Jag har varit överkänslig ända sen jag var liten och jag har alltid fått mycket skit för det.. Alla i skolan tyckte jag var skum och jobbig för att jag grät så lätt. Blev retad osv för det. Men ingen annan än jag och mina "klasskompisar" såg det.
Min farmor sa alltid "hon är hungrig, ge henne en banan" så fort jag var ledsen.. Det är inte som att jag styr över det. Över att jag är överkänslig menar jag. Att min "kopp" alltid är fylld med vatten och att det droppar över så lätt.
Jag var med om en olycka för ungefär 8 månader sen, longboard, ramlade och slog huvudet. Fick en kraftig hjärnskakning och en spricka i skallbenet. I början var det lugnt, jag skrattade mest åt allt. Mest för att jag inte var riktigt riktig i skallen. Men nu har jag blivit så sjukt nere. Jag skyller ofta på olyckan, för jag finner ingen annan förklaring.
Jag är missnöjd, hela tiden. Jag gråter för minsta lilla grejen. Jag känner mig sjuk nästan?
Ibland önskar jag att jag hade någon typ av diagnos, för jag hade fått så mycket förklarat för mig. Att vissa delar av mitt beteendemönster berodde på en diagnos. För jag ser verkligen ingen förklaring i hur jag reagerar på saker.
Jag är rädd, för mig själv. Jag hatar mig själv. Hatar mina reaktioner. Hatar hur jag ser ut. Hatar att jag inte gör något åt det. Hatar.
Diagnoser är överskattade. Alla slänger omkring sig olika diagnoser idag. Alla är sjuka och oj så speciella.
Du lider nog bara av låg självkänsla och dåligt självförtroende. Och du är väl i tonåren. Hormonerna som spökar. Kommer nog vara så i ett par år framöver.
Jag är ändå 21 och det har alltid varit såhär. Min överkänslighet osv. Men visst har självkänsla och självförtroende mycket med det att göra. Det förnekar jag inte alls.
det är inte som att jag skulle skryta för världen om att jag hade en diagnos, men om jag hade fått det som en förklaring så hade det blivit lättare att förstå vissa saker bara. Just thoughts.
Går ju att sätta diagnos på allt och alla. Ditt beteende kan förklaras lika lätt utan diagnos som med diagnos.
Du är du. ![[party]](/img/smilies/party.gif)
Dekadent, igen, säger inte att jag skulle bli glad över att jag hade en, eller så. Utan att det mer skulle vara som en förklaring eftersom att jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör så att jag reagerar så jävla intensivt på småsaker och alltid har gjort det, och alltid får skit för det, alltid.
Kram
Kramar gillas :3
Jag är ingen expert eller något men jag ser om det ska vara något "fel" så skulle jag gissa på Rubbat hormon balans eventuellt någon mycket lätt fall av autism eller något. Men troligaste är nog inget av det vissa är känsligare än andra det är bara en sak av många som gör oss unika och är absolut inget fel med.
Gäller att spela med dem korten man har osv
