Jag har börjat med arbetet på texten med intervjuer av människor från olika yrken, som jag pratade om att jag ville göra på skypemötet. Och det här är första utkastet efter första intervjun. Jag tänkte att det vore bra att slänga upp den här redan nu så kan ni komma med eventuella åsikter, så slipper jag göra om samma "fel" på alla intervjuer

---------

Ibland hörs kommentarer som antyder att alla chefer är män. Och visst, många chefer är män. Men långt ifrån alla. Jag pratade med en av de kvinnliga. Hon heter Christina Karlsson och är sjukvårdsdirektör. I botten har hon en läkarutbildning som resulterade i att hon kan titulera sig som psykiater, och nu har hon alltså tagit sig ut ur psykvården och in i bossandet.

Christina berättar att hennes huvuduppgift är att leda sjukvårdsområdet. Hon är chef över verksamhetscheferna som har specialistområden och jobbar mycket administrativt. Det är medarbetarsamtal, ledningsmöten och dialoger med klinikerna. Hon sätter igång och stötar medarbetarna i utveckling och ser till att ekonomin är bra samtidigt som vården är god.

– Det är mycket möten. Mycket samverkan med kommuner och med andra i landstinget.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att det är ett omväxlande teamarbete där man får möjlighet att påverka. Det som driver mig hela tiden är att få vara med och utveckla för att vården ska bli bättre.

Och det sämsta då?
– Nej, det finns inget sämsta. Men det är ju komplext … Fast det är inte sämst. Nä, den frågan passar jag.

Christina berättar vidare om hur roligt hon tycker att det är att vara psykiater och nämner att en av de sakerna som gör det så roligt är att man möter människor och ser människan i sitt sammanhang, förmodligen på ett tydligare sätt än inom många andra områden i sjukvården. Att det är roligt att jobba med andra, att det är jättekul att vara chef och att hon tycker om att vara med och utveckla vården återkommer Christina leende till hela tiden.

– Det är roligt att peppa yngre till god utveckling. Och även att peppa de äldre.

Har du mött några fördomar i egenskap av att vara kvinnlig chef?
– Nja. Det är inte mycket, men visst finns det. Fast jag har mött ganska många fördomar mot kvinnliga läkare. En infektionsläkare, som var bara några år äldre än mig, sa en gång ”Syster, vad var tempen på patienten?” till mig som läkare. Och ibland kan man undra om en del män tar en på allvar. En del tycker nog att det är svårare att prata med en kvinna, medan andra tycker att det är lättare.

Och slutligen, vad har du för tips till ungdomar som ska välja utbildning eller bara funderar över vilket yrke som passar dem?
– Låt inte andra påverka dig. Tänk inte på alla fördomar som finns. Välj det du vill!