sådant ämne och åkte iväg med bilen i flera timmar utan att komma hem. Vi pratade inte med varandra som vanligt på kanske en månad.
Vet fan helt ärligt inte vad jag ska göra. Är så jävla less på allt nu och jag har märkt att detta gör att jag blir ledsen och beter mig konstigt mot min pojkvän också. Allt detta får mig bara att må dåligt.
Har lust att radera den här tråden, för det känns ändå inte som att jag kommer få något svar som kommer lösa situationen, men vill åtminstone se om någon varit i samma situation och hur det då slutade? 🙁
Skit i dina föräldrar. Det gör jag. Dom har inte att göra med vem du träffar. Kanske inte så givande men det är sant.
Har ni någon gång pratat alla tre om det här?
trotsar föräldrarna och blir lämnad.
shajjn:
Har ni någon gång pratat alla tre om det här?
HAHAH
troru det går?
youmademe:
(jag vill inte säga att det är för att de är muslimer för de är inte strikta muslimer, utan snarare uppväxt med att det ska vara såhär)
due sv & han muslim?
hm
youmademe:
Har lust att radera den här tråden, för det känns ändå inte som att jag kommer få något svar som kommer lösa situationen, men vill åtminstone se om någon varit i samma situation och hur det då slutade? 🙁
låter jävligt jobbigt faktiskt.... ska vara ärlig och säga att jag inte tror att det kmr att hjälpa vad du än säger just nu.. det tar flera år att ändra värderingar hos folk... Det blir ibland lite kulturkrock med min mamma oxå hemma..
Mitt tips är att du kör ditt eget spår och faktiskt inte pratar med dem om det, se bara till att det är en bra kille du har att göra med, så va försiktig. prata med någon annan utomstående om det behövs. Snöa bara inte in på att det är fel att ljuga för sina föräldar ( villket jag antar att du är uppfostrad med, det är jag oxå). Ibland är det för äns bästa att bryta sig loss.. du är 19 du måste börja fatta egna beslut oavsett vad dina päron säger....
Det du kan göra under tiden är att långsamt försöka ändra deras uppfattning om din frihet genom att göra revolt på andra sett som inte förknippas till färhållande direkt... mer visa att du är vuxen och det är ditt liv att leva... då kmr det kma mer naturligt för dem att acceptera en pojkvän när du väl väljer att presentera honnom 😉
lev lite dubbelliv för du kmr hinna leva de om du ska vänta på att dom ska acceptera det
CaithSith:
Skit i dina föräldrar. Det gör jag. Dom har inte att göra med vem du träffar.
Det kanske är lättare sagt än gjort eftersom jag är ganska säker på att min farsa skulle få utbrott och kanske till och med sluta prata med mig eller till och med kasta ut mig ur huset.
detberorpå:
due sv & han muslim?
nej båda är muslimer, men mina föräldrar är inte direkt strikta muslimer men bara när det gäller förhållanden och sånt.
detberorpå:
troru det går?
khengi. Inte vad min fråga handlade om.
youmademe:
nej båda är muslimer, men mina föräldrar är inte direkt strikta muslimer men bara när det gäller förhållanden och sånt.
aha..
har nästan samma problem
trotsar föräldrarna och blir lämnad.
shajjn:
khengi. Inte vad min fråga handlade om.
khafesho
chi migi? -.-
trexo0:
Mitt tips är att du kör ditt eget spår och faktiskt inte pratar med dem om det, se bara till att det är en bra kille du har att göra med, så va försiktig. prata med någon annan utomstående om det behövs.
Är säker på att det är en bra kille. Har känt honom i två år. Det jobbiga är att vi har varit tillsammans och haft det såhär i över ett och ett halvt år. Jag är nog faktiskt rädd för att vi kommer att behöva ha det såhär ända tills jag går ut universitetet (dvs om 2 ½ år) Eftersom de alltid sagt att jag inte ens får fundera på pojkvän förrän jag avslutat mina studier.
trexo0:
Det du kan göra under tiden är att långsamt försöka ändra deras uppfattning om din frihet genom att göra revolt på andra sett som inte förknippas till färhållande direkt...
Det försöker jag faktiskt med. Mina föräldrar har alltid varit emot om jag sover över hos någon som inte är släkt eller nära vänner med dem. Har dock börjat skita lite i vad de säger och sover över hos någon kompis (dvs honom :P) ändå. Vet inte om det är så smart, märker att farsan bara blir mer och mer irriterad för det.
detberorpå:
khafesho
chi migi? -.-
nakhon =) swede baladin !
haha fick jag det rätt?
detberorpå:
har nästan samma problem
trotsar föräldrarna och blir lämnad.
Vad har du för problem då? Om du vill dela med dig då..
Jo, det känns som att man har två val.
1. fortsätta att smyga med det
2. trotsa föräldrarna och bli lämnad
(att göra slut med killen är inget alternativ)
