Psykisk misshandel av sig själv
Ett lätt sätt att sakta dö på
Om inte du för en vidare vem gör det då?
Vem står och lurar runt hörnet för att sedan
mentalt föra dig bort som haren gör för Alice
Utan någon som helst räddning far man runt som i en
eka med bara en paddel
Ett leende så falskt som piccasson som hänger i grannens vardagsrum
Ett skratt så skärt att glas krossas utan opera sångare
En kyla så bitande att inga eldar någonsin kan värma en
Alla har vi dåliga dagar men när man inte känner igen sig själv?
Ett tomt skal av sin forna glans, ett ömsat skin
Om nu någon en nära kommer är det enda dem känner en kall
rysning längs ryggraden
Din värsta mardröm blir en annans hopp
Somliga går med trasiga skor men att gå barfota på glas skall ingen klara av