Hej.
Jag är en kille på 17 år. Tjejen jag är kär i har jag känt i ett flertal år, och har sedan länge tillbaka vetat att jag har haft känslor för henne.
Vi smsar ofta och har ofta telefonkontakt.
Jag kan ligga och drömma om henne, och jag kan ALDRIG sluta tänka på henne. Så här har det varit i drygt ett år.
Hon var tidigare tillsammans med en kille, som det tog slut med. Vi pratade om det och hon nämnde någonting om att hon inte ville ha förhållande. Hon tycker bara det ställer till besvär.
Som jag känner så känns det som att jag hade passat perfekt för henne, men jag antar att det är en ganska vanlig känsla :/
Vi har för drygt ett år sedan "hållt på" lite.
Kysst varandra osv, men inget mer. Detta fick mig bara att älska henne mer.
Jag trivs ruskigt bra i hennes sällskap och jag tror att hon gör detsamma.
Men.... det känns liksom så j*vla dumt att säga det till henne. När hon ändå innan har sagt att hon inte vill ha ett förhållande med någon.
Jag vet i alla fall att jag aldrig kommer sluta känna såhär.
Jag hoppas att någon där ute har någon som helst erfarenhet när det gäller sånt här, och alla tips uppskattas till tusen!
/En förälskad 17-åring ![[love]](/img/smilies/love.gif)
shit
kör hårt det värsta som kan hända är att hon aldrig mer vill ha med dig att göra. Om du tycker det är värt att riskera det ni redan har i alla fall
användernamnet:
Jag vet i alla fall att jag aldrig kommer sluta känna såhär.
Vill ej vara bonerkillern men: Jo.
Glömde även skriva att hon går i min klass.
användernamnet:
Glömde även skriva att hon går i min klass.
Gör det någon skillnad, eller vadå?
svårt, risken är stor att hon inte vill det du vill men samtidigt kommer du att hata dig själv om du inte försöker, go for it säger jag men som sagt det är svårt.
S3ON:
Gör det någon skillnad, eller vadå?
Om det hela kapsejsar monumentalt och han fuckar upp så kan det ju vara jobbigt behöva sedan träffa henne varje dag sedan?
Hade samma situation när jag också var 17 år faktiskt. Känt tjejen hela livet, vågade aldrig säga något till henne för att jag var rädd att det skulle paja vår vänskap.
När hon en gång sa att hon hade legat med min, dåvarande, väldigt nära vän så bröt jag ihop och grät framför henne, vi hade druckit en del och så.
dagen efter undrade hon givetvis varför jag tagit det så hårt. Då blev jag ju illa tvungen att förklara vad jag känt under denna tid.
Hon blev tillsammans med denna vän och allt var jävligt stelt mellan oss ganska länge. Men i takt med att jag kom över henne så blev vi närmare och närmare igen, och idag är vi bra vänner och jag har absolut inga känslor kvar för henne på det sättet.
såatteh... du kommer komma över det, lovar.
