Berätta! Hur, med vem, och när förlorade du din oskuld?
Och av ren nyfikenhet, hur gammal tycker ni att en bra ålder är att förlora oskulden?
Det beror ju på hur mogen man är som person men typ 16-20 antar jag.
En gång ville en tjej ha sex med mig men jag blev paralyserad och oförmögen att vara sig tänka, prata eller röra på mig, samma sak hände andra gången någon ville det, och samtliga gånger efter det. PTSD suger.
Vad gäller rätt ålder så är det uppklarat sedan länge:
En tjej jag träffat på internet, vi körde lite olika positioner och var fumliga , 14 är en bra ålder 
finns i polisrapport när jag förlorade men åldern som är bra är väl runt 16-20 och när man känner sig mogen nog
Agnesty:
Berätta! Hur, med vem, och när förlorade du din oskuld?
Och av ren nyfikenhet, hur gammal tycker ni att en bra ålder är att förlora oskulden?
Är oskuld, finns heller ingen rekommenderad ålder att förlora oskulden. Men många brukar förlora den innan 21 års ålder (tror jag)
Skåneärbäst:
finns i polisrapport när jag förlorade men åldern som är bra är väl runt 16-20 och när man känner sig mogen nog
va hur då
I somras fick jag panik, det var inte bara en festival utan hittade att han jag var med fanns i en dejtingsida. Inte för att det är fel men det intrycket jag fick av han när han tog överallt, han frågade vissa gånger om det var ok men jag gillade verkligen inte när han inte kunde släppa mig på vägen hem. Jag hittade ingen chans och säga att jag inte ville ta spårvagnen och att han släppt sitt ex helt och hållet medan hon undrar över hur det är med honom får mig och känna obekäm. Tack och lov stenen har släppts. Sedan i slutet av sommaren hittade jag min favorit person och även om det är lång distans så känns det nära när det finns en person som kommer på träffarna som vet exakt vem det är.
Så det känns bra. Fick vänner efter det, egentligen hade jag velat ha vänner före pojkvän. Bara jag som har den tanken att det är så?
Som barn är det gulligt med löften efter man tror på allt då.
SkeletonGirl:
I somras fick jag panik, det var inte bara en festival utan hittade att han jag var med fanns i en dejtingsida. Inte för att det är fel men det intrycket jag fick av han när han tog överallt, han frågade vissa gånger om det var ok men jag gillade verkligen inte när han inte kunde släppa mig på vägen hem. Jag hittade ingen chans och säga att jag inte ville ta spårvagnen och att han släppt sitt ex helt och hållet medan hon undrar över hur det är med honom får mig och känna obekäm. Tack och lov stenen har släppts. Sedan i slutet av sommaren hittade jag min favorit person och även om det är lång distans så känns det nära när det finns en person som kommer på träffarna som vet exakt vem det är.
Så det känns bra. Fick vänner efter det, egentligen hade jag velat ha vänner före pojkvän. Bara jag som har den tanken att det är så?Som barn är det gulligt med löften efter man tror på allt då.
Vad har detta med saken att göra?
123fendas:
Sorgligt, snarareDet är SkeletonGirls stil; vet du inte? du är ju inte ny på forumet. eller har du bara fått nog av stilen
123fendas:
Sorgligt, snarareDet är SkeletonGirls stil; vet du inte? du är ju inte ny på forumet. eller har du bara fått nog av stilen
Nej det vet jag inte. Håller inte koll på vilken stil alla i forumet har tyvärr.
