Man går vidare och försöker fokusera på annat.

Jo om det vore så enkelt, det är svårt när man hela tiden påminns, jag påminns bara om någon ropar på mig eftersom att vi har/hade likadant namn.
Jag vill sluta att vara ledsen men det går inte så bra.

pussgurkssalladen:

Jag vill sluta att vara ledsen men det går inte så bra.

Vart i samma sits.. Det är egentligen bara att gråta när man behöver gråta sedan försöka uppskatta den tid man faktiskt hade med person i fråga. Vissa drabbas hårdare en andra så det är alltid bra att ha någon att prata med om det hela

En väldigt nära vän gick bort när vi båda var arton år, hanterade det inte alls.

pussgurkssalladen:

Jo om det vore så enkelt

Men de är det, det går aldrig bort, men man vänjer sig, det är därför det ända sättet är att försöka gå vidare och fokusera på annat.

pussgurkssalladen:

har/hade likadant namn

Har!

Sörj, gråt ut, ta den tid du behöver, acceptera att du aldrig kommer glömma personen eller smärtan du känner nu men vänd det till något bra - tänk på allt positivt personen gett dig. hylla era minnen.

Fortsätt leva, det är vad din vän hade velat.

Äh, man får nya. Vänner är förbrukningsvara.

okej, det här hände i midsomras. ja, hon och jag växte upp med varandra, hela min barndom bygger på henne, så det är ingenting man glömmer. det svåra med att gå vidare är nog att dödsorsaken är oklar. jag har pratat med familj och vänner, jag gråter så fort det känns att det behövs, jag drabbas också vanligtvis av panikångest attacker sen tidigare i livet så har försökt ta råd av psykologer också. har läst runt och dom flesta har föreslagit att man ska prata ut med dom som också kände henne men nu bor jag 50 mil ifrån dom så det är inte det lättaste, tänkte därför att jag skulle försöka ta hjälp av er här för att få höra hur andra har hanterat sorg. tack för att ni svarar! 🙂