Bråkar dina föräldrar mycket? Hur känns det? Vad gör du då?
Jag bor hemma, med syskon och båda mina föräldrar. Mina föräldrar bråka hela tiden i princip, och bråkar de inte pratar de knappt med varandra. Jag blir ofta arg på min pappa eftersom han är så dum!. Min mamma bryr sig verkligen och så säger pappa att hon skriker och har sig. Ja, ibland skriver hon mycket men det är ju för att det är HON som får ta alla konflikter. Jag älskar min pappa men jag vågar inte säga till honom. Då blir han bara arg på mig. och på allt..det är nästan så att jag är lite rädd för honom..jag vet att han aldrig skulle skada mig, men han gör det ändå på ett sätt genom sättet han beter sig på.
mina föräldrar bråkade hela tiden och pratade aldrig med varandra när dom bodde tsm
blev superduperglad när dom separerade
enhimmelskdrog:
mina föräldrar bråkade hela tiden och pratade aldrig med varandra när dom bodde tsm
blev superduperglad när dom separerade
Förstår att du blev glad. Min mamma har sagt ganska många gånger (varje gång dom bråkar) att hon vill separera och byta vår lägenhet till två mindre, men pappa vägrar.
ja mina bråkade mycket innan de flyttade isär. nu bråkar de också, fast med andra personer. man kan undra varför.
kraamisz:
Min mamma har sagt ganska många gånger (varje gång dom bråkar) att hon vill separera och byta vår lägenhet till två mindre, men pappa vägrar.
vadå vägrar
det är väl bara att hon drar`?
det gjorde min mamma
enni:
ja mina bråkade mycket innan de flyttade isär. nu bråkar de också, fast med andra personer. man kan undra varför.
allt detta bråk..
enhimmelskdrog:
vadå vägrar
det är väl bara att hon drar`?
iof..ja jag vet inte. det blir ändå inget av det
enhimmelskdrog:
det gjorde min mamma
De bråkar hela tiden och när de inte bråkar pussas de som två hormonstinniga fjortisar. Mina föräldrar är knasiga.
smisk:
Mina föräldrar är knasiga.
Ja 😛
inte så mycket nu men förr gjorde de det. nu bråkar istället min farsa med mina bröder om helt idiotiska grejer. hatar honom!
patrick bateman:
inte så mycket nu men förr gjorde de det. nu bråkar istället min farsa med mina bröder om helt idiotiska grejer. hatar honom!
Det värsta måste vara när man bråkar om sånt som egentligen inte har nån betydelse!
Ja det gör de för det mesta. Hade väl mer ont utav det när jag var yngre men visst är det fortfarande jobbigt att aldrig kunna känna sig trygg utan veta att när som helst kan det sätta igång.
Har så länge jag kan minnas önskat att de ska flytta isär men tyvärr så skulle de nog inte klara av att leva ensamma så det blir nog aldrig av.
El Guaje:
Ja det gör de för det mesta. Hade väl mer ont utav det när jag var yngre men visst är det fortfarande jobbigt att aldrig kunna känna sig trygg utan veta att när som helst kan det sätta igång.
Du bor alltså hemma?
För mig är det så att jag kan aldrig känna mig riktigt lugn, inte ens när de inte bråkar. Jag vet att de kan börja bråka när som helst, det räcker med att mamma säger nåt som han tolkar fel..eller så tål han helt enkelt inte kritik. pappa alltså.
El Guaje:
Har så länge jag kan minnas önskat att de ska flytta isär men tyvärr så skulle de nog inte klara av att leva ensamma så det blir nog aldrig av.
varför inte?
kraamisz:
Du bor alltså hemma?
Ja det gör jag några månader till. Är faktiskt oroad över hur det ska gå här när jag flyttar och inte kan lugna ner det längre. De kanske har ihjäl varandra. Men försöker undvika att tänka så, man måste ju leva sitt liv, de är tillräckligt stora för att ta vara på sig själva.
kraamisz:
För mig är det så att jag kan aldrig känna mig riktigt lugn, inte ens när de inte bråkar. Jag vet att de kan börja bråka när som helst, det räcker med att mamma säger nåt som han tolkar fel..eller så tål han helt enkelt inte kritik. pappa alltså.
Känner igen det där. Det ligger hela tiden på gränsen och minsta lilla fel kan orsaka ett jättebråk och så är det spänt i flera dagar efter det. De enda gångerna man känner sig lugn är när ingen är hemma eller när bara en av dem är hemma.
Förjävligt att det ska vara så för kan man inte känna sig lugn och slappna av i sitt eget hem är det illa. Så jag tycker verkligen synd om dig om du känner så. Tyvärr finns det väl inte mycket man kan göra åt saken mer än att stå ut och flytta så fort man får chansen. Har flera gånger försökt prata med dem om det och kanske få dem att prata ut om det hos någon men de fattar ju inte att de har problem. Speciellt inte pappa.
Mår du riktigt dåligt utav det? I så fall kanske det vore bra att för försöka prata om någon om det om det känns bättre. Inte bra att stänga allt inom sig.
kraamisz:
varför inte?
Mest praktiska saker som de kanske kan lära sig men eftersom de inte anser att de har några problem så gör de inte det. Pappa kan till exempel ingenting om hushållsarbete och mamma är helt obegåvad när det gäller att hantera pengar och räkningar och såna saker.
El Guaje:
Är faktiskt oroad över hur det ska gå här när jag flyttar och inte kan lugna ner det längre. De kanske har ihjäl varandra. Men försöker undvika att tänka så, man måste ju leva sitt liv, de är tillräckligt stora för att ta vara på sig själva.
Sådär tänker jag faktiskt också. Inte för att jag lugnar ner dom eller ens försöker. Jag brukar lyssna på musik på högsta volym, men mamma vill alltid prata med mig och förklara varför hon är arg. Hon säger att man inte ska stå ut med att bli behandlad hur som helst, men det är ju precis det hon gör. Står ut.
Jag tänker också att jag inte kan lämna dom ensamma, för hur kommer det bli då? Då har dom ju bara varandra..men jag vill helst inte vara hemma heller.
El Guaje:
De enda gångerna man känner sig lugn är när ingen är hemma eller när bara en av dem är hemma.
Precis.
El Guaje:
Förjävligt att det ska vara så för kan man inte känna sig lugn och slappna av i sitt eget hem är det illa.
Ja, det är helt sjukt. Det ska verkligen inte vara så.
El Guaje:
Har flera gånger försökt prata med dem om det och kanske få dem att prata ut om det hos någon men de fattar ju inte att de har problem. Speciellt inte pappa.
Min pappa förstår inte heller, eller han vill inte förstå. Hon kanske förnekar det. Mamma vet iaf att de har problem, men hon säger att hon har så många vänner så de gör inte så mycket att de bråkar. eller nåt sånt..
El Guaje:
Mår du riktigt dåligt utav det? I så fall kanske det vore bra att för försöka prata om någon om det om det känns bättre. Inte bra att stänga allt inom sig.
Ja, ganska, men jag vet inte. kanske
El Guaje:
Mest praktiska saker som de kanske kan lära sig men eftersom de inte anser att de har några problem så gör de inte det. Pappa kan till exempel ingenting om hushållsarbete och mamma är helt obegåvad när det gäller att hantera pengar och räkningar och såna saker.
ok..
Ingenting? Låter de bråka. Det brukar gå i perioder ibland, om det är något på gång som stressar upp de etc.