Haft ett förhållande i 3 år nästa månad, men jag är deprimerad, varit under hela tiden. Detta tär ju såklart på oss båda och förhållandet.. Men vi har klarat oss rätt bra genom allt ändå, allt som händer har gjort oss starkare. Det enda problemet är att då jag mår dåligt då jag är hemma bakom skärmen vid datorn så ser han ju inte mina känslor som han gör irl.. då kan det gärna bli lite negativ stämning. Jag vill inte ha det så. Vi brukar göra så att jag säger till då jag känner jag börjar må dåligt, för att förvarna liksom så han inte ska säga något som kan göra mig arg eller som skulle kunna skapa bråk då genom missförstånd, men ibland hinner jag bara inte det / tänker inte på det...
Att leva med en deprimerad och ångestsjuk person kan ju inte vara lätt, sen eftersom jag har massa tankar i huvudet pga det hela tiden är jag rätt dålig på att berömma honom för sin otroliga ork och styrka ![[love]](/img/smilies/love.gif)
.. Det får jag ändra på dock, men hur... hur ska man göra så man minskar detta, att få honom att förstå mig bättre? På vårdguidens hemsida står det massa om att leva med en deprimerad person, men man vill ju inte han ska anpassa sig så pass mycket, han sa att han isf skulle känna sig som en behandare eftersom att han får ta så mycket hänsyn ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
, jag får även skuldkänslor, mår sjukt dåligt av att veta jag är till problem för förhållandet, vill bli frisk Nu...
Jag menar ibland har det varit på bristningsgränsen pga orken sviker för oss båda när det varit neg stämning.. Men sen älskar man varandra så pass mycket så det fixar ju sig.. så sätt, men sjukt jobbigt att ha det såhär i längden.
Jag är ju friskare nu, betydligt än vad jag varit. Men ni vet.. ju närmare man kommer en person, så öppnar man sig mer och mer, och då ja, ni vet hur man är mot föräldrar? arg osv. det går jättelätt över till honom med då, sen direkt efteråt ångrar man sig och mår dåligt över det också..
Fan vad vill jag med detta inlägget egentligen, min fråga är egentligen, om det finns nåt bra tips för ett förhållande där en är djupt deprimerad för att få det fungera felfritt även då man inte ser varandra? Och har ni några erfarenheter om depression + förhållande? Hur gjorde ni? Höll det? osv..
Jag har ingen erfarenhet av det, men jag kan tänka mig att det är oerhört jobbigt för båda parter.
Hur mycket anstränger du dig för att bli frisk? Går du hos nån psykolog eller så? Om man verkligen älskar varandra gör man ju allt som står i ens makt för att förhållandet ska fungera bra. Båda måste anstränga sig, både den som är deprimerad och den som lever med honom eller henne.
Jag förstår din kille när han säger att han skulle känna sig som en behandlade, och det är verkligen inge vidare. Det är väldigt negativt, så ska man inte känna i ett kärleksförhållande. Man ska inte ta hand om sin partner, inte på det sättet.
Jag tror att han försöker förstå dig så gott han kan. Det är inte så lätt att förstå sig på en deprimerad person, varför h'n gör vissa saker. Din kille ska ha credit för att han "står ut" med dig. Inget illa ment, uttrycker mig bara lite konstigt. Jag vet inte hur jag ska säga det annars. Jag förstår också att depressionen inte är något som du har valt. Det är svårt att såra den man älskar när man verkligen inte vill göra det, men depressionen tar liksom över..(
Har du vänner eller andra vuxna som du kan anförtro dig åt? Käkar du någon form av medicin?
En del skulle kanske säga att du inte ska vara ihop med någon just nu, men jag vet inte..det är svårt att vara ifrån någon som man älskar, speciellt om man mår dåligt. Men det är inge bra att vara nära varann heller, inte om man ofta sårar den andre. Jag vet att det inte är meningen, men det blir ju så iaf. Det är depressionens fel, men förhållandet blir lidande.
Jag var nog inte till nån större hjälp, men lycka till iaf
envackermänniska:
Hur mycket anstränger du dig för att bli frisk?
Gått på BUP i 3 år, ska få bort mitt sista nu på vuxenpsykiatrin istället eftersom jag fyllt 18, det var till o med frivilligt för mig sa min läkare på bup, kunde jag fixa det sista själv nu kunde jag få göra det, eller om jag ville ha mer hjälp för o klara det fortare osv, så valde det, och där är det ju hårdare regler osv och behandlingar, så lär antagligen gå fortare.. Gått terapi, gruppterapi.. ja. Jag jobbar varje dag mot min skit. Men vissa dagar mer o andra mindre såklart.. Men en sak är säker; med honom jobbar jag 10 ggr fortare!
envackermänniska:
Det är svårt att såra den man älskar när man verkligen inte vill göra det, men depressionen tar liksom över..
Precis, jag förstår hur du menar.. så det är lugnt.
envackermänniska:
Har du vänner eller andra vuxna som du kan anförtro dig åt? Käkar du någon form av medicin?
Jag gjorde det i 2 år. Sen slutade vi med det nu i jan för jag mådde bara dåligt av medicinen och den gjorde inte mig nånting faktiskt, eller jo, sänkte ångesten lite, men jag har lärt mig kontrollera den då jag får mina ångestattacker då jag gör något som är jobbigt (jobbar emot tvången)..
envackermänniska:
En del skulle kanske säga att du inte ska vara ihop med någon just nu, men jag vet inte..det är svårt att vara ifrån någon som man älskar, speciellt om man mår dåligt.
Precis, och verkligen svårt då man varit med personen sen BÖRJAN.. han kom då jag började se ljuset igen.. Att mista honom nu skulle kännas som en dödsannons, eller inte.. Men väldigt väldigt deprimerande, men jag skulle inte göra något ändå så sätt, men äsch du fattar..
envackermänniska:
Men det är inge bra att vara nära varann heller, inte om man ofta sårar den andre. Jag vet att det inte är meningen, men det blir ju så iaf. Det är depressionens fel, men förhållandet blir lidande.
Precis.. Tack för ditt långa svar, jag vet inte vad jag ska säga, jag beundrar honom bara. Beundrar att han orkar.. och hoppas han vill fortsätta med det tills jag blir frisk inom 1 år förhoppningsvis
Det tog slut snabbt.
Efter det har jag lärt mig och bestämt mig att aldrig ens försöka med någon som ger en tendens av att vara en olycklig människa redan från början. Jag vill inte leva i ett destruktivt förhållande.
lemuu:
Beundrar att han orkar.. och hoppas han vill fortsätta med det tills jag blir frisk inom 1 år förhoppningsvis
Jag hoppas också att han orkar 🙂 Det är lättare att kämpa när man har den man älskar vid sin sida. Och man vill ju hjälpa och stötta den man älskar också.
Jag hjälpte henne genom 3 självmordsförsök innan vi blev tillsammans, efter det hjälpte jag henne varje dag att leva vidare, att återgå till ett normalt liv, vi flyttade ihop, jag gjorde allt för henne, flyttade ifrån min familj, sen när allt var klart så drog hon från mig, det är tacken![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Så jag säger, hjälp aldrig någon, tänk på dig själv och var ett svin.
Correh:
Så jag säger, hjälp aldrig någon, tänk på dig själv och var ett svin.
Jag som inte ska bli hjälpt i så fall >.<
lemuu:
Jag som inte ska bli hjälpt i så fall >.<
Äh, menade väl inte riktigt så, bara det att jag hjälpte tjejen upp på benen i 3 års tid, sen när hon började bli mer självständig och må bättre så sket hon i mig.
Det är jättebra att du hittat en likadan kille som hjälper dig, försök bara att visa uppskattning, och bli inte "bortskämd" eller vad man ska säga..
lemuu:
Och har ni några erfarenheter om depression + förhållande?
Ja.
lemuu:
Hur gjorde ni?
Blev arga och ledsna på varandra. Fast det var ju så klart bra ibland också
lemuu:
Höll det?
Nae
Vi tål inte varandra. Min påg vill träffa mig så sällan som möjligt för att få de få gångerna vi träffas att kännas mer underbara. Jag är en som blir deprimerad när jag är ensam och sitter och hittar på egna scenarion i huvudet.
Vet inte vart jag har honom. Han vet väl inte vart han har mig.
Vi pratar aldrig med varandra.
Harpyja:
Vet inte vart jag har honom. Han vet väl inte vart han har mig.
Vi pratar aldrig med varandra.
Låter ju nästan optimalt för ett förhållande! ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Penstrokes:
Låter ju nästan optimalt för ett förhållande!
Jo, jag känner att vi är på god väg. Speciellt när jag blir självmordsbenägen och paranoid när han inte ringer mig.
Harpyja:
Jo, jag känner att vi är på god väg. Speciellt när jag blir självmordsbenägen och paranoid när han inte ringer mig.
Gees, jag hoppas det styr upp sig snart.
Penstrokes:
Gees, jag hoppas det styr upp sig snart.
Vågar jag be om en filmkväll med honom? Om han säger nej kommer jag att gå sönder.
Harpyja:
Vågar jag be om en filmkväll med honom? Om han säger nej kommer jag att gå sönder.
Ja, det är klart du gör. Det låter väldigt dysfunktionellt det där.
